måndag 23 november 2015

Ska det vara så ska det vara ordentligt! Eller i alla fall störst.


Igår när storebror gav sig ut i pulkabacken med en gammal skateboard strippad på hjul (!) så stannade lillasyster inomhus och laddade för efterlängtad eftermiddagsaktivitet.

Som hon längtat. Och tjatat...





Ser ni vart?






I stallet, ja! 

För en halvtimmes provridning för att se om hon ska börja ridskola "på riktigt" efter jul. 

Först fick man välja häst efter namn. En massa namn rabblades upp; Ludwig, Humla. Ärtan, Markus, Happy... Loppan brydde sig dock inte om vilket namn hon skulle välja, istället frågade hon ridfröken om vilken häst som var störst, för det var det hon ville ha. Den största hästen! 






Och här bakom syns hästen skymta. Den största ponnyhästen och den som Loppan valde.






Får jag presentera Ludwig!






En fjortonårig lugn trotjänare i stallet. Van vid barn och föredrog barn framför pappor, tror jag, för när maken ville klappa vände han bestämt bort huvudet. 






Men Loppan fick klappa. Och borsta.





Borsta.




Och borsta.





Och hjälpa till att förbereda inför ridlektionen.


Och ridlektionen tillbringade Loppan, Ludwig - och jag! - i manegen, eller vad det nu heter där hästarna håller sig på inomhusridlektioner. Loppan stolt och säker på hästryggen och jag, lite trevande, bredvid hästen hållandes i ett snöre. Eller vad det nu heter på hästspråk.

Jamen ni förstår väl, JAG är ingen hästtjej. 





Men jag tror att jag är mamma till en hästtjej. För ikväll skriver skriver vi in henne på ridskola. 

Ja jisses...



Inga kommentarer: