torsdag 28 maj 2015

Shanghai del 9 - Underhållning


Visst är det mysigt att bädda ner sig i en stor skön hotellsäng och sätta igång TVn och varva ner efter en lång dag på främmande mark? Och hur många mer än jag sätter igång TVn det första ni gör när ni checkat in på ett hotellrum?

Men. TV-utbudet på mitt hotellrum i Shanghai var väl inte helt översvallande.

Jag surfade snabbt igenom ett fyrtiotal kanaler och fann det här:













Idel kinesiskt producerat, kinesiskt talande och kinesiskt textat.

Men så hittade jag HBO. Och vad visades där? Varje kväll när jag bäddade ner mig i sängen och satte igång TVn visades Game of Thrones. Jag har förstått att mång gillar just den serien, men tack, nej tack, inget för mig.

Man somnar rätt gott till kinesisk TV-underhållaning...
Man kan ju alltid roa sig att kolla på kroppsspråk och miner och försöka hitta på egen story.


I denna ljuva sommartid. Eh...?

 
Tänk att vi närmar oss slutet av maj. Och midsommar kryper allt närmare. Och skolavslutningen! Snart är det sommarlov. Helt galet. Känns som att det bara var nån vecka sen man hängde undan vinterjackan.
 
Naturen är fantastisk och det är grönt så det nästan gör ont i ögonen, det får man ju vara glad för. Men sommarkläderna hänger i garderoben och väntar på oss... Och jisses vad jag längtar efter sol och fräknar på näsan.
 
 


 
 
 
Nu är det verkligen hög tid för sommar!
 
 
 
 

onsdag 27 maj 2015

Shanghai del 8 - Trådlöst, med betoning på löst

 
 
I Kina har myndigheterna kraftigt begränsat internettillgängligheten. Facebook, Twitter, Google och Youtube tillåts inte. VPN har det varit si så där med, eftersom man via VPN kopplar upp sig på en server som står utanför Kina.
 
Jag vet inte hur myndighetsbestämmelserna ser ut idag - jag var tvungen att googla på det när jag kom hem - men det var i alla fall inte helt lätt att koppla upp sig där borta på andra sidan jordklotet. Därav min bloggbombning nu när jag kommit hem. Jag hade ju så gärna velat dela med mig av mitt Kinaäventyr när jag var där, för jag vet att familjen satt hemma och  ville ha rapport, men som sagt, internetuppkopplingen var inte helt stabil. Tackålov fullt tillräcklig för oss att jobba på kontoret, men inte för att blogga. Fast jag hade ju inte haft tid till det ändå. Jag hade ju dagar och kvällar fullbokade, som ni nog förstått vid det här laget.
 
 
 
 
Men så såg jag nåt kul ute på stan. Överallt stod det såna här. Gammaldags telefonkiosker typ. Mina barn har aldrig sett såna här hemma, men jag är ju uppväxt med såna. Långt före mobilernas tid. Man var tvungen att ha fickan full av tioöringar, som ju inte heller längre finns, för att ringa.
 
Men jag tror inte man behövde tioöringar för att använda dem som stod i Shanghai. Och jag tror inte man skulle ringa i dem heller. Eller jo, det kanske man kunde. Men kolla här:
 
 
 
 
Vad står det på taket?
 


 
 
WIFI!
 
Coolt! Nej, jag gick inte in och testade. Jag hade som sagt inte tid. Jag hade ju andra ärenden på stan. Mer om dem i annat inlägg.
 
 

 

Badväder

 
 
Nej, nåt badväder är det inte än. Inte för badkrukor som jag människor i alla fall. Fåglarna kan bada. Och jag funderar på fågelbad. Jag närmar mig ju en födelsedag snart och funderar på vad jag skulle kunna önska mig.
 
Ett fågelbad till trädgården kanske?
 
Alla de här finns här och jag tycker de är lika fina. Kan inte riktigt bestämma mig.
 


 
 
Kanske jag ska önska ett presentkort istället, så kan jag vänta med att bestämma mig...
 
 

tisdag 26 maj 2015

Shanghai del 7 - Matbutiker



Maten i Shanghai. Värd mer än ett inlägg.
Som sagt, vi åt supergott hela veckan. Bara ett enda bottennapp, den där soppan med tvivelaktigt innehåll. I övrig supergott. Minns speciellt sista kvällen när jag och mina svenska kollegor var ute och åt tillsammans. Merparten av konversationen den kvällen lät så här:
 
Mmmm... åhhh... såååå gott! Mmm...
 
Ungefär.
 
Men om man nu inte äter på restaurang, utan handlar mat för att laga själv? Vilket vi då slapp göra, men det är ju alltid kul att kolla in utbudet. Jag älskar att gå i matbutiker när jag är utomlands.
 
I samma hus som hotellet låg en stor matbutik. Som Coop Forum, ungefär. Fast på kinesiska. Men samma blandning av mat, godis, hushållsartiklar, leksaker, cyklar och kläder. Allt möjligt liksom.
  
Jag smög upp telefonen och fotade lite på mat- och godisavdelningen.

Vi börjar med lite bilder från fiskavdelningen. Håll i er.
 
 
 
 
Levande paddor. Kan det vara nåt?
 

 
 
Kräftor? Som är så gott, men ser så...ickegott ut när de är levande. Och bredvid ett akvarium med paddor...
 
Men nästa bild har jag haft lite svårt att ta bort från näthinnan.
 

 
 
Fiskar. Levande. Och döda! I samma akvarium!
 

 
 
I många delar såg butiken ut som svenska matbutiker. Som Coop Forum som sagt. Typ.
 
 
 
 
Men den här synen ser man nog inte så ofta på ett Coop Forum. Klicka på bilden så ser du bättre vad det är som ligger i kanten på lådan.
 

 
 
Vad är det med alla dessa ägg? Det fanns hur mycket ägg som helst i butiken.


 
 
I alla de former.
 
 
 
 
 
 
 
Ingen aning vad det här var, men det såg ju käckt ut. Kolla in reklambilden.  
 

 
 
Godisavdelningen var hur stor som helst.
 
Söta förpackningar, eller hur?
 


 
 
Ser väldigt frestande ut alltihop.
 

 
 
Men vänta. Vilken tur att det stod engelska på den här godissorten.
Nåt fiskigt. Gissar jag.
 
Det köpte jag inte, men jag var så klart tvungen att shoppa med mig lite kinesiskt godis hem.
Tror ni att nån vågat äta?
 

 
 
Den här absolut, kanske inte så kinesisk, men käckt med texten på kinesiska. Sonens favoritgodis all time, by the way.
 
 
 
Det var bilder från en modern kinesisk matbutik det. Men jag var även på en mer traditionell kinesisk matmarknad. Här är några bilder därifrån. Jag låter dem tala för sig själv.
 
 






 


 
 
Frukt och grönsaker såg himmelskt gott ut, men vi nöjde oss med att titta. Det var annat som shoppades, men det tar vi i ett eget inlägg.
 
 
Avslutar med några restaurangbilder. En av kvällarna var vi på restaurang, hela gänget. 15 personer som totalt representerade nio länder. Vilken kväll! Vilket sällskap! Vilken mat! Och vilken fin restaurang.
 
 
 
 
Vårt bord före och under måltiden. Skivan där i mitten fylldes med den ena rätten efter den andra och det var bara att snurra för att servera sig själv. Man försåg sig med maten med sina ätpinnar. Inga problem med att man åt och tog för sig med samma pinnar där inte...
 
 

 
 
Var upptagen av maten och sällskapet och fotograferade inte så mycket, men lite av den fina omgivningen och dukningen hamnade på bild.
 

 
 
Och det där tupphuvudet som min kollega stoppade i munnen. Men som bara låg där som dekoration.
 
Det var sista inlägget om maten i Shanghai det. Men jag har fler inlägg på lut, så än är vi inte färdiga. Det kommer mera.  Om shopping, TV-underhållning och en minst sagt intressant fotbehandling.
 
 
 
 

Hemma hos oss just nu

 
 
Eller just nu? Snarare hemma hos oss de senaste veckorna.
 
 
 
 
Vi lever i stök och damm. Och renoveringskaos.
 

 
 
Men ser fram emot resultatet.
 

 
 
Och att få tillgång till nedanvåningen igen... Och framför allt, att allt det som ligger undanstuvat överallt i de utrymmen som inte renoveras kommer på rätt plats. Och blir avdammat...
 
 
 
Några före-bilder från vårt vardagsrum:
 
 
 
 
Så ser det inte ut just nu. Och kommer inte att se ut när vi är klara.
 
 
Andas in, andas ut...
 
 
 

måndag 25 maj 2015

Shanghai del 6 - Mat I(II)

 
 
Innan jag åkte till Shanghai förberedde jag mig mentalt på att matupplevelsen inte skulle bli alltför översvallande. Jag har tidigare varit ett antal gånger i Beijing och ätit den ena konstiga maträtten efter den andra. Soppa med fisksimblåsa, mat som dallrat och tittat på mig från tallriken, och mat som smakat så där fiskigt som bara inte är gott.
 
Men vilken positiv överraskning maten skulle bli i Shanghai, visade det sig. Oj vad vi åt gott.
 
Den positiva upplevelsen av att äta berodde nog till viss del på att jag i mitt resesällskap hade en ung man som konstant var vrålhungrig och som hade tyckte att allt han åt var "det godaste han nånsin ätit". Att han sen försökte äta ett tupphuvud som låg på ett fat endast i avsikt att vara garnityr är en historia för sig...
 
Men vi börjar med vår första matupplevelse i Shanghai.
Det var väl inte helt lyckat.
 
 
 
 
Jag har ju nämnt det där med de bristande engelskkunskaperna. Tänk er då att gå på restaurang och beställa mat och inte kunna göra sig förstådd.
 
På första restaurangen vi besökte fick vi en meny med text på kinesiska och endast ett fåtal bilder. Kyparen, som inte kunde ett ord engelska, skulle ta emot vår beställning och fylla i en beställningssedel som såg ut som en kopia av menyn.
 
Vi var hungriga och aningens otåliga och tyckte att vi kunde väl klara det lika bra själv, istället för  att vi skulle peka och han skulle säga nåt på kinesiska och vi svara på engelska och vi ändå inte skulle förstå varandra. Vi kom på en smart idé. Vi kan inte läsa kinesiska, men om vi har en meny och ett beställningskort som ser likadant ut - trodde vi - så räknar vi raderna och kryssar för det vi vill ha.
 
Eh...
 

 
 
Jag tror inte nån av oss ville ha den här soppan. Vet fortfarande inte vad den innehöll, men den smakade inte gott, kan jag säga. Klicka gärna på bilden om du vill titta lite närmare på det okända innehållet. Det var nåt i grisväg, gissar jag.


 
 
Det var nog tur att jag som beställde ett glas cola fick in en hel liter...
 
 
Och tack å lov så var soppan bara vår förrätt. Vi beställde även in ett antal spett med diverse kött och grönsaker. Tror vi beställde fem-sex olika att dela på.
 
In kom det här:
 
 
 
 
Gånger fyra. Alltså detta var min portion, när jag plockat från fyra olika tallrikar.
Supergott, men... inte i närheten av vad vi beställt. Eller ska jag säga, vad vi trodde att vi beställde.
 
Men äventyret var inte över där. Jag kan summera det så här:
 
Vi beställde en sak,
fick en annan
och betalade för en tredje.
 
Ingenting var rätt. Men tackålov var det, förutom förrättssoppan då, väldigt gott.
 
 

 
 
Ville man inte gå på restaurang kunde man handla mat från en vagn på gatan.
 

 
 
Det ville vi inte.
 

 
 
Dock handlade vi i ett hål i väggen.
 

 
 
Och jag tror nog att det var nåt av det godaste jag åt på hela veckan. En wrap med friterade grönsaker och mängder av färsk koriander. Himmel så gott!
 
 
 
 
Om de här glassarna var goda vet jag inte, men käcka var de i alla fall.
 
 
 
 
Käcka var även colaburkarna, tycker jag.
 
 
 
 
Det var inte riktigt meningen att jag skulle äta på MacDonalds, men den kvällen jag var ute och shoppade ensam blev det liksom aldrig av att jag gick och åt. Förrän det var så sent att alla restauranger i närheten av hotellet hade stängt. Märkligt det där förresten. Att både butiker, varuhus och restauranger stängde så tidigt. Runt tio på kvällen togs sista beställningen emot på restauranger.
 
Tillbaka till mitt MacDonaldsbesök. Klockan var som sagt efter tio och jag hade varit ute och shoppat och lämpat av min packning på hotellrumment när jag begav mig ut för att äta. Som jag tidigare berättat låg hotellet i en byggnad full av restauranger så det fanns en del att välja mellan. Men de hade ju som sagt stängt. Bara MacDonalds var öppet. Jag var inte jättesugen och inte jätteglad för MacDonaldsmat så jag pekade på en cheeseburgarmeny. Flickan bakom disken kunde så klart inte engelska och hon muttrade nåt när jag pekade på min cheeseburgermeny. Jag förstod inte, men jag fortsatte peka. Och vänta på att få min cheeseburgermeny levererad. Men hon gick inte och hämtade mat, hon hämtade chefen. Som flera gånger, på knagglig engelska, frågade mig om jag verkligen ville ha en Happy Meal. Ja, det ville jag! intygade jag. Flera gånger om. Till sist fick jag min meny. Och min leksak. Och den uppmärksamme ser att det även ligger en pineapplepaj på min bricka. Japp, jag beställde även en sån. En. Inte två. Den kinesiska MacDonaldschefen tyckte nog att jag var konstigare än konstigast. Inte nog med att jag som vuxen beställde en Happy Meal, utan att jag även bara beställde en paj för 6 Yuan när två styck kostade 9 Yuan.
 
Efteråt när jag satt och åt ångrade jag att jag inte beställt två. Cheeseburgaren smakade som hemma men pommesen var ingen hit. Hade hellre ätit två pajer...
 
 
 
 
Jag tror jag sparar de riktigt kinesiska matupplevelserna till ett eget inlägg och avslutar här med en udda efterrätt. Eller den är inte alls udda. Det är en av mina favoriter, men det var lite otippat att äta den i Shanghai. Och otippat att den var supergod och smakade exakt som jag själv gör den vill ha den.
 


 
 
Italiensk tiramisu. I Kina.
 

 
 
Försvinnande gott.
 
 
Men mer om kinesisk matmarknad och tupphuvud och maneter i kommande inlägg.
 
Än är jag inte färdig med mina Shanghaiberättelser.