En liten vardagsreflektion så här på fredagen. Igår var jag inne på kontoret för första gången på myyyycket länge. Nöjde mig med en halvdag och det var nog tur för himmel så trött jag var på kvällen! Fullständigt dränerad. Men det var nog inte så mycket av själva kontorsaktiviteten, det var ganska lugnt, inte mycket folk på plats och jag satt upptagen i möte mer eller mindre hela tiden. Nej, det som dränerade mig var nog snarare transporten till och från kontoret!
Jag valde att transportera mig kommunalt, dvs jag tog bussen. Lagom med folk vid de tidpunkter jag valde. Men alltså... jag reagerade på två saker. Ett, tiden det tog, men det visste jag i och för sig. Fast igår tog det ovanligt lång tid, för jag missade en buss på vägen hem och fick vänta en halvtimme mellan två bussar. Det plus ett blixtbesök in i en matbutik på vägen gjorde att jag totalt transporterade mig 3 timmar fram o tillbaka! Suck.
Men den andra saken jag reagerade på då? Jo, beteendet hos vissa medpassagerare. Ljudnivån var enorm på alla bussturerna för det var fler än en person som satt och kollade på film och youtubeklipp med hög volym på sina mobiler. Helt utan att bry sig om att det sannolikt stör övriga medpassagerare...
Idag jobbar jag på hemmakontoret igen. Nästa gång jag ska in på kontoret kommer jag nog fundera på om jag inte ska ta bilen istället... Alternativt skaffa extremt effektiva öronskydd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar