söndag 1 december 2013

Bland julkorv, munkar och tomtetår

Vill minnas att vi hade snö förra året vid advent. Det var inte en gnistrande vit snödag vi vaknade till imorse kan jag säga. Snarare grå och lite småkall. Som de flesta novemberdagar det här året. Men medan vi var och hämtade tavelvinster kom plötsligt solen fram och det gick ju inte att bara köra hem och fortsätta tråkstäda och adventspynta. Nej, en i familjen ville utnyttja en solig snöfri dag till en dag på skejtparken och resten av oss ville på julmarknad. Och så fick det bli. Vi delade upp oss. Så här såg dagen ut för oss som inte skejtade.




Egentligen inte alls min smak, men det är något som talar till mig i de där pastelliga julkulorna... Hrm... Tål att tänkas på. Granen ska inte upp ännu, även om barnen gärna sett en julgran i huset redan nu. 





Utflykt betyder äta. Och äter man i juletid kan det ju vara käckt att äta en röd korv. Ja, jag vet, det är en dansk röd pölse, men eftersom vi inte befann oss i Danmark, så kan jag väl få kalla den julkorv istället. 




De där kulorna, alltså. 




Ser ut som om Loppan fått spaning på nåt.




Jaa... vem kan det vara som sitter där?




Tomtefar?




Och frugan hade han också med sig.




Även om Loppan viskade till mig att han visst inte var den Riktige Tomten, så vågade hon sig fram




för att berätta vad hon önskar i julklapp. För ges det tillfälle att framföra önskning, då passar man så klart på att ta den. Även om det inte är till den Riktige Tomten. Man vet ju inte, han kan ju vara bekant eller släkt med den Riktige Tomten... 




Den här granen var också fin. Med mera traditionellt röda kulor.




Ja vad gör man mer på en julmarkad? Jo man går och kikar på en massa fint i små söta julbodar. Och man tittar på julblommor och köper med sig en krans hem till dörren. Och man köper varma munkringar. 




Och är man en liten Loppa så blir man alldeles till sig över ett stånd med små leksakshundar.




Och då är det väl en himlans tur att man har en slant från mormor i fickan. 




De här ursöta tomtestrumporna var det nära att jag plockade fram en slant för att köpa. Men jag sansade mig. För vi hade en påse varma munkringar i handen och det blåste attans kallt och vi hade bråttom hem att hämta sonen på skejtparken och för att adventsfika. 

Det var vår förste advent 2013 det. Utan snö. Men med julstämning. Och skejting.


Inga kommentarer: