Att skicka ytterligare ett Stockholmsvykort och att sluta en musikalisk cirkel

 

Vykortet från Stockholm häromdagen var inte bara försenat utan även förinställt. Inlägget alltså. För samtidigt som ni läste om Stockholm här på bloggen befann jag mig, och den här gången resten av familjen, på resa. Denna gången åkte vi söderut. Inte jättelångt bort, men dock, bilen styrdes söderut och vi landade i Tyskland. Men det får bli några egna vykortsinlägg på det. Vi fortsätter med Stockholm, tycker jag. 

Resan var en konfirmationspresent och en av aktiviteterna under vår resa var en annan konfirmationspresent. Har jag sagt att jag älskar upplevelsepresenter? Att ge (och att få). 

Konfirmanden har älskat Mamma Mia-filmen sen hon var typ fyra år gammal och hon kan alla, precis alla, Abbalåtarna utantill. Då är väl det här ett givet utflyktsmål:

Vi tog Djurgårdsfärjan ut i solsken (och åkte tillbaka några timmar senare i världens ösregn). Vi hade biljetter bokade till eftermiddagen (Tips! Mycket folk, nog smart att boka i förväg för kön var lång på folk som chansade och som fick rådet att komma tillbaka senare, alternativt boka tid online).

Vi var ute i god tid för vi hade en aktivitet till på agendan när vi var på Djurgården. Den tredje aktiviteten fick vi ställa in, eftersom det som sagt ösregnade när vi dansade ut från Abba-museet. Nej, vi dansade faktiskt inte bokstavligen ut, även om museets slogan lyder Walk in Dance out. Det var nog snarare tvärtom, jag var så pepp innan vi gick in att det kan tänkas att jag var mer "dansig" i kön in än på väg ut... När vi gick ut var jag full av intryck. Och superimponerad av fenomenet Abba och personerna bakom och bredvid och av själva museet och utställningarna/aktiviteterna därinne. 

(Den andra aktiviteten förtjänar ett eget inlägg).

Syns det hur pepp jag var medan vi väntade på att få gå in? 

Att det heter ABBA-museum är kanske lite missvisande, för det visas mer än Abbahistoria. Kristina från Duvemåla, Chess, Hotenanny Singers, Abba-medlemmarnas individuella karriärer före och efter Abba... och så klart Mamma Mia-filmerna.

Många photo opportunities och min mobilkamera är full. Så kul att alla besökare var lika pepp och alla hjälpsamma att hjälpa varandra att ta foton åt varandra. Oavsett vilket språk man talade, för ja, naturligtvis var det fullt av turister från andra länder. Undrar om inte Abba var/är ännu större utomlands än i Sverige... Imponerande, som sagt.

Som sagt, kan man alla Abbalåtar utantill bara MÅSTE man ju testa karaokebåsen. Och mimade man till Abbalåtar på sjuttiotalet måste man ju så klart hänga på. Självklart skrålade vi bägge två. Superkul (och bara lite pinsamt, men det bjöd vi på).

Museibutiken bjöd på en hel del frestelser - gissa hur sugna vi var på att köpa en kattdräkt - men vi avstod. Fast nån liten souvenir kopplad till Mamma Mia-filmen fick följa med dottern hem. Min bästa souvenir var att jag fick uppleva museet med dottern. Kändes lite som att cirkeln är sluten. Jag, som på sjuttiotalet mimade till Abbalåtar och hon, som fyrtio år senare kan alla låttexterna och är helt såld på Mamma Miafilmerna. 💓 

Har du något som helst förhållande till Abba så rekommenderar jag upplevelsen varmt. 

Nästa aktivitet vi gjorde på Djurgården rekommenderar jag också varmt, men det kommer som sagt i ett eget inlägg.