fredag 19 augusti 2022

Jag som hade sagt aldrig mer...

 

Man ska aldrig säga aldrig. Heter det ju. Och anledningen är att det händer ofta att man göra det man sagt att man aldrig mer skulle göra. Som jag just nu. 

Om ni kanske minns så hade jag några jobbuppdrag för några år sen där jag pendlade runt 14 mil enkel resa varje dag. Fem dagar i veckan. Väckarklockan ringde okristligt tidigt och kvällarna var extremt korta, eftersom jag kom hem sent och var tvungen att lägga mig tidigt för att orka stiga upp tidigt. Fast det var egentligen inget problem, jag var så trött att jag kunde inte vara vaken jättelänge på kvällarna. 



Under pandemin svor jag att jag aldrig mer skulle jobbpendla. Men. Nu är jag där igen. Inte 14 mil, men dock. Jag åker buss, tåg och buss till jobb. Men tackålov, tack vare pandemin, är det helt ok att jobba hemifrån ibland. Efter två dagar på kontoret denna veckan är jag helt slut. Jag hade absolut inte orkat pendla med totalt 4,5 timmes resväg fem dagar i veckan. 

Jisses... Men jag har ett mantra som göra det lite lättare. 

Jag är inte ensam!

Jag tittar mig omkring på bussen och tåget och tänker att jag åtminstone inte är ensam om att stiga upp okristligt tidigt. Fast jag tycker de flesta andra ser så mycket piggare ut än jag känner mig... 


Inga kommentarer: