Tjugofyra!

 Hipp hipp hurra! Idag firar vi bröllopsdag. Tjugofyra år! Jisses! 

*laddar för tjugofemårsfirande*

Fem, tio, femton, tjugo...? Nej, tjugofem!

 

(bildkälla)

Nästa år firar vi 25-årig bröllopsdag. Jag har redan börjat planera för hur fira. Vi gifte oss i Paris och där och då sa vi att vi skulle fira var femte bröllopsdag i Paris. Eh... njae, riktigt så har det inte blivit. Varken fem, tio, femton eller tjugo har vi firat där. Men 25 ska vi banne mig fira där! 

Blev extra pepp när jag läste det HÄR inlägget hos Elsa. Sparar ner tipsen och längtar. Och fortsätter planera. 

(bildkälla)

Firar 23 och planerar 25

 

(eget kollage med bilder från pinterest.com)

Tjugotre år! Idag firar vi tjugotreårig bröllopsdag! Hampabröllop. Grattis till oss! 

Vi har hållit alla våra bröllopslöften utom ett. Vill minnas att vi där och då, när vi för 23 år sen gifte oss i Paris, sa att vi skulle åka tillbaka och fira vart femte år. Det har vi inte riktigt lyckas hålla. 

Men.

23 år betyder att det är väldigt väldigt nära en stor bröllopsdag, för visst är 25-årig bröllopsdag stort? Silverbröllop. 

Då! 

Då ska vi absolut fira i Paris!

Qui, qui, qui! 

Fira franskt fast italienskt

 

Efter att ha hållit mig hemma i förkylning när vi fick tillbaka sommarvärmen i början av september kunde jag inte låta bli att släppa ut benen och ta på klackaskorna när vi skulle fira bröllopsdag häromdagen. Kan tänkas att jag ignorerade att väderleksrapporten varnade för regn...

För 22 år sen gifte vi oss i Paris. Vilken typ av restaurang valde vi för att fira? Italiensk så klart! Det bästa av två världar turistmässigt är Frankrike och Italien. Och matmässigt? Italien alla gånger! 

For the LOVE of Italy.

Och hur gick det med skorna och vädret, kanske ni undrar? 

Jute

 

22 årig bröllopsdag! Tjoohoo! Grattis till oss! 

Men vilken trist "bröllopsdag". 22 år, jutebröllop. Men helt ok, det är bara tre år till silverbröllop! 

Nylon!

 

Idag för 21 år sen (!) sa vi ja i Paris. 

21 år betyder visst att man firar nylonbröllopsdag. Vilken tur att vi inte har som tradition att ge varandra presenter på bröllopsdagstemat... Hihi...

Félicitations till oss! 

Och en hälsning till maken: Tack för att du står ut med mig... 💓

Bitterljuvt filmtips med frankrikelängtan

Snubblade över en film häromkvällen och det var en och en halv timmes bitterljuv filmupplevelse. En s k feelgood-film och snacka om feelgood. Läs översta raden i filmaffischbilden ovan. 

"A road trip that shimmers with so many enticing temptations you may want to lick the screen" .

Men alltså, precis så!! En bilresa från södra Frankrike till Paris. Alltså, har man själv gjort en sån resa så känner man dofterna när man ser filmen. Dofterna, miljöerna... åhh... det är ju ren tortyr. Men samtidigt alldeles fantastiskt. Lite som scenen i Askungen när hon suckar om en bal på slottet. Fast ändå inte. Det var inte alls urtrist. Bara jobbigt. Och alldeles alldeles underbart. För att man själv längtar dit. Speciellt i dessa tider...


Diane Lane spelar amerikanskan Anne, som befinner sig på filmfestivalen i Cannes tillsammans med sin man Michael (Alec Baldwin), en ständigt upptagen filmproducent. När deras semester i Paris hotas av en av hans jobbkriser erbjuder sig Michaels franska kollega, den charmige Jacques (Arnaud Viard), att skjutsa Anne till Paris. Det som skulle bli sju timmar motorvägskörning förvandlas till en lantlig långtur med vackra vyer, fina viner och spirande romantik. 

Vill du se en feelgood film med ljuvliga franska miljöer så rekommenderar jag den varmt. Diane Lanes garderob går inte heller av för hackor, så den bjuder även på en dos klädinspiration. Men framför allt längtan till Frankrike. Och bilsemester. 

Jag får kanske se om filmen igen några gånger under sommaren. Som kompensation för att man själv inte kommer dit... 

HÄR kan du läsa mer och nedan kan du kolla en trailer:

Galon!

(bildkälla: pinterest.com)

Idag höjer vi glasen och förflyttar oss i tanken nitton år tillbaka. 

Grattis till oss! 

Goal år 2049? 

Konfirmationspresenter och reseplanering

Konfirmationspresent. Vad ger man? Oj vad vi funderade. Och till slut landade vi att det här blev en av presenterna från oss. 

Presentkort på valfri cityweekend, där konfirmanden bestämmer resmål och agenda. Och får sällskap av far i huset. Självklart blir det skatefokus på resan. 

Och han var snabb att bestämma resmål. Berlin, blir det! 

Och gissa om hon, som konfirmeras först om fem år, ser fram emot sin present. Och ja, det gör så klart jag med, för då blir det min tur att följa med. Den om fem år blivande konfirmanden har redan bestämt resmål och agenda. 

Alla vägar bär mot... Paris.

Minns ni Parisfilmen jag visade tidigare i veckan? Den som sonen visade och som handlade om skejtboardåkning i Paris. 

Imorse hittade vi det här i morgontidningen:

Man blir ju inte mindre resesugen precis... 

Ressugen och klädsugen

 

 

Hittade den här fantastiska packlistan för fem dagar i Paris på pinterest.com.

Men åhhh... hur sugen blev jag nu? På kläderna, på Paris...

 

Älskling..?

 



Men åhhh...man bara dånar

Apropå högaktuella Gwyneth så finns det en intervju med henne i senaste Femina. Bjuder på ett utdrag som gör att man bara dånar när man läser, eller hur?

"When I was ten years old, my father and I took a trip to Paris. We went to the Pompidou museum, the Eiffel tower and the Louvre - it was pretty great. On the plane back he asked me if I knew why we had gone, just he and I, to Paris. I said no, but I felt so lucky for the trip. He said: I wanted you to see Paris for the first time with a man who would always love you, no matter what."

New York? New York!

I september är det tio år sen jag åkte till Frankrike för att byta efternamn. Den 15e september 1999 gifte jag mig på franska ambassaden i Paris. Efter ett halvt års planerande och hemlighållande åkte vi iväg tillsammans med två av våra närmaste kompisar. Ingen mer än vi visste att vi skulle gifta oss. Det blev ett minne för livet.

 

På bröllopsdagens morgon begav sig blivande bruden och tärnan ut i ösregnet för att knacka på dörren hos en av Paris finaste blomsteraffärer (upptäckte vi senare) för att beställa brudbukett. Floristen blev chockad när hon förstod att jag skulle gifta mig tre timmar senare. Kanske inte konstigt, när jag stod i affären i regnjacka och dygnblött hår och såg allt annat än bröllopspiffig ut. Men brudbukett fick jag, precis som jag ville ha, med murgröna och vinröda kallor och tärnan köpte bokstavspasta i en livsmedelsbutik på vägen tillbaka till hotellet.

 

När vi nån timme senare, färdigpiffade och klara, gick ner i receptionen för att åka iväg i den taxi som vi förbeställt hos hotellreceptionisten kvällen före, fick vi en rejäl överraskning. "No, no, no...not in Paris! Inte möjligt att förbeställa taxi! Ni får promenera en bit ner på gatan och ställa er i taxikö. Och ta två bilar, för man får inte åka fyra personer i en taxi i Paris!". Ridå! Svenska ambassaden låg i andra ändan av Paris och det var lunchtid och rusningstrafik. Den blivande brudgummen röt till i receptionen och fick personalen att ringa till ambassaden för att berätta att vi sannolikt skulle bli sena, pga att missförstånd på hotellet.

 

Tack å lov hade det slutat regna, vi haffade två taxibilar ganska snabbt och kom iväg till ambassaden. Minns att jag hade en lång konversation med den supertrevliga taxichauffören, fast jag inte kan ett ord franska. Jag tror att vi pratade om trafiken, vädret och att vi skulle gifta oss. Jag har ett fantastiskt bildbevis av taxituren, eftersom chauffören, som förstod att vi skulle gifta oss, helt resolut vände sig om - medan han körde i rusningstrafik! - tog kameran från min väska och tog ett kanonfoto på oss två i baksätet!

 

Ambassadpersonalen visste att vi var sena - hotellreceptionisten hade ringt och sagt att vi var sena pga dåligt väder (!) - och de hade stuvat om så vi fick ny tid och kunde förbereda oss i lugn och ro och tjuvöppna champagnen i väntan på ceremonin. Vi hade riktigt trevligt där i väntrummet och det blev en fin bröllopsceremoni och jag upplevde inte alls det så kort och snabbt som jag tidigare hade föreställt mig en borgerlig vigsel.

Undrar om taxichaufförer i Paris är fotografutbildade i smyg? Utanför ambassaden haffade vi nämligen en annan chaufför och bad honom ta foto på oss alla fyra. Återigen fick vi kanonfoto. Ingen blundar eller ser konstig ut på bilden och det ser ut som om det är en välplanerad bild med bakgrund och perfekt komposition med den svenska trekronorskylten på ambassadens fasad.

För att göra en lång historia lite kortare; vi åt en fantastisk lunch på Svenska klubben, blev fantastiskt väl mottagna där och det var en ljuvlig miljö både att njut en god lunch i och att ta fina bilder i. Dagen och kvällen fortsatte med ett besök i Eiffeltornet och ytterligare god mat och dryck på en fin restaurang.

Första dagen som gifta firade vi alla fyra på Disneyland och sen vinkade vi farväl av våra kompisar och åkte runt på bröllopsresa med hyrbil i Normandie, och två veckor senare åkte vi hem med tåg från Paris.

Nu är det som sagt snart tio år senare och vi funderar på hur vi ska fira vår tennbröllopsdag. Tillbaka till Paris? Gärna! Men vi var där ifjol med barnen. Och vi är sugna på New York! Vi var på väg att fira vår tvååriga bröllopsdag i New York, men av någon anledning som jag inte minns, blev det inget av de planerna. Vi firade med en slottshelg i Danmark istället och tack å lov för det, eftersom vi inte hade velat vara i New York runt den 15 september år 2001...

Varför skriver jag om detta just nu? Jo, jag läste om en tävling hos Engla och kunde inte låta bli att deltaga. En resa till New York för att fira tioårig bröllopsdag hade inte varit tokigt. Håller ni tummarna för mig? Man kan vinna en weekendresa för två hos Airtours. Jag vill till New York med maken! Mormor, ställer du upp som barnvakt om vi vinner?

(Bilderna är tagna i Paris förra året. Bröllopsbilderna håller jag för mig själv).