16 mars. Nu har jag jobbat hemifrån på dagen ett år pga coronapandemin. Jag har varit på nuvarande uppdrag i 16,5 månad och endast 3,5 av dem har jag varit på kontoret. De flesta jag jobbar med har jag bara träffat via skärmen. Inte i "verkligheten".
Vad jag tycker om coronapandemin generellt är väl självklart. Galet less på det, tycker det är läskigt och sorgligt. Och ibland (läs: ofta) blir jag arg och irriterad på de som inte har respekt för restriktionerna.
Men vad tycker jag om hemmajobbandet?
Ofta så här.
Men ibland så här.
Fast om det beror på att jag är less på att jobba hemifrån eller jag är less pga av struliga jobbsituationer, irriterande kollegor och konstant flyttade tidsplaner är oklart.
Men. Det är vad det är och det är bara att hålla ut.
Jag försöker fokusera på att göra det bästa av situationen vi befinner oss i och ha målsättningen att jag vill kunna tänka tillbaka på den här tiden när vi har den bakom oss och tänka att "trots att det var en otäck, tragisk och sorglig period i vårt liv, så gjorde jag det bästa av situationen".
Så nu fortsätter vi. Jag går in på mitt andra år med hemmakontor. Och vi håller ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar