Det här hittade jag i brevlådan igår. Ett vykort! Ett pappersvykort! Så oväntat. Inte bara i dessa tider, då väl ingen är ute och reser utan även rent generellt. Vem skickar väl pappersvykort numera? Alldeles för få, skulle jag säga, för så glad jag blev! Vilken överraskning att få en oväntad hälsning där bland reklamblad och räkningar.
Vem är ute och reser, tänker ni? I Holsteinische Schweiz?? Haha, ingen är ute och reser, det var ett vykort från en fd kollega. En tysk fd kollega.
Härligt få ett vykort och härligt få ett vykort från en fd kollega.
Och från kollega är steget inte långt till after work. Som igår. När jag begav mig hit after work. Till mysigaste örtagården, som jag har alldeles nästgårds från hemmakontoret. Hade jag varit på kontorskontoret, hade jag inte hunnit hit innan de stängde för dagen. Ännu en bonus med hemmakontorsarbete.
Och bonus var ordet. För när fiket på örtagården är alldeles folktomt, är väl det också en bonus. Eller helt folktomt var det inte. Örtagårdens hushund gick sin eftermiddagsrunda mellan borden och letade efter smulor som fåglarna inte lyckats plocka upp efter dagens gäster.
Och vid ett bord lite längre bort hörde vi glada rop och skratt från ett en trio sommarlovsglada - och sockerstinna - smågrabbar, som fikade loss på chokladbollar och chokladkakor från örtagårdens café.
Själv gick jag loss i örtagården, så klart, och köpte med lite växter att ersätta penséerna som nu börjar sjunga på sista refrängen hemma i trädgården. Och ja, en kopp kaffe och lite fika blev det också.
Inte ofta man har den här uteserveringen nästan helt för sig själv.
Sommarklänning, sandaler och solhatt. NU är det sommar!
Vilken lyx att ha denna fantastiska örtagård/plantskola alldeles runt knuten. Och vilken lyx att hinna hit på en snabb afterwork.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar