lördag 11 juli 2020

För regniga dagar






Just idag är det sol, så idag behöver man varken regnkläder eller gummistövlar. Och vi har inte våldsamt många gummistövlar i familjen - undrar varför, det är ju smart när det regnar? - men OM vi hade haft och OM vi hade haft en större hall och OM vi hade haft helt annan inredningsstil, så hade det här varit superpiffigt. Och smidigt. 



Inspirationsbilden hittade jag på pinterest.com.




fredag 10 juli 2020

Försmakssemester, Frankrikevibbar och Frankska tyger


Helgen före sista jobbveckan före semestern passade vi på att få lite pre-vacationkänsla. Vi åkte på staycation inte jättelångt hemifrån. Oj, det var en massa svengelska uttryck. Hängde ni med? Vi ville få lite försmak på semestern och vi åkte på en kort övernattningsresa på lagom avstånd hemifrån, maken och jag.






En natt på hotell och två heldagars utflykt, eftersom det inte var jättelång bilresa dit och hem. Perfekt.



Bästa tipset för att få försmak på semestern! Och det vi gjorde är bästa tipset på utflyktsmål, om ni är i trakterna. Låt oss titta på lite bilder. 



Vi börjar med en vätskepaus som gav Rivieranvibbar.










Oj, vad det kändes som vi var tillbaka i Frankrike! Fast vi satt på en uteservering i hamnen i Sveriges åttonde största stad. (Googla på det, om du inte vet vilken det är! Ok, jag erkänner, jag fick själv googla storleksordningen...) 







Men alltså, vädret var strålande och det kändes verkligen som vi var på sydligare breddgrader. Tyvärr kändes det även som att det absolut inte rådde nån global pandemi för jisses vad folk inte höll sig på avstånd. Och faktiskt, några av de där uteserveringarna brydde nog inte heller sig om att följa rekommendationerna, för på vissa av dem stod bord och stolar tätt, tätt. Självklart höll vi oss på vår kant och valde ställen där vi hade avstånd till andra besökare. 







Skål för den strålande idén att börja semesterkänslan en helg i förväg!






Efter en dag med franska vibbar och försmakssemester och smarrig hotellfrukost på hotellets innergård - alltså ännu fler Frankrikevibbar på det, att kunna äta frukost utomhus - begav vi oss hit. Ett av mina topptre utflyktsmål för sommaren, Sofiero. 



Så glad att vi var morgonpigga och kom dit typ fem minuter före de öppnade. Två äldre damer stod framför oss i kön och två yngre bakom oss. Ingen folkstormning och ingen trängsel. Perfekt! 






Haha, den här bilden hade ju varit käck om jag bara lärt mig ställa in skärpan på kameran. Borde tagit bilden med mobilkameran istället... 






Vi tog sikte mot slottet. 







Där bakom träden skymtar de två damerna som stod före oss i ingångskön. De hade visst samma planer som vi.








Att vara tidiga in på utställningen i slottet.








Josef Franks flora. HÄR kan du läsa lite om den. Eller så skrollar du vidare här och tittar på mitt bildregn. 



Men innan vi "går in" så kommer här anledningen till att jag, när jag tipsar om utställningen, råder dig att vara där när det öppnar;






Gissar att det blir långa köer senare under dagen, för det var begränsning på hur många besökare varje rum fick ta emot. 







Eller rättare sagt, det vet jag, för jag frågade vakten, som berättade att hon och hennes kollegor slussar in besökarna efter hand, när köerna är långa. Men det var så skönt, nästan lyxigt, att få "ta in" varje rum utan att trängas med en massa andra utställningsbesökare. 



Är ni nyfikna på själva utställningen? Ok, då kommer ett bildregn här. 







Josef Frank himself. 



Om du inte tryckte på länken tidigare i inlägget så kan jag väl berätta här vad det står på Wikipedia om Josef Frank. Vem är det? 



Jo, en österrikisk-svensk arkitekt och formgivare. Född 1885 i Baden nära Wien i Österrike, död 1967 i Stockholm. Han var en av funktionalismens pionjärer. HÄR är en annan länk där du kan läsa mer om honom. 



På utställningen, som pågår t o m den 20 september, visas hans textilier i vacker slottsmiljö. Utställningen görs i samarbete med Svenskt Tenn och djupdyker i Josef Franks färgrika mönster från botanikens värld. 







Gröna Fåglar. Ett av mina favoritmönster. Väggen är tapetserad med trycket Elefant. 







Bara för att Gröna Fåglar är ett av mina favorittryck, blir det några fler bilder på det. 







Eh... lite för... mönstrat för min smak. Nippon, tror jag att det är trycket heter. 








Rox and Fix heter det här trycket. Tydligen en lek med orden rocks and figs. Toppiga bergssiluetter och fikonträd. 








Notturno. Lite för mycket åttiotal för mig... Men i rätt miljö superläckert.








En annan favorit. Så fint tillsammans med mörka möbler. Kolla HÄR hemma hos Elsa Billgren. 








 Nej, nu får det räcka med bilder på mönstrade tyger här! Jag blir alldeles snurrig när jag går igenom alla mina bilder. Du måste åka dit och se dem i verkligheten istället! 



Låt oss lugna ner färgintrycken lite med att titta lite på rummen med den permanenta utställningen i slottet istället. 







Nämen, här råkade visst jag hamna på bild! Det är jag som oftast håller i kameran och jag har svårt att släppa den. Och det går absolut inte att be maken ta ett foto, för dels "ser" han inte det motiv jag har i mitt huvud och dels blir det alldeles för stelt. Jag fixar inte att posera. Han har dessutom oftast bara tålamod att ta en bild. Som jag sällan blir nöjd med...  Så om jag ska fastna på bild, blir det så här. Väldigt sällan. 







Minsann, en bild till. Här beundrar jag utsikten.






Där ute i den ljuvliga slottsträdgården.
Men bilder därifrån tittar vi på i ett eget inlägg. 



Och jag tipsar än en gång om utflyktsmålet Sofiero slott och slottsträdgård



Glad för det lilla och det lättlagade





Kolla! Jag har rosor som blommar i trädgården! Tre styck för att vara exakt. Rosor alltså, inte rosbuskar.  Man får vara glad för det lilla. 




Och ibland är man även glad för det lättlagade. Som häromdagen när vädret lockade mer till en varm soppa än grillat. 






Då serverade jag den här soppan, gjord på rårivna morötter, kräftost och creme fraiche. Och som toppades med kräftstjärtar och hackad dill. Supersmarrig. Och snabbt och lätt lagad. 



HÄR hittar du receptet. 




tisdag 7 juli 2020

Klassisk sommarlovsaktivitet en regnig dag





Badskor i sitt rätta element? Ja, de är ju i vatten i alla fall. Visserligen regnvatten... 






Semestern har börjat med omväxlande väder. Ena stunden regn... 






Nästa stund sol.







Men då får man väl anpassa aktivitet efter väderlek!








Och till exempel göra sommarlovsklassikern Hallongrottor. Fast det blev visst hallonBLÅBÄRSgrottor, eftersom det var sån sylt vi hade hemma. Kalasförpackning när man gör såna här småkakor. Mindre kladd än att använda burk och sked. 








Loppan bakade och jag skötte ugnen. 



Och HÄR kommer receptet. 





200 g smör
1 tsk vaniljsocker
1 dl strösocker
4 1/2 dl vetemjöl

hallonsylt
ägg till pensling


Gör så här:


Arbeta samman ingredienserna till degen i en matberedare eller på en arbetsbänk. Platta ut degen, lägg den i en plastpåse och låt vila i kyl minst 30 min.


Sätt ugnen på 175 grader och rulla ut små bollar av degen och lägg på plåtar med bakplåtspapper. Gör en grop i varje kaka och lägg en liten klick sylt i gropen. 


Grädda mitt i ugnen ca 10 min.






söndag 5 juli 2020

Ingen hit





Om man varit en Eurovisionfantast sen Abba vann med Waterloo 1974, blir man så klart nyfiken när det släpps en film som heter just Eurovision och som handlar om fenomenet Eurovision. Nu brukar jag inte vara våldsamt förtjust i filmer där Will Ferrell medverkar, men jag tänkte att jag ger det ett försök. Det är ju ett tacksamt tema att skruva till och göra humor av. 


Eller är det det? Kan man skruva till fenomenet Eurovision mer än det är i verkligheten? Njae... nej, inte om du frågar mig. Jag tyckte inte att det var en hit (haha, pun not intended). Det var faktiskt så pass att jag fick anstränga mig att se färdigt hela filmen. 


Jag kan uppskatta ironi och filmer som driver med nåt. Och som har skruvad humor. Men den här filmen? Nej. Inte för mig. 


Filmen får lika många poäng som Monica Zetterlund fick i Eurovision 1963 och Jan Teigen 1978; noll. 



fredag 3 juli 2020

Semeeeeesssttttteeerrrr!




Ni vet känslan när man stänger ner datorn sista arbetsdagen inför semestern? Och man slår en sista blick över skrivbordet och tänker att nu ska jag inte hit igen på en månad. Ja, jag brukar ha fyra veckors sommarsemester. 





Och så stänger man dörren bakom sig och beger sig ut i sommaren och semestern. 




💗 Semesterkänslan! 💗
Känslan när man går från kontoret mot busshållsplatsen med vetskap att man inte ska göra det igen på fyra veckor. 



Idag är en sån dag. Fast med undantaget då att jag inte begav mig mot busshållplatsen när jag stängde ner jobbdatorn. Plus att jag kommer att titta på skrivbordet hela semestern. Jag lämnar ju inte ett kontorskontor och går på ledigt. Jag lämnar fyra månader (!) av hemmakontor och går på ledigt. 



Men, icke desto mindre; DET. ÄR. SEMEEEEESSSSTTTEEEERRR! 






Och jag ska låsa in jobbdatorn långt in i garderoben. 


Och kanske ställa symaskinen där jobbdatorn stått.



När efterrätt blir ett måste och man ångrar sin nyfikenhet


Igår var sista arbetskvällen före semester och jag firade med att träffa en kompis på en uteservering i grannstaden. En italiensk restaurang. Ma certo! But of course! Italiensk mat brukar aldrig gå fel. 



Men, plötsligt händer det. Man väljer fel rätt. Eller en rätt som man tänker att "det här jag ska inte beställa fler gånger". 



Igår gjorde jag ett sånt val. "Svart risotto med stora havsräkor" lät jättespännande. Jag älskar risotto, så valet var inte svårt. Dessutom lät ju svart risotto alldeles för spännande för att inte testa. 







Eh... njae... Någon skulle tagit ett foto på mig när jag fick in tallriken. Jag tror att jag ryggade till och ögonbrynen åkte upp i hårfästet. Det såg...inte jättegott ut. Nästan lite... läskigt. Och att det dessutom var räkor på det, gjorde det... ännu lite läskigare. 



Men. Skam den som ger sig. Jag åt. Knappt halva portionen utan att titta på det jag hade på gaffeln. Uttrycket att man äter även med ögonen har aldrig varit mer sant. 



Jag som i förväg bestämt mig för att inte äta efterrätt, åt tiramisu med god aptit. Och nästa gång jag är på restaurang och hittar en rätt som låter spännande och annorlunda på menyn, ska jag nog ta mig en funderare innan jag beställer... 








torsdag 2 juli 2020

Ledsen lavendel, läskigt växtnamn och verkligheten som överträffar bilden





Planterade de här svartplommonen tidigare i våras. Lavendeln som står alldeles intill har gett upp och dessutom skar det sig lite färgmässigt, så jag tänkte att jag byter ut dem. Lavendeln, alltså. Svartplommonen får stå kvar. Lavendeln tänker jag försöker rädda, men på nån annan plats i trädgården. 






Häromdagen när jag lunchade i ett lusthus, som befinner sig i en örtgård/plantskola, passade jag på att ta med en liten kvist av svartplommonen för att kolla färgmatchning på potentiell ersättare till den ledsna lavendeln. Suddig mobilbild, men jag tror färgmatchningen syns ändå. 






Tänker att de här ska få ersätta lavendeln. Hoppas bara de inte blir superröda till hösten... Just nu är de perfekta i färgen. 






Japanskt blodgräs. 

Läskigt namn, fin växt. 


Om lavendeln inte mått så bra just i den rabatten, mår den så mycket bättre i en annan rabatt i trädgården. 








Men säger att verkligheten överträffar dikten. Jag skulle vilja säga verkligheten överträffar bilden. Det går inte att fånga på bild hur fin den är i verkligheten. 






Och fint behöver inte vara perfekt och välansat. Det kan även vara vilt och spretigt, som här. 



💜💚