(bildkälla: pinterest.com)
Ok, då kör vi Polen-storien även här. Förra måndagen stod väckarklockan på halv fyra. Halv fyra! Jag som normalt tycker att kvart över fem är tidigt... Men halv fyra stod väckarklockan på. Och tre väcktes jag. Eller egentligen inte, för jag sov dåligt så jag var nog redan vaken. Men klockan tre stod det en liten tjej bredvid min säng och undrade om jag inte skulle iväg snart. Loppan hade nämligen blivit lovad att få sova i min säng när jag var borta... Och kunde hon få några timmar extra så var hon så klart snabb att utnyttja det.
Nej, jag kan inte packa lätt! Eller jo, det kan jag för jag reste med halvtom väska. Man hade ju hört talas om att det ska vara billigt att shoppa i Polen och jag tänkte att man man jobbar ju inte dygnet runt... OM det skulle ges utrymme för shopping ville jag ju vara beredd att ha nånstans att lägga shoppingen...
Om jag går händelserna lite i förväg, så ja, jag åkte hem med full väska... Och faktiskt inte tom plånbok. Och ja, visst hade mina kollegor mini-miniväskor. Och visst skrattade de åt min stora väska. Men hehe, skrattar bäst som skrattar sist tänkte jag när jag tokfyndade på en outlet som låg på gångavstånd till hotellet och som stängde tio på kvällen... Men mer om det senare.
Medan familjen sov, ja Loppan somnade så klart om i min säng, tog taxin mig till en spöklikt tom tågstation.
Lika grynig som den här bilden är, kände jag mig.
Men efter kaffe och bulle på flygplatsen piggnade jag till lite och det bar iväg.
1 timme och 20 minuter senare landade jag på flygplatsen i Warszawa och efter att jag plockat upp min väska från bandet mötte jag upp mina kollegor och åkte direkt till kontoret.
Jättefin ljusgård.
Men inte jätteupphetsande kontorsmiljö inomhus precis...
Och utsikten... njae...
Lite speciell...
Men ute i receptionen hittade jag de här superpiffiga fönstren.
Utsikten från konferensrummet första dagen däremot bjöd på fantastisk panoramavy. Och eftersom kontoret låg granne med flygplatsen kan ni tro att vi bjöds på underhållning när det susade förbi gigantiska flygplan där utanför. Alldeles nära nära. Och ser ni vilket fint väder vi möttes av? Galet fint. Resten av veckan skulle visa sig vara grå och regnigt, men det var ett fint mottagande med sol.
Vad gör man då om dagarna när man är iväg så här på jobbresor. Ungefär det här. Sitter runt ett bord med en massa sladdar och datorer och lyssnar och pratar. Den här veckan handlade det om utbildning. Jag var där mest för att knyta kontakter och få ett hum om vad det handlade om, och inte för att utbilda mig direkt. Och jisses vilka sega dagar det blir... Fyra och en halv långa sega dagar...
Då kan man bli så uttråkad att man smiter in på toaletten och tar en selfie... Galet.
Och naturligtvis måste man ta foto på första polska måltiden. Gulasch. Inte så fotogenique, men faktiskt väldigt god. Vällagad och smakrik. Och extremt prisvänlig.
Efter sex timmar på kontoret klämde vi in oss och mina kollegors miniväskor och min gigantiska väska i en taxi och åkte till hotellet.
Medan mina kollegor gav sig iväg på gemensam middag, tackade jag nej och gav mig ut på egen hand för att utforska kvarteren (läs: affärerna) kring hotellet och äta nåt enkelt, eftersom jag fortfarande var mätt efter den stadiga och stora portion gulasch jag åt till lunch.
Strax efter nio pustade jag ut på rummet och det må inte se mycket ut för världen, men den där kalla pizzabullen var ljuvligt god.
Och jag var så här nöjd med shoppingen när jag släckte ljuset för kvällen, första kvällen i Warszawa. Extra nöjd var jag som sagt att jag valt den stora väskan...
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar