Förra veckan lunchade jag på ett café som ligger i samma lokal som en secondhandbutik. Förutom god lunchmacka och trevligt lunchsällskap var detta en av behållningarna med utflykten. Eller kanske inte, för jag köpte faktiskt inte allt på bilden. Två kuddfodral som jag tänkte skulle passa i soffan i trädgården eller växthuset lämnade jag faktiskt kvar. Ångrar mig lite nu. Muggen däremot kunde jag inte motstå. Den fick följa med hem. Tänkte att den skulle vara piffig i badrummet. Eller nåt.
Men jag erkänner att jag stod länge och höll i muggen och tvekade. Eftersom jag inte visste exakt var jag skulle placera den. Men jag visste samtidigt att om jag inte köpte den för de 15 kronor den kostade, skulle jag ångra mig. För den "talade till mig".
Och titta här, den landade inte alls i badrummet. Den fick landa här, på makens hemmakontor. Där den numera huserar pennor.
Som gjord för det, om ni frågar mig. Ibland måste man lyssna när ett fynd talar. Även om man först inte hör vad det säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar