Vykort från Österrike

Så var man tillbaka i vardagen igen. Staycation har man ju hört talas om. Att man semestrar på hotell i närheten av sitt boende. Och hemester, som väl betyder att man tillbringar sin semester på hemmaplan. Eller så är hemester ett svenskt ord för staycation kanske. Finns det ett ord för när man kombinerar semester och jobb? Workcaction, kanske? För det var ju det jag gjorde. Medan maken roade sig i skidbacken, satt jag uppkopplad på hotellet och jobbade. Precis som jag skulle gjort om jag jobbat hemifrån hemma. Men det var ju inte en hel vecka, för måndagen var helgdag, så fyra arbetsdagar med härliga lunchpauser och semestriga kvällsaktiviteter var inte särskilt jobbiga. Jobbiga i betydelsen besvärliga. 

Låt oss titta på lite bilder. 

Här var vi! 

I Österrike. Ca 70 minuter bussfärd från flygplatsen i Salzburg ligger det lilla skidsamhället Obertauern. 

Om man googlar hittar man den här informationen: Obertauern börjar på 1630 meters höjd och når upp till 2313 meter. 26 linbanor och liftar tar en upp till blå, röda och svarta backar. Det finns även gott om öppen terräng för de som föredrar det. Gamsleiten 2 ska med sin 45 gradiga lutning vara en av de brantaste backarna i Europa. 

Som den icke-skidåkare som jag är, säger den informationen inte mycket för mig, men maken, som är en van skidåkare, hälsar att han var supernöjd och rekommenderar skidorten. Nu får vi kanske skylla oss själva att vi åkte sent på säsongen (och ev klimatförändringar?) att skidföret inte var helt hundra. Eller åtminstone inte höll riktigt alla timmar på dygnet som skidliftarna var öppna. Maken hälsar att snön var helt ok att åka på ungefär fram till tvåtiden på eftermiddagen, sen blev det lite för löst. Som sagt, som icke-skidåkare säger det inte mig så mycket, men jag tror jag förstår vad han menar. 

För icke-skidåkare så är det kanske inte jättemycket att roa sig med, om man inte, som jag sitter på hotellet och jobbar remote, eller bor på ett hotell med spa och/eller gym. Jo, man kan förståss äta och dricka gott! Det fanns många restauranger att välja på i dalen. Eller så kunde man ju ta en gondol eller skidlift upp i backen för att äta, även om man inte planerade att åka ner på skidor. Det var min plan, men det blev aldrig av. När det passade tidsmässigt, passade inte väderleken. Under de sju dagar vi var iväg hann vi uppleva både snöfall, ösregn och stängda skidliftar, nattliga minusgrader och slutligen plusgrader så höga att det kändes som vi var på sommarsemester och inte skidresa. Sista dagen steg termometern upp till 25 plusgrader! 

Hur var det shoppingmässigt då, undrar ni kanske? Jodå, förhållandevis stort utbud av klädbutiker. Med sportkläder... Jag hittade två butiker som inte var sportklädesinriktade, den ena skrev jag om HÄR och den andra vågade jag mig inte in i. Det skyltades med tirolerkläder... 

Hur funkade det att jobba då? Alldeles perfekt! Jag satt på hotellrummet med den här utsikten. Ni ser stolen, där i fönstret, i solen. Ljuvligt! 

Med stort restaurangutbud alldeles utanför dörren var det lätt och smidigt att ta sig ut och njuta lunchpaus på nån uteservering. 

Himmel vad vi åt! Det var en sistaminutenrestresa vi bokade och halvpension ingick i paket. Frukost och trerätters kvällsmat. Kvällsmaten förtjänar ett eget inlägg. O my God vilken mat!

After work / after ski 

Lite fikabröd säger man inte nej till...

Kortlek, yatzy, korsord. Bästa avkopplingen. 

När de här två figurerna vinkades gick förbi oss kändes det symboliskt som att de tog farväl av påsken. Men de tog farväl inte bara av påsken utan även av säsongen. Det var säsongens sita vecka vi var där. 

Men sista bilden från resan var det inte. Det kommer fler inlägg. Jag har några hotellhacks att visa, en annandagspåskutflykt i ösregn och, som sagt, jag måste ju visa all fantastisk mat vi åt. Plus berätta vilket berömt popband jag sprang på.