Midsommarminne

I år blir det en lite annorlunda midsommar än de senaste åren. För oss och säkert för de flesta andra. Vi som så många somrar tillbaka som dottern kan minnas, firat i stort sällskap på en ö i Blekinge skärgård, firar i det lilla hemma i trädgården i år. Bara vi fyra. Eller kanske hemma i vardagsrummet, om vädret inte tillåter utomhusvarande. Inte i lilla söta Björken-stugan i skärgården.

Det märks att jag inte är van att planera hemmamidsommar, för jag borde nog ha handlat midsommarmat betydligt tidigare i veckan än vad jag gjort. Tänkte att om man handlar som igår, sista timmen innan mataffären stänger, dvs mellan åtta och nio på kvällen, kan det väl inte vara så galet mycket folk i affären. 

Eh... jag var inte ensam om den tanken, kan jag säga. Jisses, så mycket folk! Och som vanligt socialt långt ifrån socialt distanshållande. 

Men en annan nackdel med att handla sent på kvällen, var att en del varor på min handlelista var slut. Suck. Alltså fick jag åka till affären idag igen. Gissa vad som hände? Jag kommer dit - återigen till full affär - tar en kundvagn, blippar min blippare och går in. Och gräver förgäves i väskan efter handlelistan. Som jag förmodligen glömt hemma! Ringer hem till barnen, som uppmanas leta, men inte hittar. Suck. Bara att försöka handla från minnet. Och mitt närminne är inte det alltid på topp, kan jag säga. 

Nåja, jag gjorde mitt bästa och tog mig igenom butiken. Åkte hem, packade upp varorna och skulle ta upp mobilen ur handväskan. Och vad tror ni ligger där?? Längst ner i väskan, under mobilen? Jomenvisst, min handlelista! 

Meeeen...!! Men nu vänder vi på historien för döm om min förvåning när jag checkar av listan. Jag hade kommit ihåg allt! Utom en sak... Och tagit en mindre av en sak och en mer av en annan. Jämnar ut sig, eller? 

Nåja, jag är superimponerad av mig själv att jag kom ihåg nästan allt. Och nästa gång jag handlar ska jag ha handlelistan i mobilen. Alternativt börja handla med hemleverans...

Men, tänk vilket midsommarminne jag hade. Haha..