Frukost, lunch, mellis och middag

Godmorgon! 

Har ni ätit sån här frukost idag? Det har inte jag. Men förrförra veckan var det en av mina frukosttallrikar i Polen. Ni har väl inte tröttnat på Polenrapporteringarna än hoppas jag? 

Skickade bilderna till en kompis när jag var iväg och fick frågan om jag verkligen äter allt jag visar på frukostbilderna. Ehh... Njae... jag erkänner, jag smakar på allt, men jag äter sällan upp allt. I alla fall inte alla godsakerna... Då hade jag inte orkar resa mig från frukostbordet sen.Men alltså, varma croissanter och som på bilden ovan saftig blåbärskaka... svårt att motstå.

Fast jag måste erkänna att jag gör godare äggröra själv, än den som serverades här... Förlåt mig.

När vi ändå är inne på mattema, så fortsätter vi väl. Efter frukost äter man lunch. 

De två första dagarna åt vi bricklunch i matsalen. Jag valde gulasch ena dagen och kycklingpasta andra. Men inte sjutton orkade man äta upp lunchen heller! Gigantiska och mäktiga portioner. Men helt ok smakmässigt. Och prismässigt, nästan gratis. 

De andra tre dagarna valde vi att köpa cateringmat. På morgonen kom det en kille med en matvagn.

Nästan som julafton. Ni skulle de hur folk rotade runt i lådorna för att hitta sin lunchfavorit. Det fanns en hel del att välja mellan. 

Och en hel del man inte visste vad det var. Om man inte kan polska...

Men jag chansade och det var gott. Men jag är inte helt säker på vad det var jag åt... Kanske nåt med svamp.

Dagen efter valde jag det här.  Sushi kunde jag ju se att det var. Men det var inte förrän jag tog fotot för att lägga upp på instagram som jag såg snigelbilden... Men det var visst loggan på sushiföretaget. Inga snigelsushibitar! Puh... 

Sista dagen valde jag det här. Det var nog det godaste.

Couscous-sallad och en burk blandad frukt.

Frukten blev perfekt till mellis. 

Och betydligt nyttigare än mellisalternativen i den här maskinen på kontoret... 

Som jag inte kunde motstå en av dagarna... Choklad och polskt studentfoder. Helt ok.

Vad jag åt till middag har jag redan visat HÄR (<--klicka). Åtminstone en av kvällarna. De andra kvällarna när jag åt på språng mellan shoppingturerna är inte mycket att visa upp. Men icke desto mindre var de mycket goda. 

En kall pizzaslize på hotellrummet. Att det kan vara så gott som det faktiskt var. Riktigt riktigt gott. 

Och som den här frestelsen som jag unnade mig en av kvällarna. 

Polsk mat. Ungefär som jag föreställt mig. Stora portioner, mycket kött, mycket sås. Och galet billigt. 

Mommy & Me

Om Loppan och jag skulle ta ett litet spa-äventyr på hemmaplan till helgen...Naturligtvis kunde jag inte avstå att slå till när jag hittade den här. Om inte annat så för att förpackningen är så himla söt. 

Warszawakvällar, kvällsaktiviteter och nagelkvalitet

Fem dagar i Polen innebar fyra kvällar. Femte kvällen tillbringade jag på resande fot, eftersom jag inte landade hemma förrän halv tolv på fredagkvällen. 

Fyra kvällar. Tillbaka på hotellet vid sextiden. En av kvällarna hade vi gemensam middag - jag återkommer till den i ett eget inlägg. De andra tre kvällarna såg jag till att ha egentid. Jag tror att mina kollegor inte heller var jättepigga på att tillbringa kvällarna tillsammans, för det var bara en kväll jag smet undan middagssällskapserbjudande. Eller så förstod de att jag inte var sugen på sällskap... Nåja, inte mig emot. Absolut inte. Jag älskar att ge mig iväg själv när jag är iväg med jobb. Det blir liksom tillräckligt intensiva dagar att sitta tillsammans vid frukost, i taxin i kontoret, i heldagsmöte, vid lunchbordet och i taxin tillbaka till hotellet. 

Jag tror att jag redan berättat att hotellet låg mitt i ett shoppingdistrikt. Zara, Mango, C&A och några stora butiker till som jag glömt namnet på. Och så en outletbutik. På gångavstånd från hotellet! Japp, det blev lite shoppat där. Kan tänkas att jag klämde ner en Michael Kors jacka i den halvtomma resväskan... Och att det även smet ner lite sminkgrejer. Guuuud så billigt. 

Och sista lediga kvällen, när jag var ute på vift i värsta ösregnet råkade jag passera en nagelsalong. Passera är verkligen rätt ord, för jag konstaterade liksom i ögonvrån att det var en nagelsalong men jag gick vidare. Två kvarter. Tills jag hejdade mig själv. Och googlade på vad det skulle kosta i svenska pengar. Alltså, vore det inte dumt om jag hoppade över att göra BÅDE manikyr OCH pedikyr för 300 svenska kronor? Eller hur! Alltså gick jag tillbaka. Och fick reda på att jag kunde komma tillbaka en timme senare. Och det gjorde jag. Såklart. Och kände mig lite syndig. Lyxigt syndig. Ja, för jag brukar inte unna mig sånt här i vanliga fall. Det blir liksom aldrig av. 

Men här gick jag all-in. Och vilken lycka när det visade sig att stolen jag skulle sitta i när jag fick pedikyr var en massagestol! 30 minuter ryggmassage, fransk manikyr och pedikyr. 300 kronor. 

Jag besparar er bilder på när hon gav sig på mina fötter, som var i stort behov av omvård. Som hon kämpade. 

Men känner ni till uttrycket "man får vad man betalar för"? Tre dagar senare var lacket avskavt... 

Not so very stylish...

Apropå baggy pants.



Nästan kusligt, men när jag packade inför hemresan från Polen kan det tänkas att jag lät det där lilla sykitet som ofta ligger på toaletten smyga ner i min väska... Resväska. Inte handväska.



Vad var det som var så kusligt? Jo, jag hann precis komma ut från hotellet så råkade jag trampa ner fållen på mina byxor! Och sykittet låg i resväskan. Som jag tryckt igen och låst. Och som jag inte ville öppna inför alla kollegor.



Istället gick jag runt en hel dag på kontoret och en hel kväll på flygplatsen och låtsades vara piffig.

Eller eh... kanske inte det.

Warszawa återblick dag 1

(bildkälla: pinterest.com)

Ok, då kör vi Polen-storien även här. Förra måndagen stod väckarklockan på halv fyra. Halv fyra! Jag som normalt tycker att kvart över fem är tidigt... Men halv fyra stod väckarklockan på. Och tre väcktes jag. Eller egentligen inte, för jag sov dåligt så jag var nog redan vaken. Men klockan tre stod det en liten tjej bredvid min säng och undrade om jag inte skulle iväg snart. Loppan hade nämligen blivit lovad att få sova i min säng när jag var borta... Och kunde hon få några timmar extra så var hon så klart snabb att utnyttja det. 

Nej, jag kan inte packa lätt! Eller jo, det kan jag för jag reste med halvtom väska. Man hade ju hört talas om att det ska vara billigt att shoppa i Polen och jag tänkte att man man jobbar ju inte dygnet runt... OM det skulle ges utrymme för shopping ville jag ju vara beredd att ha nånstans att lägga shoppingen... 

Om jag går händelserna lite i förväg, så ja, jag åkte hem med full väska... Och faktiskt inte tom plånbok. Och ja, visst hade mina kollegor mini-miniväskor. Och visst skrattade de åt min stora väska. Men hehe, skrattar bäst som skrattar sist tänkte jag när jag tokfyndade på en outlet som låg på gångavstånd till hotellet och som stängde tio på kvällen...  Men mer om det senare. 

Medan familjen sov, ja Loppan somnade så klart om i min säng, tog taxin mig till en spöklikt tom tågstation. 

Lika grynig som den här bilden är, kände jag mig. 

Men efter kaffe och bulle på flygplatsen piggnade jag till lite och det bar iväg.

1 timme och 20 minuter senare landade jag på flygplatsen i Warszawa och efter att jag plockat upp min väska från bandet mötte jag upp mina kollegor och åkte direkt till kontoret. 

Jättefin ljusgård.

Men inte jätteupphetsande kontorsmiljö inomhus precis...

Och utsikten... njae...

Lite speciell...

Men ute i receptionen hittade jag de här superpiffiga fönstren. 

Utsikten från konferensrummet första dagen däremot bjöd på fantastisk panoramavy. Och eftersom kontoret låg granne med flygplatsen kan ni tro att vi bjöds på underhållning när det susade förbi gigantiska flygplan där utanför. Alldeles nära nära. Och ser ni vilket fint väder vi möttes av? Galet fint. Resten av veckan skulle visa sig vara grå och regnigt, men det var ett fint mottagande med sol. 

Vad gör man då om dagarna när man är iväg så här på jobbresor. Ungefär det här. Sitter runt ett bord med en massa sladdar och datorer och lyssnar och pratar. Den här veckan handlade det om utbildning. Jag var där mest för att knyta kontakter och få ett hum om vad det handlade om, och inte för att utbilda mig direkt. Och jisses vilka sega dagar det blir... Fyra och en halv långa sega dagar... 

Då kan man bli så uttråkad att man smiter in på toaletten och tar en selfie... Galet. 

Och naturligtvis måste man ta foto på första polska måltiden. Gulasch. Inte så fotogenique, men faktiskt väldigt god. Vällagad och smakrik. Och extremt prisvänlig.

Efter sex timmar på kontoret klämde vi in oss och mina kollegors miniväskor och min gigantiska väska i en taxi och åkte till hotellet. 

Medan mina kollegor gav sig iväg på gemensam middag, tackade jag nej och gav mig ut på egen hand för att utforska kvarteren (läs: affärerna) kring hotellet och äta nåt enkelt, eftersom jag fortfarande var mätt efter den stadiga och stora portion gulasch jag åt till lunch. 

Strax efter nio pustade jag ut på rummet och det må inte se mycket ut för världen, men den där kalla pizzabullen var ljuvligt god. 

Och jag var så här nöjd med shoppingen när jag släckte ljuset för kvällen, första kvällen i Warszawa. Extra nöjd var jag som sagt att jag valt den stora väskan...

Fortsättning följer.