Porschepusslat

I somras när vi körde hem från Italien stannade vi till i Stuttgart och besökte Porschemuseet. I den stora museibutiken fanns allt möjligt med Porschetema. Efter moget övervägande fick nedanstående följa med familjens unge herr hem.

 

Ett 3D pussel.

108 bitars meckande

resulterade i den här.

Driven by dreams

Jag drömmer mig fortfarande tillbaka till sommarens Italienresa. Fortsätter beta av bilder lite då och då. Här kommer lite fler. På vägen hem från huset i Italien stannade vi ju till i Crema, som Loppan hade på sin önskelista. Men vi hade ett önskestopp till. Unge herrn i familjen ville till Stuttgart. För att besöka det HÄR museet. 

Läste på nätet att man räknar att det tar ca 90 minuter att gå igenom hela utställningen, om man läser alla skyltar. Ehh... Nej, 90 minuter var långt ifrån tillräckligt. Det tog mer tid än så. Men så var det också mycket att titta på. Låt oss titta!

Men alltså, inte visste jag att Porsche var mitt favoritbilmärke. Hur söta bilar?!

När vi tog oss via Tyskland och Österrike på väg till Italien

Nu har vi varit hemma en vecka sen vårt Italienäventyr. Hög tid att titta på lite bilder. Vi hade hyrt hus med pool en vecka i Toscana i Italien och körde bil dit, med två stopp på vägen ner. En natt i Tyskland och två nätter i Österrike. Alldeles underbart lyxigt. Det blev som två semestrar i en och inte bara en lång transportsträcka till målet. 

Första natten tillbringade vi i tyska Halle, som ligger ca 35 km nordväst om Leipzig. Kom dit sent på eftermiddagen så vi hann inte se så mycket av staden. För vi skulle i säng tidigt för att komma upp tidigt och köra vidare till nästa anhalt, där vi tänkte tillbringa två nätter. Målet var Neustift i Österrike. 

Två nätter som vi tillbringade i ett jätteGULLigt (haha) pensionat som hette Gulla. 

Två rum och kök hade vi. På ett pensionat som hette Gulla. Jag är gammal nog att inte kunna låta bli att sjunga den HÄR. Hehe. Förutom två rum och kök, hade vi en stor balkong med fantastisk utsikt över alplandskapet. Den fantastiska utsikten bjöd även på kusligt (men vackert) åskväder. 

Härligt att sova med så här stora panoramafönster när man har fantastisk utsikt utanför fönstren. 

Vi hade tänkt ta oss upp till glaciären Stubaital Gletscher, men väderleksprognoserna var inte helt lovande, med tanke på att det åskade på natten och vi vaknade till regn. Vi körde in till närliggande Innsbruck istället. Innsbruck är en österrikisk ort som stod värld för vinter-OS både 1964 och 1976.

Men unge herrn i familjen hade siktet inställt på nåt annat än vintersporter. Han hade nämligen full koll på att det fanns ett torg som var känt för att vara ett perfekt skejtspot, även om det inte är byggt för just det syftet. Men han hade läst på att det var ok att skejta där.

Men tyvärr så regnade det ju... 

Vi kollade väderappen och det såg lovande ut. Det skulle bli uppehållsväder nån timme senare, så vi tog en sväng på stan så länge. 

Kolla! Väderappen levererade och det blev uppehållsväder och skejtboardbrädan hämtades från bilen. 

Skejtspotet fick högsta betyg och han som längtat efter uppehållsvädret hade svårt att slita sig därifrån. Men vi hade en aktivitet till på vår lista. Vi skulle ta oss upp ca 3000 meter över havet. Till glaciären Stubaital Gletzer. 

Som ett star warsskepp såg kabinbanan ut som tog oss nästan hela vägen upp på 3210 m.ö.h. En lite mindre lift tar en de sista hundra metrarna upp. 

Kunde inte låta bli att tänka på Elitstyrkan som gick på TV för ett tag sedan, där elitstyrkedeltagarna fick hänga i rep under en liknande kabinbana... Läskigt. Vi höll oss på insidan. 

Massor av bilder, svårt att fånga känslan och upplevelsen på bild. 

Lagom tills att vi tog oss ner på fast mark igen kom regnet tillbaka. Tillbaka vill även vi komma, för både Neustift och Stubaital är väl värt fler besök. Fast jag tror att far i huset vill återkomma för att åka skidor och unge herrn vill återkomma för att skejta. Hela familjen återvänder mer än gärna till söta lilla Gulla-pensionatet. 

Även om vi trivdes bra i Österrike, var vi efter tre dagar på resande fot superpepp på att ta oss vidare till lite varmare breddgrader. Vi hade grym längtan till Italien. Men det kommer i eget inlägg. 

Tysk gottehaul

Det är lördag, så då passar det blev bra med ett godisinlägg. Nu är det några veckor sen (som känns som en evighet) vi var i Tyskland och förrådet på godsakerna vi köpte med oss hem börjar sina. Låt oss titta på vad vi handlade och brukar handla när vi är i just i Tyskland. 

Söta flingor är inget som serveras till vardags hos oss, men i sommartid och när vi är ute och reser brukar det hamna i shoppingkorgen. Små minicookiesflingor är poppis. Jag kan tycka de är goda som de är, som en minminiminikaka, men kidsen föredrar dem i en skål med kall mjölk. Ett paket fick följa med hem och gissa om det gick åt fort. 

Nuts brukar få vara färdkost, för vi hittar det oftast på bensinstationer längs vägen och inte jätteofta i matbutiker. 

Det absolut godaste godiset, som vi brukar bunkra i Tyskland, för att just de sorterna/smakerna inte säljs här hemma är de här Haribovarianterna:

Körsbärsstixxen var gudomligt goda. Var skriver jag, eftersom de fick strykande åtgång. Tackålov bara av mig, för det är bara jag i familjen som älskar allt med körsbärssmak. Då får jag ha det ifred. Hehe.

Fritz-Limo läsken är inte dum den heller. Finns i massa smaker och min favorit är rabarber. 

Nu håller vi hårt i de tyska gotterester vi har kvar, så vi klarar oss tills vi kör söderöver igen. 

Vad vi åt och drack i Tyskland

 

Vad är det med matbilder som är så fascinerande? Inte lika fascinerande för de som sitter vid matbordet och är hungriga och måste vänta på en mamma som tvunget måste dokumentera allt... Till mitt försvar så har jag gammaldags fotoalbum med pappersfoton tagna på mat långt före sociala mediers tid. Alltså inte bara på mat! Jag menar att jag tog den typen av foton långt före det blev en grej via sociala medier. 

Nåja, vad är det vi ser på bilden ovan? Fyra olika rätter som symboliserar att familjen har olika matpreferenser. Men som ni ser, med den gemensamma nämnaren att det är italienska rätter. Saltimbocca, lasagne, pizza och spagetti al olio. 

Italiensk mat, fast i Tyskland. Vi är tillbaka i vår påskresa till Wismar i Tyskland. Inte fysiskt! Vi är hemma i vardagen igen, sen några veckor, men här på bloggen kan man ju resa tillbaka. 

Vi fortsätter på mattemat och Tyskland. 

Självklart åt vi schnitzel när vi var där. För oss är det typiskt tyskt, men det kanske är mer Österrikist, tänker jag nu? Nåja, vi äter schnitzel varje gång vi är i Tyskland och så även denna gången. Dock var vi så grymt hungriga när vi suttit i nästan en hel timme (!) på restaurangen och väntat på vår beställning, så jag hade inte hjärta att föreviga schnitzlarna på bild. Vad det värt väntan? Njae... hunger är bästa kryddan heter det ju, så det var gott. Men vi har ätit godare. HÄR till exempel. Förresten, bilden ovan är från schnitzelrestaurangen. Visst ser det ut som ett ställe som serverar schnitzel?

Frukostbilder är också fascinerande. Vi hade två övernattningar och bokat utan hotellfrukost. Inspirerade av att äta "frukost på stan" i Berlin gjorde att vi ville testa det även här. En av fördelarna är att man inte behöver stiga upp så tidigt för att hinna äta frukost i en, oftast stor och bullrig, hotellmatsal. Många ställen serverar frukost fram till fyra på eftermiddagen. Fördel - eller nackdel? -  är att man kan välja variant och få en minibuffé serverad vid bordet. 

Jag, som till vardags äter knäckebröd till frukost, ääääälskar att äta rejäl frukost när jag är på resande fot.

Eftersom vi andra morgonen skulle vara på resande fot igen, dvs åka hemåt, var det smidigare att äta på hotellet, så då gjorde vi det. Inga problem att klämma in frukost i vår bokning, även om vi inte gjort det från början. 

Vilken frukost var bäst? Hrm... svårt. Det var två bra frukostar, så jag kan inte välja. Glad att vi testade bägge varianterna.

Men i Berlin i valet givet! Nästa gång jag kommer dit ska jag absolut äta frukost så HÄR.

Wismar by night

och vårt hotell by night. Eller jag minns inte om jag tog just den bilden på dagen eller kvällen. 

Men de här minns jag att jag tog på kvällen.  Nyfiken på vad som fanns i glasen? Det kan du läsa HÄR.

Apropå att ha nåt i glasen... Kunde så klart inte låta bli att gå in i en butik som hette Kalles gin. Lokalproducerad gin, döpt efter en hund vid namn Kalle. 💓

Självklart fick en liten flaska följa med hem i packningen. Tillsammans med lite andra gotter, som får ett eget inlägg. 

Wismar, Tyskland. Inte dumt alls.