onsdagen den 23:e april 2014

Nysvenska?

Häromdagen kom Loppan hem från skolan och var lite sur. Hon hade råkat gräla med en av kompisarna. Men himmel så gulligt det lät när hon berättade det.

"Vi har blivit okamrater, mamma" 


(bild via pinterest.com)



Boktips!



Dagens boktips


Så jobbig, så tragisk och så kuslig. Men så fantastiskt bra. 

Journalisten Göran Rosenbergs personliga barndomsmemoar om hans fars väg från koncentrationslägret i Auschwitz till den lilla svenska staden med den stora lastbilsfabriken. 


Jag kan inte annat än att hålla med recensionerna nedan:


"Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är en klok, vemodig, vacker och djupt personlig bok. Såväl litterärt som journalistiskt har Göran Rosenberg på ett enastående sätt bidragit till den svenska berättelsen om Förintelsen." Jens Liljestrand, Dagens Nyheter

"Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, är så nära en stor roman man kan komma, utan att den för ett ögonblick lämnar verkligheten." Gunilla Kindstrand, Gefle Dagblad

"rakt igenom lysande" Dagens Nyheter

"ren magi" Gefle Dagblad

"en mäktig och tankerik läsupplevelse" Svenska Dagbladet



Läs den! Ett stycke otäck nutidshistoria som berör.


tisdagen den 22:e april 2014

Den där långa fredagen, del II

Det var konstigt nog inte jättesvårt att stiga upp imorse när klockan ringde vardagstid kvart över fem (jo, är man pendlare så är man) men det var lite trist att sitta ensam på tåget. Saknade tågsällskapet från påskutflykten. Men jag roade mig med att kolla på bilderna från resan och här kan ni också göra det med lite fler bilder från en väldigt låååång långfredag. 

Nu kör vi. Långfredan 2014, del 2. 


Vi slutade visst med ett toalettbesök i senaste inlägget och här börjar vi med fortsatt tågresa. 


Med dansk lunch i magen hoppade vi på tåget som skulle ta oss längs danska kusten. Och herre min je så fint där är! Vilka hus! Vilka trädgårdar! Smakar det så kostar det, det har vi sett på TV när det visades dokumentär från just husen där på den danska kusten. Whiskybältet kallas det visst. 




Men jag vet inte om killarna i familjen såg så mycket av de fina husen utanför tågfönstren... 
De roade sig med nåt annat.




På den danska kusten finns inte bara fantastiska hus och trädgårdar, det finns även fantastiskt fina och charmiga små seglarsamhällen. Vi valde att stanna till i Hellerup.


En liten stund roade vi oss med att titta på båtarna.




Alltså. Vädret! Ser ni hur fint väder det var? Helt ljuvligt!




Men att titta på båtar och beundra det fina vädret roar man sig inte med nån längre stund. Om man har spring i benen. Som barnen hade.




Så vi gick på jakt efter en lekplats.

Ingen aning om vad det här är för slags träd men de var allt lite magiska. Lite som i en Salvador Dali-målning.
Och tackålov stod de alldeles till en mysig lekplats.




Där barnen kunde hoppa av sig springet.




Den där nedgrävda lilla studsmattan var visst hur kul som helst.




Och det hoppades och hoppades.
Jag blev allt lite sugen på att göra nåt liknande hemma i trädgården. Inte hoppa, men väl gräva ner en studsmatta. 
En liten studsmatta. Som inte syns. Men som kan roa barnen.




Men Loppan tyckte att vi i så fall skulle gräva ner TVÅ studsmattor. Så de kunde studsa samtidigt, hon och brorsan. Eller kanske hoppa från den ena till den andra.





Medan barnen roade sig kungligt med att hoppa och studsa passade maken och jag på att njuta av solen. 




Och efter en stund blev vi så klart fikasugna igen. Eller nej, vi blev törstiga
Men när maken kom tillbaka från affären, som visade sig vara ett kondis, hade han även shoppat nåt annat.




I en sån här fin låda.

Lagkagehus? Hrm... hade ingen aning om vad en lagkage var...




men det fick vi snabbt svar på. 
En sorts kompakt wienerbrödshistoria. Den ena sorten smakade lite croissantaktigt och den andra var kryddad med kanel. Och så klart var de dekorerade med chockolaaaaade. 

Vi var ju i Danmark!




Lite lek till och sen fortsatte vi tillbaka till tågstationen.




Små fötter blir lätt trötta.
Stora fötter var också ganska trötta vid det här laget, kan jag säga.




Intet är som väntans tider. 
Ibland får man vänta länge när man ska åka tåg. Då får man se till att roa sig.




Men titta vad spännande! 




Nä, nån måtta får det vara på frossandet, även i påsktid. Titta men inte handla.
Godismaskinen fick stå orörd.




Och vi väntade.




Och jag beundrade danska soptunnor. 
Jag är visst inte riktigt som normalt folk, först bloggar jag om toalettbesök och sen visar jag en soptunna. 
Just den här var kanske inte så snygg, men så snyggt det var med svarta soptunnor utanför de där fina husen på Fina Gatan aka Whiskybätet. Annat än våra gröna...

Jag försökte övertala maken att vi kanske kunde släpa hem en svart soptunna men han virrade bara på huvudet. Jag tror han mindes den gången jag övertalade honom att gå genom halva Köpenhamn med ett enochenhalvmeter högt lagerträd i famnen på väg till tåget...

Nej, ingen svart soptunna med hem från Danmark. Tyvärr.
Men fina var de.




Medan jag beundrade soptunnor var det nån annan som satt otåligt och väntade på tåget. 




Och för säkerhets skulle höll hon bevakning åt bägge hållen.
Man ville ju inte missa tåget när det väl behagade dyka upp.




"Men åhhh...mamma, väntar du så här länge varje morgon? Hur orkar du?"




Men så småningom kom vårt tåg och vi åkte mot Köpenhamn och efterlängtade hotellsängar.
Många trötta fötter som kände behov av att vila.




Och efter en evighetslång promenad från tågstationen kom vi så äntligen fram till hotellet.
Där vi kunde vila oss en stund innan vi --- så klart --- blev hungriga och begav oss ut på stan för att leta nåt att fylla våra hungriga magar med.




Kameran fick vila på restaurangen medan vi njöt av god grekisk mat som fick oss att fundera på om Grekland kanske kunde vara ett lämpligt resmål till sommaren. Om inte annat så för matens skull.
Har ni aldrig testat saganaki så är det på tiden ni gör det!
Googla på det, så får ni reda på vad det är. Gott är det i alla fall.

Kameran vilade på restaurangen, men istället visar jag en bild jag tog på vägen dit. Oj vad det finns grafitti och gatukonst i Köpenhamn! Av bättre och sämre slag. Just den här målningen var av det bättre slaget.
Precis som maten vi åt, som sagt.

Puh, vilken lång fredag det var när vi väl var tillbaka på hotellet igen och landade i sängarna för att heja på Steffo och Benjamin när de dansade. När Kenza blev utröstad sov vi för länge sen. 

För att ladda för en lång lördag i den danska huvudstaden.
Men mer om det i ett eget inlägg.


måndagen den 21:e april 2014

Blomsterprakt



Likadant varje år. Jag går runt och på plantskolan och njuter av alla fina blommor och står länge länge och funderar på om jag inte ska slå till med nån fin färg. Det finns så många fina färger att välja mellan.

Men när jag kommer hem ser det alltid ut så här i kassen.

Vita pelargoner.

Lika samma.


It has my name on it...

I avvaktan på att jag får tid, lust och energi till att göra fortsättningen på låååångfredagsinlägget och avslutningen på vår Danmarksresa gör jag ett inlägg om en tröja jag såg i en butik i Köpenhamn och som jag fortfarande inte riktigt vet om jag ångrar att jag inte köpte... 





En röd hoodie med tryck.





Och inte vilket tryck som helst. Med min initial OCH mitt födelseår!
Hur stor sannolikhet är det att man hittar en random tröja med just det trycket liksom? 

Snacka om att hitta en tröja som "has my name on it".  
Och som sagt, mitt födelseår...

Vet inte om det var just det sistnämnda som gjorde att jag lät tröjan hänga kvar i butiken. Vill man gå runt och skylta med sitt födelseår på magen, typ? 


Asch, nu när jag ser bilderna ångrar jag mig. Den var ju himla käck! 
Fast den hade inga fickor och jag vill ha fickor i en hoodie... 
Med eller utan mitt födelseår på.


Dagens Loppancitat



Igår var det 20 grader varmt och Loppan sportade sommarklänning och bara ben. På bilden sitter hon och täljer en träpinne med en potatisskalare.

"Jag gör papper, mamma! Vet du att man gör papper av trä?" 



Påskägg

Eftersom vi var bortresta halva påsken blev det inte något riktigt påskfirande matmässigt hos oss förrän idag. För det hör ju liksom till. Inte minst enligt barnen, som faktiskt såg fram emot att äta sill. Japp, barnen i den här familjen gillar sill. Brantevikssill och vitlökssill hör till barnfavoriterna. 





Nåt annat som hör påsken till är ägg. Och äggmålning. Ingen i den här familjen är egentligen förtjust i kokt ägg, men det hör som sagt till, så jag kokar ägg. Och barnen målar. Och jag äter ett, baraföratt liksom. 








Idag var det dock bara Loppan som målade. 
Storebror var iväg på äventyr kom hem först till dukat bord.




Men Loppan gjorde så klart ett ägg till honom också.




Och eftersom vi knappt äger några äggkoppar i den här familjen - eftersom vi som sagt inte äter kokta ägg - så fick jag hitta på en annan lösning att duka med servera äggen.



Brantevikssillen och Vitlökssillen som jag nämnde tidigare gjorde jag i år efter nytt recept. Abbas femminutersinläggningssill är kanon för såna som jag som inte har tålamod tid  att göra sillinläggningar som måste förberedas i god tid.  Recept kommer i eget inlägg.
Se det som ett tidigt tips inför midsommar!


En lååååång fredag, del I

Den här påsken har verkligen levererat. Såg i mitt bloggarkiv att vi hade snö förra påsken (jisses, det är svårt att föreställa sig). Men den här påsken har vi haft högsommarvärme. Så pass. Fram tills idag. Lite mer inomhusväder. Men det kanske är bra så man får nånting gjort inomhus också. Och så jag med gott samvete kan gå igenom en jättedrös bilder från de två första påskdagarna då vi var iväg på äventyr. Bilderna är många och det var verkligen en lååååång långfredag så jag får dela upp dem i olika inlägg. 

Här kommer del I. 




Galet kanske, att man som tågpendlare väljer tåg som transportmedel när man är ledig. Eller kanske inte. Barnen har varit sugna på åka tåg så de skulle få sitt lystmäte.


På fredagmorgonen hoppade vi på tåget mot vår första anhalt. 





Och vår vana trogen var hade vi inte hunnit åka många stationer förrän nån blev hungrig. Tur att jag hade packat ner köttbullsmackor i vår för en gångs skull minimala packning. Travel light är inte lätt. Till och med barnen reagerade över att vi hade ovanligt lite packning med oss...

Barnen, som btw inte visste vart vi skulle förrän vi satte oss på tåget. En heder åt barnen dock, som tog med jämnmod att vi först inbillade dem att vi skulle åka till mammas jobb.  




Apropå packning.
Loppan valde att packa ner sin senaste kära ägodel. Dagboken. Passande för en resa. 
Att hon inte riktigt kan skriva mer än några ord i taget gör väl ingenting. Verkar lovande för framtiden tycker jag att ta med dagbok på resa. My girl.




När vi kom fram till vår första anhalt bytte vi tillfälligt transportmedel från tåg till båt.
Och i väntan på tåget kan man äta fler köttbullsmackor och läsa lite bok. 




Och vem blir väl förvånad att Loppan börjar bläddra i båtens shoppingkatalog?
Nä, tänkte väl det. My girl.




Storebror valde istället att prova lyckan i en sån där maskin där man kan dra i ett snöre och om man har tur vinner man nåt. Det hade han så klart inte. Men han kan inte glömma att han för två år sen hade tur i sån maskin och vann en bärbar liten radio.




När båten lade till land var vi i ett annat land.




Där man vår- och sommartid alltid möts av den här synen när man precis stigit av båten. Alltså dessa blommor!




Till konstant Supertilbud. Vilka priser!
Synd bara att vi åkte tåg och skulle övernatta så jag inte kunde shoppa loss och ta med hem...





Synd också - eller kanske tur för plånboken - att man i detta landet verkligen tar långfredagen på allvar och har stängt. 

  


Nästan överallt.
Men här var vi inte så sugna på att gå in. 




Dock var det nån som kastade lystna blickar in i det här skyltfönstret.
Kanske inte så oväntat.




Själv kastade jag som sagt lystna blickar på det här.
Danskarna och deras blommor. Dejligt.




Som sagt, i Danmark tar man långfredagen på allvar. Förutom blomsterbutiker och spritbutiker var det bara nån enstaka restaurang som hade öppet.




Och nåt kondis som lockade med Kager bagt med kaerlighed. 
Fast de hoppade vi över. Vi hade ju köttbullsmackor i magen. 




Men efter en stunds flanerande på nästintill folktomma gator blev vi, trots köttbullsmackor, lite hungriga.

Men innan vi tittar på vad vi åt tittar vi på lite fina danska miljöer:










Ja vi var ju som sagt hungriga igen. 




Och vad äter man i Danmark vid lunchtid? Smörrebröd och en öl.




Och så skålar man för påsken. Var och efter sin egen smak. I öl, cola och chokladmjölk.




Vad äter jag helst i Danmark? Fiskefilet og remoulade.
Åh så gott...




Försvinnande gott. Trots att jag nog inte var lika hungrig som resten av familjen. Efter de där köttbullsmackorna.




Med ålderns rätt var det en som passade på att ta en mikrovila på restaurangen.




Vi andra passade på att göra nåt annat.




Ja. Familjen Uppkopplad.




Med en kul bild från restaurangens toalett - danskarna har koll - så tar vi en paus här. 
Innan jag fortsätter bildregnet. Innan vi hoppar på tåget och far vidare på vår påskresa.




Men istället för att avsluta med en bild från en toalett väljer jag ännu en ljuvlig blomsterbild.
Som sagt, danskarna och deras blommor.


To be continued.