Valborg!

Glad valborg på er! 

Valborg - tillbakablickar

Så var det Valborg och vi har tagit oss igenom fyra månader - redan?! - av det här året. Hur galet fort går tiden? Vi har ingen direkt valborgstradition i vår lilla familj och jag har heller inga direkta minnen av valborgsfirande när jag växte upp. Dock har jag minnen av att 1a maj var startskottet för vårkläder när jag var liten. Tokigt, för oftast var det svinkallt. Men mamma och jag hade varsin vårstass hängande i garderoben, i varsin sån där genomskinlig klädpåse, och de gick vi och pillade på och drömde om i månader innan det var dags att ta på dem. Gissar att vi köpte kläderna nån gång i februari, mars. Och så 1a maj var det dags att ta på sig dem. När jag sen började skolan var det samma sak igen, fast inför skolavslutningen. Ny outfit som inte fick användas förrän på skolavslutningsdagen. 

Förstamaj-outfittraditionen har jag inte fört vidare till mina barn, men skolavslutningstraditionen absolut. Men nu var det inte det som det här inlägget skulle handla om. Vi skulle ju göra valborgstillbakablickar. Och då är det tacknämligt att ha en blogg att surfa i. Nu kör vi! 

Börjar med en suddig chokladbollsbild från 2013. HÄR skrev jag om våra valborgsplaner det året. Loppan var sex år gammal och hade bakat tillsammans med maken. Tidigare valborgskvällar hade vi somnat innan kommunens firande satte igång, men det här året var hon extra pepp. Hon hade hört talas om tipspromenader, bål och försäljning av korv och fika och sånt. Av oklar anledning var hon nyfiken på om det även såldes strumpor. Det framgår inte av bloggen om det såldes några strumpor och faktiskt inte heller om vi verkligen kom iväg det året. Men OM vi kom iväg är jag övertygad om att vi hade dubbla strumpor på oss när vi gick hemifrån. För kallt brukar det var så här års. 

Året därpå har jag massa bildbevis på att vi kom iväg och firade rejält. Det kan du läsa mer om HÄR. Känns jättekonstigt att titta på bilderna i inlägget och se att hela vår lilla stad gått man ur huse. Galet mycket folk. Jag har faktiskt inte ens kollat upp hur kommunens planer på firande är i år. Säkerligen inställt. 

Vi fortsätter titta i arkivet. 

2015. Det hände nog inget speciellt det året, för jag har inte skrivit nåt, bara lagt upp den här bilden. Gissar att vi frös. Som vanligt. 

2016 begav vi oss till en grannkommun där valborgsfirandet hölls på stranden. Här fångades visst både Loppan och jag på bild. Och en himla massa andra människor.

2017 var det visst en riktigt varm och skön valborgsdag. Fast kyligt på kvällen vid brasan. Det kan man läsa HÄR. Förresten, de där tulpanerna ser inte ut så här i år. De syns inte alls. Det har bara kommit några trista blad och inget mer. Och äppelträdet i bakgrunden finns no more. Trädet fälldes förra året och stubben frästes bort i förrgår.

2018 hade jag kontoret 14 mil hemifrån (hur galet känns inte det nu, när jag bor på kontoret?!) och valborgsafton var tydligen en knasig pendlardag. Det kan man läsa om HÄR. 

Året därpå var jag visst lite vilse på veckodagarna och valborgsfirandet blev inställt pga magsjuka. Det hade jag glömt bort. Om jag inte dokumenterat det här i bloggen. 

Förra året gick valborg så pass spårlöst förbi att jag inte gjorde nåt inlägg alls om valborg. 

Och idag då? Hur ser dagens planer ut? Eftersom jag bor på kontoret slipper jag tågstrulet i en pendlarvardag. Och eftersom det fortfarande råder en pandemi i världen har jag som sagt inte ens kollat vilka alternativ det finns till att fira. Jag firar mentalt att vi har en ledig helg framför oss. Full av trädgårdsprojekt. 

Vad du än gör och hur du än tänkt fira eller ej, önskar jag en trevlig helg! 

Dagvill vecka, magsjuka och spårlös Valborg

Men hur dagvill får man lov att vara? Inte nog med att denna veckan är lite galen. Måndag, som var en helt vanlig måndag, eller var det torsdag? För tisdagen var fredag. Och så idag, som är onsdag, men som känns som lördag men som ju faktiskt är söndag. För det är ju måndag igen imorgon? Eller är det torsdag? Tackålov så kommer fredagen vara fredag.

Men en annan sak som är galen är att det redan är maj! Hur fort gick de här fyra första månaderna av året? De bara flög förbi!



Valborg gick oss spårlöst förbi. Här var det magsjuka i familjen. Stackars Loppan, som väldigt sällan är sjuk blev sjuk i måndags och missade inte bara Valborg utan även dagen före när det skulle vara Valborgsfirande på skolan. Och storebror blev sjuk dagen efter och missade också Valborg. Vi andra är, än så länge, friska, men lite slitna efter allt meck med magsjuka i huset. Ni vet, allt skrubbande och tvättande. Say no more.



Men, nu säger vi Sköna Maj Välkommen!

(bildkälla: pinterest.com)

En sån dag då man önskat att man stannat kvar under täcket...

Valborg 2018. Alltså vilken dag. Eller vilken start det blev på dagen. På väg till jobb - ja, jag jobbade, denna klämdag där det verkade som resten av världen var lediga - råkade jag snubbla till i en trappa på tågstationen. Aj som sjutton! Byxorna höll, men ena knät fick sig en rejäl smäll. Där låg jag och hade ont och kände mig fånig - varför känner man sig alltid fånig när man trillar? - men samlade mig och begav mig lätt haltande upp på tågperrongen. Bara för att konstatera att mitt tåg var inställt. Fick stå kvar och vänta på nästa tåg. Som var ett "mjölkatåg", dvs stannade på varenda liten station på vägen till min slutdestination. Där tyckte jag att det hade räckt. 

Men morgoneländet var inte över. Halvvägs framme slås jag av den hemska insikten att pendelkortet ligger hemma! Pulsen gick upp rejält och tåget gick i snigelfart mellan alla småstationer. Funderade om jag skulle hoppa av och betala biljett och komma en timme sent till jobb eller sitta kvar och chansa om det blev nån biljettkontroll. 

Ni får själv gissa vilket alternativ jag valde. Och hur lång tid det tog innan pulsen gick ner... 

Men jag köpte en trisslott på vägen hem... 

Valborg

Vem trodde väl att vi skulle få en Valborg med klarblå himmel och värme? Inte vi, dagen före Valborg, hamnade mitt i värsta hagelskuren.

 

Men alltså, vilken dag! Och vilket väder!

Vi passade på att både premiärfika och premiärgrilla samma dag. Underbart!

Men även om det varit en alldeles ljuvlig solig dag, så blev det sedligt småkyligt vid bålet. Precis som det alltid är. Men vad gör väl det, när man tankat D-vitamin hela dagen. 

Som sig bör. En kväll som denna.

Valborg!

Jag bjuder på lite musik så här inför helgen. Och dagen till ära en låt med lämplig titel.

Valborg!




Önskar er en trevlig sådan.
Här regnar det.

 

 

 

 

Valborg!

Till jul har maken och jag bott i vår lilla småstad i tretton år. Och inte en enda gång har vi kommit iväg till Valborgsmässofirandet i byn. Första året var sonen, som då var alldeles nyfödd, alldeles för nyfödd för att släpas till bålfirandet. Året därpå var vi alldeles för trötta, maken och jag. Och följande år var det nog likadant. Antingen var det vi eller sonen som var för trött. Eller så var det alldeles för kallt. Eller snöigt. Eller regnigt. Och sen kom Loppan och då började det om igen. Vi kom aldrig iväg.

Tills igår!

Vi hade inga ursäkter. Vädret var fantastiskt och även om vi kanske var liiite trötta så hade vi åtminstone inte hunnit däcka i soffan och blivit för bekväma för att ge oss ut.

Som resten av kommunens invånare tågade vi iväg.

Man ur huse.

Vilken kväll!

Alldeles perfekt väder för ett valborgsfirande. 

Close up på huvudattraktionen. 

Ser inte mycket ut för världen i otänt skick. Men så mäktig när det brinner. Och så fort det brinner!

Lite läskigt.

Och på himlen brände solen, som just höll på att gå ner.

Och ett tu tre hade brasan vunnit kampen och brann mer än solen.

Och vi hittade kompisar.

Lite svårt att undvika att springa på nån bekant när hela kommunen gått man ur huse...

Och prästen i byn höll tal.

Ja, man bor i en liten småstad. Som sagt.

Eller by?

Snygg rosa kavaj eller hur?

Han är en färgklick, prosten.

Som sagt, man ur huse.

Och som sig bör lite musikunderhållning.

Vintern raaaaasat... 

Så firade vi då äntligen Valborg. På riktigt. I sällskap av en himla massa grannar och ett rasande mäktigt bål. 

Valborg. Långkalsonger. Och strumpor...?

Det är nåt märkligt med Valborg. Varje år planerar vi ge oss iväg till närmaste valborgsbål men varje år blir det inställt. Inte för att man ställer in bålet, utan det är vårt deltagande som blir inställt. För det slår liksom aldrig fel. Vi är alltid extra trötta på Valborgsmässoafton och ingen orkar ge sig iväg. Framför allt inte barnen.

Men i år ska det bli ändring. Tror jag. För vi har inte gett oss av ännu. Dottern har tjatat sen igår om att hon vill iväg. Men det lär bli långkalsonger, vinterjacka, mössa och vantar för jag tror det blir en kall kväll.

Nåja. Det bjuds ju lite andra lockelser än själva bålet. Vilket dottern noga förhörde sig om tidigare idag. Jag berättade att Lions ordnar tipspromenad och att det säkert säljs lotter och grillas korv. Vet dock inte riktigt hur dottern tänkte när hon frågade om de även sålde strumpor...?




Dagen till ära, eller kanske var det till kungens ära, blev det chokladbollar till efterrätt. Bakade av far och dotter.

1 maj imorgon

Hoppas ni haft en trevlig Valborg. Det blev inget majbål för oss i år heller. Någon i familjen brukar alltid pricka in dunderförkylning lagom till Valborg och i år var det pappas tur.

Imorgon är det 1 maj. (Tänk så fort tiden går!). Gör en god gärning och investera i en liten majblomma.