När jag gick i skolan var slöjd ett av mina favoritämnen. Textilslöjd. Eller syslöjd, som det hette på min tid. Träslöjd, som den andra grenen av slöjdämnet hette, var inte min favorit. Jo, om vi fick använda glödpenna och "rita" på trä. Men det fick vi inte så ofta. Och det krävde ju först att man snickrat ihop nåt av trä, som man sen kunde glödrita på. Och det tog ofta sån tid för mig att jag knappt hann rita. Men doften. Jag minns den fortfarande och det finns knappast nån godare doft än när glödpennan möter trä. Mmm...
Dottern kom hem med hela mellanstadiets slöjdalster nu när hon slutade sexan. Hon har ärvt mitt icke-intresse för träslöjd, men alltså vilken talang hon är på att glödrita!
Titta här:
Ett riktigt konstverk, ju!
Jag är djupt imponerad. Och jag stoppar näsan djupt mot träet för att sniffa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar