Elvis och hans musik är en stor del av min barndom, även om jag bara var 10 år när han dog. Kunde så klart inte låta bli att se filmen om honom, som just nu rullar på biograferna. Glad att familjens ungdomar ville hänga på, utan att jag tvingade dem.
Vad vi tyckte?
Jag gillade musiken, hur de vävt in moderna versioner av vissa låtar, klippen, den sorgliga historien, men kan inte annat än hålla med Sandra HÄR. Visst kan jag se viss porträttlikhet mellan Elvis och Austin Butler som spelar honom i filmen, men... det är nåt som saknas. Austin saknar Det. Men filmen är sevärd, trots det. Absolut.
Familjens ungdomar tyckte den var alldeles för lång. 2,5 timme var lite i längsta laget. Eller så var vi (läs: de) för trötta... Får låta dem smälta filmen lite, så får jag höra vad de tyckte.
Under tiden ska jag låta Elvis rulla i högtalarna här hemma. Jag är så stolt att maken och jag lyckats få kidsen att lyssna på och tycka om klassiker som Ted Gärdestad, Queen och David Bowie. Visst passar Elvis in på listan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar