Om
naturen är alldeles ur led, så varför kan man inte ändra på säsongsbetonade traditioner? På fredagar vankas det efterrätt i vår familj. Denna veckan fick sonen önska sig efterrätt. Han nöjde sig inte med det, utan ville även laga efterrätten själv. Så med lite assistans från mamman, som teaterviskade i bakgrunden, blev det så här.
Årets första semla! I mitten av september! Och världens godaste semla! Mmmm.... Himmelskt. Stolt mamma. Stolt son. (Och mätt mamma...)
UPDATE: Glömde ju nämna: Stolt pappa. Mätt pappa. Nyfiken lillasyster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar