Tomtar på loftet, ja det har jag. Både bokstavligt och bildligt. En del av de bokstavligt placerade tomtarna på loftet är nostalgiskt julpynt som jag sparat, men som jag inte haft framme på några, eller många, år.
Men.
Jag har faktiskt en del tomtar som får komma fram i juletid. Låt oss titta på dem.
Den här har otippat blivit min käraste tomte. Minns att den stod på tjock-TVn hemma hos mormor och morfar varje jul. Morfar gick bort, och mormor flyttade, men tomten flyttade med. Och stod kvar på TVn så länge hon hade tjock-TV. Nu står den hemma hos mig. Inte på TVn, för moderna TV-apparater kan tomtar inte balansera på. Åtminstone inte den här.
När jag var liten tyckte jag inte alls om den. Och faktiskt tror jag att det är först denna julen som verkligen tagit den till mitt hjärta. Nu tycker jag den är superfin. Jag vårdar den ömt. Den håller mig sällskap i köket när jag lagar mat.
Här har vi en annan gammal tomte. Den har jag inget barndomsminne av, för den har inte hängt med oss så länge. Jag hittade den på loppis för några år sen. Det är nåt knas med den, för den är svår att hälla ur, men alldeles perfekt för att hysa en hyacint.
De här har jag heller ingen lång historia med sen min barndom, men kanske mina barn kommer ha det. För de står på samma ställe varje år. På diskbänken bredvid kranen. Gillar dem jättemycket och framför allt ståendes just där, på diskbänken bredvid kranen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar