En bild från arkivet

 

Hittade den här käcka gamla bilden på sonen. Minns när jag tog den att jag var extra nöjd med att jag fick med SK8-klottret i hans skugga. 

Jisses vad åren går fort... 

Hur man vet att någon i familjen precis tagit körtkort

 Bensinräkningen har blivit högre än vanligt. 

Analoga julaktiviteter

 

Man skulle kanske kunna tro att vi inte gjort nåt annat än kolla på film under julen, men vi hann även med lite analoga aktiviteter. 

Köksval, spejsade fläktar och nostalgibilder på barn och kök

Följer ni Husdrömmar på SVT? Jag har sett vartenda avsnitt, varenda säsong och för varje avsnitt blir min övertygelse ännu större om att jag aldrig vill bygga eget hus. Alla dessa val! Jag hade blivit tokig. Och sönderstressad. 

Sommar-hemestern har vi planerat till köksrenovering. Och jisses, så många val man ska göra! Val av luckor, val av lådor eller skåp och val av hur stora de ska vara och var de ska vara placerade, val av bänkskiva, val av väggskydd, ska det vara kakel eller sten på väggen, val av knoppar eller handtag, val av diskho, val av blandare, val av belysning, val av placering av belysning, val av fläkt... jag blir tokig! Så tacksam att vi har relativt nya vitvaror, så det behöver vi inte välja. Jo, vart de ska placeras! Och val av ny spishäll, för den behöver bytas. Höll ju på glömma val av eluttag. Hur många, vilken sort, vart ska de placeras... Förresten när det gäller fläkt är det inte bara utseende och placering att välja mellan. Ska det vara frånluftsfläkt, utsugsfläkt, kolfilterfläkt... puh... risk man tappar sugen (haha, pun not intended!) innan man ens kommit halvvägs. 

Men, vi har nog kommit lite mer än halvvägs nu. Alla val är gjorda, förutom fläkt och eluttag. 

När det gäller fläktar, jag hade ingen aning om hur många varianter det finns att välja mellan utseendemässigt. Den ena mer spejsig än den andra. Kolla, här är ett urval: 

(eget kollage av googlade fläktar)

Och då lyckades jag ändå inte hitta bilder på nån av de ännu mer spejsiga varianter vi sett när vi åkt runt och kollat i köksbutikerna.

Här är förresten ett bildkollage från vårt nuvarande kök. Fast som framgår på barnen så var det några år sen de här bilderna togs... 

Rapport från hemmakontoret i påsklovstider

Mamma!! Var e... Mamma!! Kan du hjälpa mig... Mamma!! Jag hittar inte... Mamma!! Mamma!! 

Hashtag kontaktsökande "kollegor" 

😃

Fikapaus på hemmakontoret

Våffeldag med plättar, dubbla skogspromenader och snabbkurerad halsont

Det var visst våffeldagen idag. Det hade jag väl egentligen koll på, men glömde helt bort när jag skulle fixa dagens jobba-hemifrån-lunch. Jag jobbar ju som bekant hemifrån, sonen har gymnasieundervisning hemifrån och lillasyster som är lite avis att inte få vara hemma började dagen med att klaga på halsont. Hon fick - efter lite diskussion om huruvida det var halsont på riktigt eller ej - stanna hemma. Och jag fick den tokiga idén att laga plättar till lunch. Man kan ju inte stödköpa lunch-take-away varje dag... 

Plättar it was. Och eftersom jag visste att jag skulle behöva jobba lite senare på kvällen eftersom jag väntade på material till en presentation, tog jag mig friheten att även klämma in en lunchpromenad. I ensamhet.

Kallt, soligt och krispigt var det. Och ganska folktomt. Eller det var det inte. Det var ganska många 70 plussare där. Precis som det varit i alla affärer jag varit i de senaste dagarna. Och lunchrestauranger. Skulle de inte hålla sig hemma för att undvika smitta? Hrm...

Nåja, tillbaka till skogen. Bokstavligt och bildligt. 

För när maken kom hem efter sitt jobb, ville han också promenera. Och jag var inte den som var den, jag hängde på! Igen. Tillbaka till skogen. 

Och vilket härligt ljus, strax efter fem på eftermiddagen. 

Hur gick det med halsontet, undrar ni? Nja... det var nog inte mycket till halsont där. Någon "tillfrisknade" ganska snabbt efter att jag sjukanmält henne och sagt att nu blir det hemmaläge och inget kompishäng resten av veckan. 

Tårtmellis på en måndag

I vår familj tar vi alla tillfällen till att fira. Kan vara jag som är mest pådrivande... Men jag tror minsann att det gått i arv.

Igår kom Loppan hem från skolan med en kompis och sa att de hade nåt att fira och ville baka tårta. 

Hembakt tårta till mellis på en måndag? Ja men, varför inte? Har aldrig tidigare hänt och kommer troligtvis (förhoppningsvis) inte bli en tradition. 

Tjejerna cyklade iväg och handlade. Hem kom de med tårtbottnar, vispgrädde och två sorters godis. Och i skafferiet hemma hittade de marsanpulver så de kunde göra vaniljsås.

Och så här fint blev resultatet!

Vad de firade? Ehh... att de precis fått veta att Skolverket beslutat ställa in vårterminens återstående nationella prov! 

Nåväl, dessa tider kräver väl att man ser positivt på tillvaron. 

Jag ger upp, nu börjar julen även här!

Inser att det är advent nästa helg och att julen nu faktiskt - på riktigt - ligger i tiden. Och här hemma har vi nån som har koll på vad som ligger i tiden. I eftermiddags efter skolan ville hon börja julpynta. Hon var redo, men inte jag. Nope, nån måtta får det vara. Jullådorna står kvar i förrådet och kommer stå där till nästa helg. 

Men för att gå henne lite mötes, erbjöd jag ett besök i byns fina blomsteraffär. Sagt och gjort, dottern, hennes kompis och jag begav oss dit. I novembermörker och regn.  

Men ni ser ju. Skyltfönsterna såg lovande ut. Och jag lovar, medan jag plockade upp mobilen och tog de här bilderna sprang tjejerna in i butiken. Ivriga att låta sig julinspireras. 

Men ni ser ju, två ivriga jultörstande tjejer. 

Massor av fint. Pynt och blommor. 

Om det shoppades nåt? Jomenvisst, ni ser ju, tjejerna med varsin liten påse. Under en julröd paraply, temat till ära.

Och i påsarna låg såna här söta figurer.

Julen är härmed inledd. Jisses... Det lär bli en lång jul... 

Dockhusnostalgi

(eget kollage med bilder från pinterest.com)

När jag var liten drömde jag om ett dockhus. Med möbler och lampor och små glas och tallrikar och dockor och mattor och kuddar... Ja, ni ser ju. Jag var helt såld. Men jag fick aldrig nåt dockhus. Istället byggde jag egna dockhus av gamla bananlådor och skokartonger och sånt. Och gjorde möbler av tändsticksaskar och trätrådrullar. Jisses, låter som jag var född på 1800-talet och satt i skogen och lekte med kottar! Haha. Nej, på sjuttiotalet var man kreativ. Och barn hade inte lika många leksaker som de har idag...

Men jag släppte ändå aldrig drömmen om ett "riktigt" dockhus. Så när barnen kom passade jag på. Först ett dockhus som barnen fick alldeles för tidigt.

Sonen var strax över fem och dottern hade precis lärt sig sitta. Fyndade ett begagnat dockhus som faktiskt kom från IKEA.







Eh... nej, det var inte så poppis. Ett litet tag tjänade det som garage åt sonens alla älskade bilar och dottern, hon lekte med annat. Huset såldes så småningom vidare. Klicka --> HÄR för att läsa mer om det. Förresten, lustigt nu när jag tittar på bilderna av det så konstaterar jag att vi var före vår tid. Vill minnas att jag hade funderingar på att måla om det, för jag var inte så glad för färgerna. Och nu, tio år senare, är det både mina och Loppans favoritfärger!

Något år senare gick jag och vann ett gigantiskt dockskåp! Fast det var mer en hushylla än ett dockskåp. Inte heller nån jättehit. Det trycktes in en massa grejor i det och var mest en damm- och prylsamlande hylla. Som vi egentligen inte hade nån bra placering till. Efter några år sålde jag det och jag tror minsann jag hade kunnat sålt det för det dubbla eller tredubbla beloppet jag sålde det för, för jisses vad poppis det var! Det flög ut från Blocket. Och jag som inte betalt ett öre för det!

Men så för nåt år sen var det dags igen. För ett sånt där dockhus som jag drömde om på 70-talet. Nu var dottern så stor att hon var mer intresserad av själva inredandet än att leka med det. Och jag var inte den som förnekade henne det. Men det skulle vara "modeeeernt", tyckte hon. Vaddå blommiga, randigt och rutigt och olika färger och mönster i alla rum!

Icke! Grått och vitt ville hon ha det. Och inte mig emot. Jag målade och hon inredde. Klicka --> HÄR så kan du se hur det såg ut före, under och efter makeovern.

Såååå himla fint!

Men nu. Nu är det dags att låta det gå vidare igen. Två år senare är det tydligen pinsamt att ha ett dockhus på rummet. Och det är med sorg i hjärtat jag packar ner. Och fingrar på alla möbler och lampor och små glas och tallrikar och dockor och mattor och kuddar... Och bestämmer att nej, det här dockhuset ska inte säljas vidare! Och inte heller skänkas vidare. Det ska monteras ner och packas ner och stuvas undan. Och förhoppningsvis plockas fram om så där 20 år när nästa generation är redo att möblera. Fast förmodligen kommer det anses superomodernt då...

Förresten, om jag kunde gå tillbaka i tiden skulle jag berätta för mitt lilla sjuåriga jag att jag visserligen inte skulle få nåt dockhus som liten, men att jag skulle ta igen det med råge som vuxen...! 💗

Nu är det klippt!

Någon har tjatat länge om att få klippa sig. Kortare och gardinlugg stod på önskelistan.

Och i torsdags var det dags.

Uj uj, det var rejält mycket kortare.

Tadaaa!! Kort kortare kortast. 

Vabruari var ordet

Februari. Sportlov. Vabruari.

När jag gick i grundskolan kan jag inte minnas ett enda sportlov då jag var frisk. Jo, en gång, då åkte vi till Åre. Och alla andra år var jag sjuk. Långt innan Vabruari var ett begrepp. Om du som läser här mot förmodan aldrig hört talas om Vabruari, så kan jag förklara att det är för att så många vabbar för sjuka barn i februari. Vab + februari = Vabruari. (Och vet du inte vad vab betyder så står det för Vård Av Barn). 

Hittills verkar min sportlovsjuka inte ha gått i arv till barnen, tackålov. Förutom i år då. 

Loppan som sett fram emot att åka till Farmor och Farfar under sportlovet har legat nedbäddad sen i fredags. Feber, hosta, ont i kroppen. Det får bli sportlov i sängen och kanske påsklov hos Farmor och Farfar. 

Atchooo...! Attans, hon har väl inte smittat?

Ett annat perspektiv

Såg ni Skavlan på SVT 1 igårkväll? Brukar inte titta, men råkade hamna framför reprisen imorse och det var nog meningen att jag skulle se just det avsnittet. HÄR (<-- klicka) är ett inslag i programmet som jag fastnade för. 

Som tonårsförälder gick det rakt in i hjärtat på mig. Och jag kommer hädanefter se lite mildare på sonens spelande...

Ungefär så

(bildkälla: pinterest.com)

Lördagsgodis, I

Lördag betyder lördagsgodis.  För hon skulle kunna äta godis dygnet runt varje dag i veckan. Då är det bra att ha struktur och ha lördagsgodis.

Idag hade hon inte alls lust att själv följa med och välja ut godis, eftersom jag hade lite andra handlingsärenden samtidigt, och det är ju döööötrist att följa med på. Istället fick jag med mig en handlelista. Eller ska jag säga beställningslista. 

Den såg ut så här:

Mamman, som jobbar med kommunikation, blev väldigt nöjd med den väldigt pedagogiska beställningen. Både ord och bild, så det inte finns risk för missuppfattningar. OCH antal, som en riktig beställningslista. 

Perfekt!

Ska vi se om jag lyckades få till det?

Jodå.

Funderar på om jag ska vara lika pedagogisk nästa gång jag skickar maken till mataffären... Hehe.

I arla morgonstund

Inte ofta jag försover mig. Jag brukar istället vakna innan klockan ringer. Men igår var jag helt slut och somnade i soffan och glömde ställa väckarklockan.

Dock liiiite dålig tajming att försova sig just den morgon då dottern ska piffas inför Nobelfest på skolan och sonen inte bara behöver varm oboy och mackor och skridskor med sig till en skolutflykt utan också har planer på att ta sig tidigt till skolan för att göra ett läxarbete med en klasskamrat innan lektionerna startar. 

Jag är liksom familjens väckarklocka, så vaknar inte jag, vaknar ingen annan heller i familjen.

Tur att jag just denna dag inte hade ett tidigt tåg att passa, utan skulle jobba hemifrån...

Och ja, barnen hann i tid, piffade och packade. 

Puh...

(bilder från pinterest.com)