Försenat vykort från London

 

Idag är det ett år sen vi var i London och firade maken. Tänk om man vetat då vad som låg framför oss. Vi åkte i slutet av februari och visst hade vi hört nåt om nåt virus, men just då lät det så overkligt. Och världen såg ut som vanligt, mer eller mindre, på våra europeiska breddgrader. Helt ofattbart att jag bara några veckor efter jag kommit hem skulle bli hemskickad tillsammans med alla min kollegor och sonen med alla sina gymnasiekamrater. Och här sitter vi fortfarande. På hemmakontoret. Och hemmaklassrummet. Jag har varit hemma hela tiden, sonen varit inne och gjort lite gästspel i skolan. 

Men alltså. Så ofattbart. Det känns som om det var mer än ett år sen vi var i London, samtidigt som året gått galet fort... 

Jag har inte visat så många bilder här på bloggen, för det blev som att luften liksom gick ur. När världen stannade kändes det konstigt att visa bilder från en resa. Som gjordes precis innan allt stannade. 

Men. Nu har det gått ett år som sagt. Världen står fortfarande stilla. Men man kan för den sakens skull inte utplåna minnen. Så här kommer nu det första av, förhoppningsvis, en drös försenade vykort från ett pre-corona London!

Idag för exakt ett år sen befann vi oss nämligen här:

På Harry Potter Warner Bros studios.

Bussresa till en halvdags äventyr inne i studion som visade miljöer, kläder och behind the scenes. 

Nästan lite obehagligt att tänka på nu hur många människor vi var där inne. 

Det var en häftig upplevelse, men just det här ögonblicket var allra häftigast. När vi stod utanför och förväntansfullt såg fram emot att dörrarna därframme skulle öppnas. Magiskt! Så där så man nästan blir tårögd, så tagen man blir av ögonblicket. 

Jag har galet många bilder, svårt att välja ut vilka att visa. 

Och det går absolut inte att visa känslan med bilderna. Så mycket häftigare i verkligheten. 

Fast jag tror nog inte att familjens två yngsta tyckte det var riktigt så häftigt som jag trodde de skulle tycka det... Eller så tyckte de att det var jobbigt med så mycket folk... 

Nåja. Jag tyckte det var en upplevelse. Jag som tagit mig igenom att åtta filmerna för att få ut mer av upplevelsen. Fast jag kan ju fortfarande ingenting om historien och jag vet inte vem som heter vad och inte ens vem som är ond eller god... Men som sagt, häftigt var det. 

A once in a lifetime experience. Nu har jag varit där. Och jag behöver inte åka dit igen. Men jag rekommenderar alla att åka dit. När det är ok att resa igen.