Home away from home - semesterkök

Jag är inte redo att släppa Italien än, så här kommer lite fler bilder. Så mysigt att hyra eget boende istället för att hyra hotellrum och hålla tiden för frukost och jaga stolstolar vid poolen tillsammans med andra turister. Eget boende, eget kök och egen pool, alldeles ljuvligt.  Det blir ett home away from home. 

Jag som äter extremt spartansk frukost hemma till vardags älskar att duka upp till frukost när vi bor så här. Färskt bröd och färska croissanter. Mums! 

Första morgonen åt alla frukost samtidigt, resterande morgnar åt man när man vaknade och när man var hungrig. Nåt jag njuter av att äta när jag är utomlands är fruktyoghurtar. De smakar mycket bättre än hemma. Kanske för att jag brukar välja körsbärssmak och det finns inte hemma. 

Kaffe är alltid gott. Även om man måste göra snabbkaffevariant. 

Vatten, vattenmelon, nektariner och chips. Bästa mellisen i värmen!

Så gott med enkel lunch i skuggan. Lite kallskuret, lite frukt och lite grönsaker. Och ett gott bröd. 

 

Längtar tillbaka och blir hungrig när jag ser bilderna.

Apropå frukt så fanns det ett litet plommonträd i trädgården. Solmogna plommon, plockade direkt från trädet, inte dumt alls. 

Paus i skuggan.

Vad äter man när man är i Italien? Pasta så klart!

Hemlagat i all ära, men man måste ju även testa "the real stuff", så några kvällar begav vi oss ut för att testa de lokala restaurangerna. Det tar vi i ett eget inlägg. 

Kosta Glashus

Om du besöker glasbruken i Småland i sommar får du inte missa radhuslängan ritad av Bruno Mathsson i Kosta. Lätt att missa kanske, och i en stil som kanske inte tilltalar alla. Byggt 1956 och klassat som byggnadsminne sen 2007. Förra veckan när vi var i Småland, råkade vi tajma att det var guidad visning av ett av radhusen. Låt oss titta. 

Men först några rader om Bruno Mathsson. Bruno Mathsson föddes 1907 i Värnamo och är en av Sveriges mest internationellt kända möbelformgivare. HÄR är en intressant artikel om honom. Kanske han känns igen genom namnen Pernilla, Eva eller Jetson? Namnen på några av hans mest kända fåtöljer. Eller superelipsbordet. Nåja, numera är han för mig även känd som arkitekt av radhuslängan i Kosta. Den som byggdes 1956 och var avsedd för arbetare vid Kosta glasbruk, men som under några år (årtionden) stått obebodd och sliten, det sistnämnda inte minst efter att en tysk kvinna ägt längan under åttiotalet då hon hade vilda fester, som den sista slutade med att hon och hennes sällskap totalförstörde den och inredningen. Detta och andra spännande historier fick vi höra av guiden medan vi besökte rum för rum i den numera möblerade visningslägenheten. 

Soffan, inspirerad av ett bilsäte. Just nu har jag glömt vilken. Men superbekväm var den. 

En av hans kända fåtöljer. Sextiotalet personifierad, eller?

Fåtöljen är inte riktigt i min smak, men de här stolarna gillar jag. Och golvet! 

Mosaik med golvvärme. Golvvärme var extremt "före sin tid" när det installerades. Tyvärr är den här mosaiken inte original, det var nog den vilda tyska kvinnan som orsakade att den behövde ersättas i samma stil.

Gillar hur skåpsluckorna följer taklinjen.

Ett av de två sovrummen. Missade visst att ta foto på det andra större sovrummet. Och missade även att ta bild på tapeterna som jag gillade skarpt, vi som inte har en enda tapet i vårt eget hus.

Superimponerad av att man byggde in så här många garderober på femtiotalet. Men så var huset också extremt moderna för sin tid. "Inspirerat av Amerika". 

Spännande bokhylla. Som gjord för några få designade prydnadsföremål och inte för att fyllas med böcker. Enligt mig, vet inte hur Mathsson tänkte när han designade den. 

Ett annat matbord och lite mer spejsade stolar. 

Åhhh älskar badrummet! Mosaiken, färgsättningen och planlösningen. 

Har du vägarna förbi, rekommenderar jag ett besök.

Projektförberedelser

 

Be careful what you wish for

Jag tror jag har nämnt det här förut, att mitt högsta mål när det är semester är att vara dagvill. Jag vill absolut inte ha koll på vilken veckodag det är och vad klockan är, för det stressar mig. Idag straffade det sig. Vi hade siktat in oss på att göra en utflykt och besöka ett fikaställe jag läst om på nätet. Det låg en bit bort, dvs mer än en timme hemifrån. Men är det semester så är det. Då har man tid. Tar man sig tid. 

När vi väl kom fram möttes vi av den här synen:

Stängt?!

Men åhhh!!! Plockade fram telefonen och letade upp skärmklippet jag gjort när jag sparade tipset. 

Dagvill eller dagvill? Eller slarvig på att läsa..? 

Jag kollade på morgonen och reagerade inte på att det var onsdag... Eller så läste jag inte det... 

Nåja. Vi hittade ett annat ställe och får väl åka hit en annan gång. När det inte är onsdag. 

Dystopiskt sommarprat

Har för ovanlighetens skull nog inte tipsat om något Sommarpratprogram än i år. Det betyder inte att jag inte lyssnat, för det har jag, jag har lyssnat på samtliga. Men det har inte varit något program som har stuckit ut tillräckligt mycket för att det ska vara värt att nämnas. Det finns några avsnitt i år som i och för sig stuckit ut negativt, dvs jag har inte orkat lyssna färdigt. Men, som sagt, något riktigt riktigt bra avsnitt kan jag inte minnas att jag lyssnat på hittills i år. 

Tills jag lyssnade på Max Tegmark. Som AI-forskare pratade han om riskerna och möjligheterna med den snabba tekniska utvecklingen inom AI. Jag har lyssnat på hela avsnittet och jag har inte riktigt smällt innehållet och budskapet än. Han ser AI som ett existentiellt hot och nämnde bl a att han, som 56-åring, tror att när det är dags för honom att dö, kommer även resten av mänskligheten att dö ut. Ehh... Lite svårt att ta till sig. Men så pratar han en massa om AI och forskning och risker och möjligheter och det är inte utan att man blir lite... snurrig? Förskräckt? Jag vet inte riktigt, jag vill vara källkritisk, men det är svårt. Han har en väldigt behaglig radioröst, som gör att man tror på, eller gärna vill tro på, allt han säger. Bara det gör det ännu läskigare.

Jag ska nog ta det med en liten nypa salt, samtidigt som jag tycker det är lite skrämmande och trovärdigt. Lyssna själv, vet ja! Och berätta gärna i kommentarsfältet vad du tycker. 

Ett litet hus i Toscana, mitt emellan Florens och Pisa

Tittar på bilderna från det lilla huset vi hyrde när vi var i Italien för några veckor sen, och längtar tillbaka så det gör ont. Kan absolut tänka mig att åka dit igen och hyra exakt samma hus. 

Alldeles perfekt läge i lilla byn Capannori i utkanten av Lucca, som ligger en halvtimmes bilfärd från Pisa och 75 minuters bilfärd från Florens. Gångavstånd till ett urval restauranger och matbutiker och Lucca med betydligt större utbud av restauranger, butiker och sevärdheter på lagom bilavstånd. Eller taxiavstånd, om man så skulle vilja.

Lagom stor pool för att svalka en familj på fyra. Inte djup nog att dyka i, men det passade mig, som badkruka alldeles perfekt. 

Två solstolar och två solsängar. 

Ett matbord under träd och en soffgrupp under pergola.

Här under pergolan var det perfekt läge för frukost.

Grillen utnyttjade vi dock aldrig.

Låt oss stiga in och se hur det såg ut inomhus. 

Vardagsrum, kök och badrum på bottenplan. 

Två sovrum på ovanvåningen. 

Alldeles alldeles perfekt. Spartanskt, men hemtrevligt.

Så här i efterhand känns det galet overkligt att vi befann oss i Italien samtidigt som flera städer och orter i Italien blev rödlistade pga extrem värmebölja. När vi efter en vecka i Italien styrde kosan hem igen, körde vi förvisso igenom både regn, storm och hagel, men inte på långa när som det förödande hageloväder som drabbade norra Italien. Så tacksam att vi lyckades hålla oss undan, men lider med alla som råkade ut för det, både lokalbefolkning och besökande turister. 💗

Mamma Mia, vilken värme! Från naturen och från föreställningen.

Det blev inga regnkläder häromdagen. Det blev inte heller några glitterkläder. Det fick bli den HÄR outfitten som inspirerade mig. Men jisses så varmt! Där i det picnicande publikhavet fick vi verkligen Greklandkänning. Det utlovade regnet uteblev och istället satt vi i gassande sol och verkligen kände oss som att vi var med där på Donnas grekiska pensionat. 

Föreställningen gav vi fyra solar av fem. Det som drog ner betyget var egentligen inte själva föreställningen, det var snarare publiken. Hade nog väntat mig lite mer "go" i publiken. Ingen sjöng med, utan alla satt lugnt och sansade på sina picnicfiltar eller medhavda stolar. Asch, det var säkert värmen som gjorde alla lite dåsiga. Vi (läs: jag) sjöng med ändå. Får man feeling så får man. 

Du som inte har möjlighet att se föreställningen i dess fortsatta turné måste titta på filmen istället! Ett sånt glädjepiller.