En januarihelg i Köpenhamn. del I

Köpenhamn. I helgen var jag där igen. Jag gav maken bästa presenten jag kan tänka mig att ge bort. En staycation. Han fick en helg i Köpenhamn i julklapp av mig. Förra helgen åkte vi dit. Noggrant planerat att det skulle vara första helgen efter att vi börjat jobba efter julledigheten. 

Det var kallt. Vansinnigt kallt. Men soligt och lige dejligt som det er hvergang vi är där. 

Låt oss titta på lite random bilder som fastnade i min mobil. Följ med på en lördag i januari i Köpenhamn! 

Ingen aning om vad det är för byggnad eller staty, men jag tyckte det var vackert, så jag kunde inte låta bli att ta en bild. Kolla himlen! Och ljuset. Det var ljuvligt väder. Men kallt, som sagt. På söndagen tog jag på mig precis allt jag hade i packningen så jag hade sex lager på ovankroppen och underställ under byxorna! Men perfekt väder att passa på att pausa emellanåt och sätta sig på ett fik eller bar. 

Superfina stolar.

Trots kylan stod det möbler utanför alla fik och caféer, men nej, det hade varit för kallt. 

Istället gick vi hit. Ett ställe som är poppis viralt.

Ni som känner mig och läser mina inlägg här vet att sånt här kan jag absolut inte motstå. Självklart gick vi in! Hade även läst att de serverade en dansk semla (fastelavnsbolle) med körsbär och choklad och ni kan ju gissa vilken beslutsångest jag fick.

Ser ni? Croissanterna där på plåtarna. Det var så klart mycket folk därinne, men det var worth waiting for, som reklamen för en dansk öl sa, för några år sen. 

Vi började med varsin ostfralla. 

Självklart köpte vi en croissant och en cherry fastelavnsbolle! 

Åt hälften var.

God. Men inte lika god som 

den här. Alltså croissant och pistagekräm. Det kan inte gå fel. 

Mätta och belåtna gick vi vidare. 

Det finns så många fina små butiker i Köpenhamn. Njuter av att bara titta i skyltfönster.

Roliga tofflor i ett skyltfönster.

Älskar färgerna i den här bilden.

Så många frestelser! 

Frestelser var ordet. 

Men jag nöjde mig med att köpa ett klistermärke som kändes självklart. Selvföljelig!

Selvfölgelig var ordet. Vätskepaus, men en ursäkt för att ta några omgångar kortspel. 

Så fint.

 

Matpaus.

Mysig, men gaaaalet kall promenad genom Köpenhamn på kvällen. Det blev en tidig lördagkväll, inför en kulturell söndag. Men det kommer i ett eget inlägg. 

Snöstatistik

Efter femton dagar med snö har vi idag första dagen snöfri. Lika ovanligt som det kändes med vitt landskap, känns det nu med snöfritt. 

Viral revansch i köket - big time!

Skam den som ger sig. Efter två misslyckade försök att testa virala recept, testade jag i torsdags ännu ett recept. Dottern hade hittat ett tacosrecept på Tiktok och jag säger bara Mmmm... det var underbart gott. 

Eftersom jag inte har Tiktok själv, kan jag inte länka till det. Men jag kan visa bilder jag tog och berätta hur vi gjorde. 

Stek köttfärs och krydda med tacokrydda. Lägg köttfärs tillsammans med valfria grönsaker och krossade nachochips över köttfärsen. Lite tacosalsa på det. Var lite tveksam till att lägga sallad, men hackad romansallad har förvånansvärt gott i. 

Lägg sedan en liten tortilla i mitten så du täcker allt det göttiga du lagt på hög.

En smör klick i stekpannan och stek lite riven ost. Trust the process! 

Snabbt som attans viker du över kanterna från den stora tortillan över den lilla i mitten, vänder den upp och ner och lägger på osten i stekpannan. Tryck till och stek tills tortillan fått lagom färg, vänd och stek lite på andra sidan.

Dela i mitten och NJUT! 

Jag, som har förätit mig på traditionell tacos ÄLSKADE det. 

Lördagsgodis

Lösgodis. Gillar du det? Tyvärr så gör jag det. Inte vad som helst dock, jag är quite picky. Har mina favoriter. Kan bli lite irriterad om jag ber någon i familjen handla och de kommer hem med helt andra godisar än mina favoriter... (jag har full koll på vad resten av familjen har för godispreferenser, det är mitt love language).  

För att underlätta, och för att säkerställa att jag får rätt godis nästa gång jag ber någon i familjen handla till mig, gjorde jag det här collaget häromdagen.

 

Ge mig en påse med några av de här godisarna och jag är in heaven. 

Om jag bara får välja en sort, väljer jag körsbären i mitten på understa raden. Himmelskt goda! 

Fredag, bulldozers och upprepning

(bildkälla)

Sannerligen... Jisses, vilken vecka! Fredagskväll och jag multitaskar med datorn för att hålla mig vaken till På Spåret. Andra arbetsveckan på året och det känns som jag blivit överkörd av en bulldozer. 

Men vi kör väl en fredagslista. Skulle skriva "i vanlig ordning" men jag gör ju inte det varje fredag. Fast lustigt nog är veckans tema just Upprepning.

Vad gör du nästan varje dag utan att ens tänka på det?

Surfar med mobilen.

Vad säger du "bara en gång till" om, men gör det ändå flera gånger?

Ett varv till på instagram. 

Vilken tanke snurrar runt lite för ofta i ditt huvud?

Att jag borde sluta surfa så mycket med mobilen.

Vad skjuter du upp varje vecka men ändå alltid får gjort till slut?

Alldeles för mycket. Kan inte komma på nåt speciellt just nu, men säkerligen väldigt mycket. Men säg det inte till mina barn för jag brukar tjata på dem att de inte ska skjuta upp viktiga saker. 

Vad googlar du återkommande fast du borde kunna det vid det här laget?

Om det ska vara fast eller mjölig potatis i potatisgratäng. Juletid googlar jag detsamma om Janssons frestelse. Länge fick jag googla på hur man skulle koka ägg, men nu har det  äntligen fastnat. (8 minuter i kokande vatten. Fasta potatis). 

Snö och julplock

 

Bilder från en lunchpromenad förra veckan. Jisses vad det har snöat här. Det är vi inte vana vid.  Nästan 14 dagar på raken med snö. Men snart är det ett minne blott, hälften har regnat bort under gårdagen. 

Det här är också ett minne blott. Nästan. Ljusstaken står kvar, men nu är allt juligt bortplockat och granen åkte ut igår kväll. 

A for effort

Virala mattips. Ibland bara måste jag testa. Har på senaste tiden testat två recept som jag hittat på instagram. Låt oss se hur det gick. 

Vi börjar med den virala japanska "cheesecaken". Om man sticker ner en drös fingerkex i en yoghurtburk och låter det stå över natten under folie eller lock, så lär det smaka cheesecake dagen efter. Jag älskar cheesecake, så jag kunde så klart inte låta bli att testa.

HÄR är ett av ställena jag hittade tipset.

Gjorde som jag såg i klippen och lät det stå i kylen över natten. Vet inte om jag använde för få kex eller om det skulle stått längre tid i kylen, men nej... Det blev ingen hit. Missade ta foto hur det såg ut efter en natt i kylen, men det såg absolut inte ut som i klippen jag inspirerats av. Men jag är optimist så jag kanske ger det ett försök till. Men då gör jag det med digestivekex och kanske lite fler. 

Att just det tipset inte lyckades, avskräckte mig inte att ge mig på ett annat viralt tips. Gjorde skärmklipp, men glömde tyvärr spara ner var jag hittade tipset. 

Lägg stora lökringar i en stekpanna, fyll dem med uppvispat ägg, vänd, strö över riven ost och hackad persilja. 

Tyvärr hade jag bara små lökar, så ringarna blev inte så stora. Kan jag skylla på det? 

För... hrm... det gick ju så där... Men gott var det! Riktigt gott! Perfekt lunch på hemmakontoret.

Ett spontant infall

Får man ens göra så här? Smygfota. Knasigt att göra det och knasigt att visa och erkänna det. Men ja, jag gjorde det häromdagen. Ville fånga tote-bagen han bar på. Tänkte att jag skulle sy en sån. 

Men straffet för att jag gjorde nåt jag inte borde är nog att det inte blev jättetydliga bilder och absolut inget jag kan använda för att skapa ett mönster efter...

Ångestknut och Alice Tegnér*

Knut och ångest. Inte knut-i-magen-ångest (nästan en pun) men ångest kopplat till Knut. Imorgon är det Tjugondag Knut och om man är traditionalist ska julen ut då. Brukar smyg-tabort julen lite allt eftersom med start trettondagsafton och så ryker granen helgen därefter. Inte i år, dock. Jo, jag har smygröjt (jisses, allt har hamnat på bänken i grovköket, värsta röran), men granen har inte kommit ut än. Vi hade liksom andra planer i helgen, så det hanns inte med. 

NU är det dags dock. Ikväll åker den ut. 

Men varför började jag nämna nåt om ångest? Jo, jag har alltid lite separationsångest så här års. Inte för att få undan julpyntet, men julgranen! Skönt när den väl är ute, men precis innan, när jag ska börja klä av den julpynt... oj oj oj, lite jobbigt. 

(bildkälla pinterest)

"Nu är glada julen slut, slut, slut, 

julegranen kastas ut, ut, ut,

men till nästa år igen

kommer han vår gamle vän,

för det har han lovat" *. 

(Nästa år? Redan i år ju! Bara elva månader kvar. *ler*) 

Dan före dan...

 

Sista julledighetsdagen... Smygstartade förvisso igår, men imorgon är det verkligen vardag igen. Att jag ska bege mig hemifrån imorgon bitti kl 07:00 känns overkligt, orimligt... och ungefär så HÄR.

Här och nu!

 

(källa)

Brittiskt krim-tips

Tipsar om en ny Harlan Coben-krimserie som finns att hitta på Netflix: Inte ett ord. Handlar om en pappa som letar efter sin försvunna dotter och blir indragen i ett mordfall och snubblar över hemligheter som hotar att förgöra hela hans familj. 

Smygstartar vardagen

Alla kollegorna hos min uppdragsgivare har ledig klämdag idag och börjar på riktigt först på onsdag. Jag tjuvstartar redan idag, men tar det hemifrån. Så jag slipper dyka upp så HÄR på kontoret på onsdag. 

En hälsning till nästa jul

När jag packar ner julpyntet brukar jag lägga ner en liten lapp där jag berättar kort om hur julen varit. Som en hälsning till mig själv att läsa när jag packar upp om elva månader. Har gjort det de senaste fem åren, kul läsning. Men det HÄR var ju en annan käck(are) variant att hälsa till sig själv. 

Så kom vintern tillbaka

 

Nu känns det inte lika bråttom att plocka undan julen... 

Varje kväll hemma hos oss

Exakt så HÄR! 

Vörtbröd säljs bara till jul, men kavring säljs året om

 

Glömde ju helt en av mina jultraditioner! Att här på bloggen tipsa om godaste hembakta brödet. Kavring. Kavring kan man väl äta mer än bara till jul? Och julen är ju inte slut än, så visst kan man göra det nu. Självklart är det försvinnande gott, så vi har inget kvar. Lite sugen på att rota i kyl och skafferi och kolla om vi har ingredienser så jag kan baka en ny laddning imorgon... 

1/2 liter filmjölk
3 dl mörk sirap
1 liter rågsikt
1 tsk salt
1 tsk bakpulver
2 tsk bikarbonat
2 tsk brödkryddor


Blanda alla torra ingredienser. Ljumma sirap och fil.

Blanda allt noga och dela upp i två smörade brödformar. Degen ska vara kletig.

Sätt näst längst ner i ugnen i en timme på 175 grader.

Receptet hittade jag HÄR för över tio år sen och otaliga är de limpor jag bakat sen dess. 

Årets första biobesök - svartvitt och franskt

"Till sista andetaget är en fransk film från 1960, i regi av Jean-Luc Godard. Filmen bygger på ett originalmanuskript av Francois Truffaut som bearbetats av Godard. Filmen tillhör de tidigaste och mest inflytelserika verken inom den nya franska vågen". 

Detta kan man läsa på Wikipedia. På bio kan man se filmen Nouvelle Vague som handlar om hur filmen kom till. 

När vi såg den här annonsen i tidningen häromdagen kunde vi inte låta bli. Såg den igår. 

Ger den 😊😊😊+ och måste genast leta upp Till sista andetagsfilmen så jag får se hur den blev. 

Även om jag är blygsam med min betygsättning, så rekommenderar jag den. Väldigt speciell. Men bra. Och som sagt, när man sett den blir man ju supersugen på att se 'resultatet'. 

Älskar filmer som bygger på sann historia och där man lyckas hitta skådisar som är porträttlika originalen. Här har man verkligt lyckats. Aubry Dullin som spelar Jean-Paul Belmondo är så kusligt lik honom att jag nästan trodde att det var hans son som spelade rollen. Jean Seberg som spelade i originalfilmen kände jag inte till, men när jag googlade henne kunde jag konstatera att även Zoey Deutch är porträttlik originalet. 

Franskt och svartvitt. Med ett fantastiskt soundtrack! (Det sistnämnda även om man inte har musiksmak som en 80-plussare, haha. Eller vänta... det kanske är 80-plusmusik när jag tänker efter). 

Ett litet leende

eller två. Kan inte låta bli att dela ett ljuvligt klipp på leende hundar. 

Här är en annan hund som poserar och ler. Grannens sötaste lilla Doris som vi passade några timmar tidigare i jul. 

Hundar alltså. 💓

Trädgårdsprojektstatus

Hur gick det med trädgårdsprojektet, ni kanske undrar? Vi som satte igång under månadsskiftet oktober-november projekt renovera trädäck. Blev vi klara innan jul? 

Njae... ett ryggskott kom emellan. Och en halkskadad arm, men min arm har inte påverkat bygget för jag har inte alls varit involverad. Men maken fick ryggskott. När två tredjedelar återstod. 

Nu väntar vi på att han ska återhämta sig från sitt ryggskott och vi fortsätter (motvilligt) hålla tummarna för att vi inte ska få snö. Gissa om jag är kluven..?

Men jag hade ju ett eget projekt igång, hur gick det med det? Och vad var det jag gjorde? 

Bland restmaterialet från makens bygge hittade jag tunna reglar som var alldeles perfekta till projektet jag hade i huvudet. Jag gjorde en ritning till maken. 

Och det blev nåt som (med en gnutta fantasi) skulle likna en julgran, redo för mig att måla svart.

Nu står den här, nedtryckt i en kruka i trädgården på entrésidan av vårt hus.

Matchar de svarta julgranskulorna jag hängt i klätterhortensian

och de lite större jag tryckt ner i lådorna som även fått lite granris som vinterdekoration. Förresten, håll tummarna med mig att den uppstammade benveden överlever vintern, för visst ser den lite halvvissen ut. Och håll tummarna för ömma kroppsdelar snabbt återhämtar sig. 

Även om det inte varit ryggskott som gjort att arbetet står stilla, så hade det stått stilla ändå just nu för igår började det snöa och allt som är på bilderna ovan är nu täckt med snö. 

Analog nostalgi i juletid

 

Ingen som är förvånad att den här samlingen ligger på ett bord i vårt vardagsrum? Jag älskar att spela sällskapsspel, men det vet ni som läser här vid det här laget. 

Än så länge har vi inte hunnit spela Monopol, annars är det ett givet spel i juletid. 

Otippat att mitt älskade Memoryspel som har över 50 år (jisses!) på nacken blev poppis. Trodde inte jag skulle få familjen med på att spela, men nu har vi hunnit spela både en, två, tre och flera omgångar. Vilken kvalitet det är, förresten. Spelet är bokstavligen 50 år gammalt och jag har spelat det genom hela min barndom, det är jul personifierat för mig, men ser nästan nytt ut. 

Apropå nytt, så hoppas jag på en ny chans att vinna innan julen är över.

Tomtar på loftet

Tomtar på loftet, ja det har jag. Både bokstavligt och bildligt. En del av de bokstavligt placerade tomtarna på loftet är nostalgiskt julpynt som jag sparat, men som jag inte haft framme på några, eller många, år. 

Men. 

Jag har faktiskt en del tomtar som får komma fram i juletid. Låt oss titta på dem. 

Den här har otippat blivit min käraste tomte. Minns att den stod på tjock-TVn hemma hos mormor och morfar varje jul. Morfar gick bort, och mormor flyttade, men tomten flyttade med. Och stod kvar på TVn så länge hon hade tjock-TV. Nu står den hemma hos mig. Inte på TVn, för moderna TV-apparater kan tomtar inte balansera på. Åtminstone inte den här. 

När jag var liten tyckte jag inte alls om den. Och faktiskt tror jag att det är först denna julen som verkligen tagit den till mitt hjärta. Nu tycker jag den är superfin. Jag vårdar den ömt. Den håller mig sällskap i köket när jag lagar mat.

Här har vi en annan gammal tomte. Den har jag inget barndomsminne av, för den har inte hängt med oss så länge. Jag hittade den på loppis för några år sen. Det är nåt knas med den, för den är svår att hälla ur, men alldeles perfekt för att hysa en hyacint.

De här har jag heller ingen lång historia med sen min barndom, men kanske mina barn kommer ha det. För de står på samma ställe varje år. På diskbänken bredvid kranen. Gillar dem jättemycket och framför allt ståendes just där, på diskbänken bredvid kranen.

Sista tomtebilden och den här är verkligen barndom för mig. Jag och min bästis hade varsitt set (det hör en snögubbe och en gran till, men just i år har de fått vila på loftet). Det är stearinfigurer, men nåde den som tänder dem! 

Mellandagsmåndag med morgonmål

I måndags var det en vanlig arbetsdag men vi var alla lediga. Tog tillfället i akt att ta med hela familjen på ett morgonäventyr. Det var en utmaning, vill jag lova. Inte att få dem positiva till det, tvärtom, men det var en utmaning för oss alla att stiga upp i ottan när man vänt på dygnet och tappat koll på klockan, som sig bör i mellandagstider. 

Men iväg kom vi. För vi skulle göra nåt vi alla gillar. 

Äta hotellfrukost! 

Och ja, SJÄLVKLART, hade jag kortleken i handväskan. 

British traitors on TV

Om man gillar Förrädarna, och inte minst senaste säsongen, tipsar jag om den brittiska kändisvarianten som finns HÄR. Jag har strecksett. Lika bra, kanske till och med bättre, än den svenska. Lite mer morbida utmaningar, och så så bra. 

Same procedure...

Jag ligger lite back med mitt julbloggande, så här kommer vara juligt ett litet tag till, tills jag är ikapp. Jag bloggar ju först och främst för min egen skull, och jag surfar ofta tillbaka i arkivet för att minnas och för att inspirera mig själv. Som igår. När jag rotade i mina gömmor för att duka tyckte jag först att jag kommit på en originell dukning med kombon prickar och randigt, men så kollade jag bland inläggen jag gjorde förra julen och det var nästan precis likadan dukning. Menyn var också mer eller mindre den samma. Men det sistnämnda var medvetet detsamma. För nåt år sen var vi äventyrliga och beställde hem en massa sushi, som förvisso var väldigt gott, men nej, får familjen välja så väljer den en god köttbit och jag protesterar inte. 

Förrätt och efterrätt kan dock variera. Den här gången testade jag ett nytt förrättsrecept jag hittat på instagram HÄR. Smördegsinbakad brie med fikonmarmelad och valnötter. Det var gott, men jag hade nog hellre haft hjortronsylt på. 

Efterrätten var ett beprövat recept som jag bakat många gånger. Ananaspaj. Men eftersom jag nån dag tidigare hade testat ett annat instragramrecept, saffranstosca, så åkte den också fram. Två väldigt olika bakverk, men lika goda. 

Hur avslutar man bäst en nyårsafton, om ni frågar mig? 

Så här så klart!

Förresten, självklart kunde vi inte låta bli att låta Bus-Nissen vara med och fira.