Nej nu tar vi och avslutar Shanghaihistorien med ett sista bildregn.
Det blir stadsbilder, shopping och summering. Håll i er, här kör vi sista Shanghairacet.
Som jag berättat tidigare lär det finnas ett mycket väl fungerande tunnelbanenät i Shanghai. Men det hoppade vi över. Vi begav oss till fots eller så tog vi taxi. Den där kartan hade vi uppe ett par gånger.
Fast vi hade också med de här. Lappar där våra destinationer stod skrivet på kinesiska. Supersmidigt. Eftersom taxichaufförerna sällan pratar eller förstår engelska, är det supersmidigt att bara sticka fram lappen och visa vart man vill. Hjälp att skriva på kinesiska fick vi av hotellpersonalen.
Just de här två lapparna visar namnen på två marknader där mina kollegor och jag shoppade loss, men mer om det lite senare i inlägget. Först tar vi en sväng på stan.
Höga byggnader har jag redan visat en massa bilder på.
De var många. Inte bara bilderna, alltså, utan de höga husen. De allra häftigaste lyckades jag av nån anledning inte få på bild - kanske var jag så häpen av dem att jag glömde helt bort att lyfta upp kameran, vad vet jag.
Vi tar en sväng på stan istället.
För att vara en stad med över 20 miljoner - MILJONER - invånare, tyckte jag inte att det var särskilt mycket folk ute.
Ungefär så här, var det kanske på de mest folktäta ställena. Och det tyckte inte jag var så farligt.
Här står man visst i kö till nånting. En buss kanske.
Det fanns en hel del grönska. Och fina planteringar.
Tänk om det står att man inte får fotografera..?
Höga byggnader och tjusiga rabatter. Shanghai.
Och den där kartan åkte som sagt upp ett par gånger. Vill minnas att det var en restaurang vi var på väg till just när den där bilden togs. Jag reste ju med en kollega som var veteran och hade varit fler gånger i Shanghai än han kunde räkna till. Han hade stenkoll på vilka restauranger man skulle äta på och vilka marknader och kvarter man skulle shoppa i. Men kanske inte lika stenkoll på hur man hittade dit, med tanke på att kartan åkte fram titt som tätt...
Har jag berättat att jag åkte med shoppingglada herrar?
Som sagt.
Kanske inte så piffiga shoppingpåsar, men innehållet var desto mer spännande.
Men tillbaka till stadslivet. Trafiken. Den är nästan värd ett eget inlägg. Inte i bildväg, men väl för att beskriva upplevelsen.
Jo, det var mycket trafik. Och bilarna - och inte minst alla mopeder - det fanns hur många som helst - körde som galningar. Ibland kändes det som att de tog sikte på en och skulle köra rakt på, när man tog sig över en gata. Och svisch sa det, så kom det en bil eller en moped farande runt hörnet. Utan förvarning.
Just här var det ovanligt fordonsfritt.
Titta, visst ser det ut som om mopedisten tar sikte mot mig?
Och det tutades. I ett. Tyckte jag som bor i en svensk småstad med dryga 20 tusen, inte miljoner, invånare. Men en av mina kollegor som varit på Sri Lanka och i Indien tyckte att det var ovanligt tutlugnt.
Färglatt. Och fullständigt ofattbart. Alltså vad det står på skyltarna. Kan ju betyda vad som helst, vad vet jag, men jag gillade färgerna. Och jag tycker att de kinesiska tecknen är så fina.
Apropå det, så hörde jag på radion häromdagen om nån känd klädskapare som också tyckt att kinesiska tecken var fina och som valde att använda tecken som tryck på sin klädkollektion. Tills någon påpekade att tecknen han använt tydligen var tagna från nån bok, eller berättelse om nån som väldigt utförligt beskrev när hen var magsjuk.
Som sagt, ingen aning vad som döljer sig bakom texten, men fint är det.
Apropå färggrant och fint och kinesiska tecken.
Det här var portarna till nån restaurang.
I guideböckerna beskrivs Shanghai som ett shoppingparadis. Och så beskrevs det också av mina kollegor, innan vi åkte. De som varit där förut.
Och ja, det var det. Men man måste gilla att pruta, för det hör liksom till. Och det är faktiskt ganska kul... Jag trodde att jag var duktig efter att haft ett flertal tillfällen att träna på det då jag för några år sen, på ett tidigare jobb, reste en hel del i tjänsten.
Men. En av mina kollegor visade sig vara en riktig mästare på att pruta. Men det var tur det, eftersom han shoppade som en galning. Eller kanske shoppade han som en galning eftersom han fick ner priserna så mycket..?
Nåja. De här bilderna är egentligen inte från de värsta shoppingställena. Detta var mer ett kvarter med en mängd småbutiker.
Jättemysigt.
Men inte lika lätt att pruta på priserna som på vissa andra marknader.
Här tillverkas förresten karameller. Ser ni mannen med munskydd? Det var många som gick på stan med munskydd. Eller åkte moped med munskydd. Ingen hjälm, men munskydd.
Borde lagt på minnet vad just det här kvarteret med butiker hette, för det var himla mysigt, men det har jag tyvärr inte.
Gränd efter gränd med butiker.
Fint, eller hur?
Minns inte vad det var som såldes där. Om det var utanför en butik eller utanför en restaurang. Men det ser ut som att det finns presenter där, eller hur?
En gullig skoaffär.
Den skoaffären hade nog Loppan gillat.
Men vad var det då med de där andra marknaderna jag pratade om? Där man kan pruta? Jo, det finns en del så kallade fake markets i Shanghai. Där märkesvaror som Mulberry, Michael Kors, Prada, Gucci osv säljs. Till prutbara priser. Kopior alltså. Just den här bilden är från en sån marknad. Vilken fantastisk byggnad. Man kan inte föreställa sig hur det ser ut där under.
Under tunnelbanestationen, för det är en tunnelbanestation på bilden, finns det ett gigantiskt nätverk av gångar med stånd där man kan hitta allt från senaste modellen av Mulberrys it-väska till mängder av Michael Korsväskor, UGG-stövlar och Hunterstövlar och, ja, allt möjligt. Elektronikprylar också, så klart. Nästan allt du kan tänka dig.
En upplevelse. Man behöver ju inte handla. Man kan ju nöja sig med att titta. Ehrmph...
Förresten så hade kineserna koll på vad som är poppis i Sverige. När jag på frågan om vilket land jag kom från, svarade Sverige, fick jag genast höra detta: "You from Sweden? I have Michael Kors bags for you!" Om jag köpte nån? Nej. Kanske just därför.
Det var nog sista Shanghaibilden det.
Det var en resa jag länge kommer minnas. Av mina bilder och berättelser att döma kanske man tror att vi var på semesterresa, men det var en tuff vecka med långa - och varma - arbetsdagar, men man hinner faktiskt en hel del på några kvällstimmar. Om man är fokuserad och synkad. Och målmedveten. Och just det var vi allesamman, jag och mina kollegor. Bästa resesällskapet.
Shanghai. Dit reser jag mer än gärna igen.
