Trött och dagvill

 

Apropå att vara trött... Jag är inte bara trött, jag är även dagvill. I tisdags var jag helt övertygad om att det var torsdag. Tyckte veckan varit galet lång...

(bildkälla)

Fast egentligen...

I can relate

 

Vi har fått nya grannar tvärsöver gatan. Från mitt köksfönster ser jag deras hus. Senaste veckan har jag sett hur nya grannfrun planterat i krukor och flyttat dem. Flera gånger om. Alltså, flera gånger om har hon flyttat dem, inte planterat om! Men ändå. Jag har sett henne gå ut, lyfta på krukan, stå och hålla i den, placera den på ett nytt ställe, ta ett steg tillbaka, lyfta upp krukan och ställa den på annan plats. För att nån dag efter göra om samma procedur. 

Hrm... nästan som om det var jag. Är det säkert att det är grannfrun jag ser genom köksfönstret eller är det min spegelbild..?

Galet trött, galet väderläge och en förhoppningsvis färdigmålad trappa

 

Galet trött idag. Är det månne övergången till sommartid som gjort mig extra trött? Eller kanske är det trappmålningen som tagit alla mina krafter. Galet trött är jag i alla fall. Och galet är vädret. Idag har det varit snöstorm och strålande sol SAMTIDIGT igen. Aprilväder deluxe i mars. 

Och ja, jag är klar med trappan! Hoppas jag. Ska bara göra en "okulärbesiktning" i dagsljus så fort jag har nästa jobbahemifråndag. Förhoppningsvis hoppas jag klämma in en sån under veckan, så jag slipper ännu en helg med trappmålning och värsta renoveringskaoset... 

Väderleksrapport första sommartidsdagen

 Solsken OCH snöblandat regn. Samtidigt.

Förra helgens firande

 

Med presenter, pain au chocolate och italiensk mat firade vi att sonen fyllt 21. Visste ni att i Sverige var myndighetsåldern 21 år fram till 1969, då den sänktes till 20 år. Först 1974 sänktes den till nuvarande myndighetsålder 18 år. 

Sommartider, annalkande påsk och utemöbler som får stå kvar i förrådet

(bildkälla)

Tiden rusar och veckorna går i rasande fart, det har vi redan konstaterat här på bloggen. Men jag var inte riktigt med på banan att vi slår över till sommartid i natt (kan man hoppas att det är för sista gången?) och att påsken står för dörren. 

Jisses. 

Hur fort har tiden gått? Fast samtidigt känns det som en evighet sen det var jul, så riktigt så fort kan tiden inte ha gått. Eller..?

Nåja. I natt ska klockan flyttas fram. "Sommartid - när man tar fram utemöblerna och flyttar fram klockan". Jag nöjer mig med att flytta klockan. Utemöblerna får vänta lite till. 

Fredagslista på en lördagsmorgon och trappstatus

 

Om man somnar halvvägs igenom Bäst i test på fredagskvällen, får man göra sin fredagslista på lördagsmorgonen istället. Samtidigt som man tittar på Bäst i test på play. 

Den här gången blev det en lista med det något udda temat Random google.

Vilken är den bästa konsert du varit på?

Robbie Williams på Ullevi 2006! Tätt följt av den HÄR.

Bäddar du sängen på morgonen?

De vardagsmorgnar jag åker till kontoret gör jag det inte. För då hade jag väckt maken, som inte behöver stiga upp lika tidigt som jag. Jobbar jag hemifrån så ja. Och på helgerna absolut. Bädda sängen som i att fluffa kuddar och täcke och lägga det på plats. Absolut inget överkast! Om maken hinner före och bädda kan det hända att jag fluffar om. Nej, jag är ingen kontrollfreak jag inte... Hrm...

Vilken årstid är din favorit?

Alla som inte är vinter. Jag. Hatar. Vintern! Januari, februari och mars är mardrömsmånader. Jag kan ha lite svårt för augusti också. Augusti är en lite sorglig månad. När man känner att sommaren är på väg att ta slut. Även om jag älskar hösten, så är augusti lite lite jobbig. 

Hur för du anteckningar?

Helst med papper och penna. Jag har en analog privat kalender. Jag har huset fullt av att-göra-listor. Analoga sådana. Har taggat ner lite på sistone, men det beror nog mest på att jag har så mycket att göra så att hinna skriva ner allt jag ska göra inte hinns med... 

Jag har en massa digitala listor i mobilen. Filmer och tv-serier jag vill se, böcker jag vill läsa, sånt jag måste ha tillgängligt nånstans men som jag nog inte borde skriva i mobilen men gör ändå, som koden till kontoret... jag erkänner, men det kan vara så. Men jag skriver så klart inte vart koden går, bara numret. Så himla dumt! Inser jag nu. Hrm... Får hitta på ett bättre sätt. 

Vad har funnits längst på din nuvarande att-göra-lista?

Tavla i trapphuset. Och vet ni, den har kommit upp! Förra helgen. Jag är så lycklig. Mitt i trappmålningen fick vi feeling och fick äntligen upp tavlan. Som dröjt typ 8-9 år, jo det är sant! Men vi har inbillat oss att spiket skulle så högt upp att det var svårt att nå utan en stege och att ställa en stege mitt i en trappa...ja ni fattar. Det blir aldrig av. Men det har länge funnits på min att-göra-lista. Men inte längre. Fatta lyckan! Och vi gjorde det utan stege, det var bara att sträcka sig lite. *himlar med ögonen*.

 När vi ändå är inne på ämnet, så kanske ni undrar hur det gått med trappan? Well... det går väl så där. Det finns ju så mycket annat som ska hinnas med i livet, som sagt, så tidsluckorna att måla har inte blivit jättemånga. Eller jättelånga. Men det tar sig. Alla vangstycken (sidodelar) och räcken är färdigmålade. Alla trappstegen är målade på undersidan. Och tre av trappstegen är målade på översidan. Tio trappsteg kvar. Gånger 3, eftersom jag målar tre lager. 

Kanske skulle behålla den så här? Vartannat trappsteg vitt och vartannat grått. Njae, grå ska den bli!

Nu ska jag strax sätta igång, klar med fredagslistan och tittat färdigt på Bäst i test så nu har jag inga ursäkter. Håll tummarna för mig, mitt mål är att trappan ska bli klar denna helgen. 

Tjugoett

 

Idag firar vi att jag varit mamma i 21 år. Eller nej, vi firar så klart att sonen fyller 21! 

Jisses vad åren rusar...

(bildkällor)

I mina öron

 

Vet att jag inte är ensam om att få en låt på hjärnan. Man kan liksom inte släppa den. Antingen snurrar den tyst i huvudet eller så går man och nynnar eller småsjunger på den. Men jag undrar om det är mer än jag som ibland får en låt från väldigt väldigt länge sen och som man inte hört på väldigt väldigt länge, på hjärnan? Som igår. När den HÄR låten började snurra i mitt huvud. Var tvungen att googla på hur gammal den är. Och vem som sjöng den, då när det begav sig. 

(bildkälla)

1970! Bernt Staf. Vet inte vem det är och vet inte när jag senast hörde den. Men så märkligt att den plötsligt dök upp i mitt huvud. Nu går den på repeat här hemma på spotify. 

Attans, jag kommer nog få seniorprofil även på detta årets SpotifyWrapped...

Försvinnande gott

 

Häromdagen lagade jag lasagne. Det blev så gott. Försvinnande gott, som synes. 

Tyvärr har jag varken bildbevis eller recept att bjuda på. Jag glömde fota och jag lagade utan recept. 

Fredagslista: Fira!

 

Jisses vad fort den här veckan rusade förbi. Fredag igen och jag hann inte blogga på nästan hela veckan. Men vi avslutar väl vardagsveckan med en lista, tycker jag. Bra tema, fira. Jag tycker absolut att man ska fira allt som firas bör, men att ha en massa kalas och firande med massa gäster tappade vi lite bort i sviterna av pandemitiderna... Vi har inte riktigt kommit igång. Vi firar fortfarande mycket, men vi firar i det lilla formatet. Mest bara vi fyra i familjen.

1. Vad hade du för orsak att fira senast?

För två helger sen. Maken fyllde år. Nu till helgen firar vi igen, då fyller sonen år. Fast just nu, idag på fredagskvällen, firar jag lite mentalt att jag fixade två jobbmöten som stressade upp mig tidigare i veckan. Värt att fira, tycker jag, för bägge mötena gick galant. Nu undrar jag varför jag stirrade upp mig. Jag firar också lite i förväg att jag snart är färdig med trappan. Tror jag. 

2. När klappade du senast händerna?

Haha, kanske lite tokig anledning att klappa händerna, men förra fredagen när vi tittade på Bäst i test och testet där Markoolio och Linnea Wikblad recenserade sitt udda sportinslag. Alltså det var nog det roligaste testet nånsin i Bäst i test! Jag både skrattade och klappade händerna. Erkänner. Och skäms lite nu när jag skriver det. Märkligt sitta framför tvn och klappa händerna... 

3. Vad för något fick senast tummen upp från dig?

Det var nog i en teamschatt på jobb tidigare idag. Jag svarar nog väldigt ofta med tummen upp i teamschatter...

4. Firar du när tillfälle ges?

Absolut! Se ovan. 

5. Vilken dag på året firar du mest?

Skulle vilja svara nyårsafton, men det är nog den typiska firardag som jag firar minst. Eller gillar minst. Har av nån oklar anledning aldrig gillat nyårsafton. Julafton är väl annars ett givet svar. Men jag lägger till de tre dagar på året när maken och barnen fyller år. Då firar jag rejält. Gillar att överraska. 

Trevlig fredag, nu firar vi att det är helg hörni!

Life...

 

(bildkälla)

"Nästa gång betalar vi nån för att göra det!"

 

sa jag visst för sju år sen när vi precis målat färdigt vår trappa själv. Men det hade jag visst glömt bort. Tills igår då jag drog första penseldraget på trappan. Jisses, vilket jobb... Det var så jag ångrade mig nästan direkt. 

Före

Men jag gör det lite annorlunda nu än då för sju år sen. Vill minnas att jag målade hela trappan i ett svep den gången. Två eller tre gånger. Det var en sommarvecka. Barnen var hos farmor och farfar och maken och jag jobbade. Klockan fem på morgonen ringde väckarklockan och jag steg upp och målade nån timme innan jag gick till jobb. Direkt när jag kom hem från jobb fortsatte jag. Så fortsatte jag en hel vecka.

Den här gången styckar jag elefanten i bitar. Sidostyckena målar jag tre lager och trappstegen kommer jag måla vartannat steg tre gånger och sen resterande tre gånger. Än så länge känns det ok. 

Men färgen! Vilket lyft! Jag är supernöjd. Trappan var lätt gulnad vit och nu målar jag den ljusgrå. Superfint!

TikTok made me do it

 

Nej, det stämmer inte riktigt, jag har inget TikTok-konto, men väl ett instagramkonto. Och där i mitt flöde hittade jag det här tipset som jag var tvungen att prova. Innan du rostar din macka, tryck ett mönster med tummen. Har du tur ser det så här käckt ut när du rostat din macka. 

Hur man vet att någon i familjen precis tagit körtkort

 Bensinräkningen har blivit högre än vanligt. 

Fredagslista - Fem en fredag: Fem!

Vi kör väl en fredagslista. Fem på en fredag på tema 5. 

Minns du hur du firade din 5-årsdag?

Nope, absolut inget minne av. Tyvärr har jag inte lyckats hitta några foton därifrån heller, så det kan inte hjälpa mitt minne.  Men min 10-årsdag minns jag! Och jag har hittat ett foto. Jag fick en röd necessär med blå kant och en bikini. På fotot där jag lätt generad poserar bredvid mitt presentbord (ja, jag är född på artonhundratalet när man gjorde sånt! haha) står jag iklädd en vit topp och en småblommig blå kjol. Minns hur obekväm jag var i toppen för den satt lite för tajt för min tioåriga smak... Pinsamt ju.

Vilka fem saker från barndomen har du i förråd/källare?

En docka, en nalle, en drös Astrid Lindgrenböcker, mina älskade Lotta-böcker och servisen som jag åt alla mina julaftonsmiddagar på. Säkert andra middagar också, men den är speciellt förknippad med jul för mig. Även om det inte är en julservis. Tyvärr använder jag aldrig den för jag tror inte den klarar att köras i diskmaskinen. 

Hur firade du din födelsedag för fem år sen?

Var tvungen att bläddra tillbaka i bloggen, men jag hade faktiskt inte skrivit nåt om det. Minns tyvärr inte. Kanske för att jag året dessförinnan firade med dunder och brak... Bläddra ner lite HÄR så hittar du bilder.

Vilka fem kända personer skulle du bjuda på ditt nästa kalas?

Johan Glans skulle underhålla oss och jag skulle skratta åt hans skämt tillsammans med Farah Abadi samtidigt som jag (och kanske även hon?) generat skulle sitta och snegla på de tre andra gästerna. Pedro Pascal, som skulle sitta och vara snygg och undra varför i hela fridens namn han var bjuden på kalaset och vem de tre bräkande skåningarna var. På hans ena sida skulle Colin Firth sitta och göra samma sak och på andra George Clooney, också han snygg och förundrad.

Har du just nu fler än fem saker på din önskelista?

Nope. Jag har fyra saker på min önskelista. En lampa, salladsbestick, tårtbestick och ett ministrykjärn. Eller nej, jag har ju fem saker på min önskelista! Den femte får vara att gästerna jag nämnt ovan kommer på mitt kalas! 

Grekisk flashback till en tid som stått stilla

Igår åt jag lunch på en restaurang jag inte besökt på 25 år. Låter galet länge sen, men det är säkert minst 25 år sen jag var där. Då när det begav sig, åt vi ganska ofta där. En grekisk "hål i väggen"-restaurang som serverade grillspett med klyftpotatis, grekisk sallad och tsatsiki. Med en äldre grekisk man bakom disken.

Igår var det som om tiden stått stilla. Restaurangen ser exakt likadant ut som den gjorde för 25 år sen. Samma möbler, samma placering av dem, samma tavlor, samma grekiska piff. Och grillspetten smakade exakt som de gjorde då. Och vet ni, den äldre grekiska mannen. Han stod fortfarande bakom disken. Och såg inte en dag äldre ut än vad han gjorde då. För 25 år sen. 

(bildkälla)

Kanske man borde äta grekisk mat lite oftare? Om det gör att man blir extra välbevarad...

Sanningen bakom en modejätte

Fast fashion. Vad menas med det? Det är en affärsmodell inom modebranschen som innebär att man producerar så många modekollektioner som möjligt. Produktionen måste gå snabbt och det får inte vara kostsamt att producera. Det innebär att man sänker kvalitet på kläderna för att kunna byta ut kollektionerna oftare. Oftast tillverkas kläderna i länder där personalen får jobba under slavlika förhållanden. Många arbetstimmar till minimal lön och löneavdrag om något går fel.

Se den HÄR dokumentären och jag lovar, du kommer att förfäras... och förhoppningsvis bojkotta lågpriskedjorna. 

Varför jag tänker på gamla arbetsgivare en dag som denna och vad jag firar

 

Varje år den här dagen kan jag inte låta bli att tänka på två tidigare arbetsplatser jag jobbat på. För ganska många år sen. 

På den som ligger längst bak i tiden firades all kvinnlig personal på Internationella kvinnodagen med att HR-chefen gick runt och delade ut varsin ros till oss. På samma företag kontrade vi tjejer en jul och gjorde ett julkort som vi skickade ut till all manlig personal. Det här var i en typiskt mansdominerad bransch, kan tilläggas. Julkortet vi skickade ut gjorde vi tillsammans med en reklamfirma, på vårt initiativ. Det bestod av att all kvinnlig personal stod på en rad utklädda i pumps och bygghjälm och höll stora plakat framför sig med text som tillsammans bildade en julhälsning. Bakom plakaten stod vi iklädda enbart underkläder och inlidade i varsitt badlakan. Som så klart inte syntes i bild, och det var inte heller meningen. Men alltså! Man dör ju! Hur tänkte vi där?! Skulle man aldrig göra idag, eller hur!

På den andra, som också ligger en hel del år tillbaka i tid, men inte riktigt lika långt som den med rosutdelande HR-chef och galna julkortsidéer. På det här företaget fick all kvinnlig personal varje måndag en bukett blommor som vi skulle ha på våra skrivbord. Det var på tiden före kontorslandskap och aktivitetsbaserade arbetsplatser. Det var när man hade eget rum (som jag förresten saknar våldsamt mycket, eget rum alltså, inte nåt annat). 

Varje måndag fick vi "damer" varsin bukett färska blommor och nåde den som satte sin vas på fel sida av skrivbordet! Jo, det är sant, jag överdriver inte! Vasen skulle placeras på höger sida av skrivbordet. VDn kom och protesterade om man råkade ställa den nån annanstans. Samma VD skickade förresten ut ett mail (som jag nog har kvar i utskrivet format i mina gömmor) med en lång uträkning om hur mycket kaffe personalen förbrukade och vad det kostade i kaffeinköp och arbetsförlust när vi inte jobbade utan istället satt och drack kaffe, som han tyckte alldeles för länge. I ett fikarum med extremt obekväma stolar och ett litet fönster högst upp på väggen... Att hans fru, som också jobbade i företaget, tillbringade 20 minuter varje timme i rökrummet, tillsammans med en krets kollegor reagerade han inte över... 

Men visst låter det galet? Det slutar inte där. VDn hade dessutom full koll på hur många och hur långa toabesök vi tog. Vi fick inte lov att ha möten, utan alla skulle jobba tyst och lugnt i sina egna rum.

Jag har fler tokiga exempel från det företaget. Minns inte om det var på internationella kvinnodagen eller till påsk (eller nån annan högtid) som den kvinnliga personalen alltid fick varsin gåva. Ett år fick vi varsin blommig necessär. Ett annat år fick vi måttbeställa dukar i valfri färg och mönster. Jodå, jag var faktiskt kvar där några år. Idag förstår jag inte hur jag stod ut i fyra år... Det tog många år efter jag lämnat som jag slutade drömma mardrömmar om det företaget...

Vad vill jag ha sagt med detta? Ingen aning. Mer än att jag alltid, av nån märklig anledning,  tänker på dessa bägge företag just den 8 mars. Jag firar att jag tog mig därifrån och att jag inte längre drömmer mardrömmar om det sistnämnda. 

Vilken mugg väljer jag till kaffet

Läste ett inlägg hos Krickelin om hennes favoritkaffemuggar. Jag kunde så klart inte låta bli att rota fram min egen samling. Eller delar av den... Erkänner att det kanske finns några muggar till i mina skåp. Men jag orkade inte släpa fram alla. 

Eller så var det så att dessa gjorde sig bäst på bild...? Hrm. 

Längst bak i bilden finns den klassiska Rörstrandsservisen Swedish Grace. Jag har fyra ljusblå, fyra ljusgröna och fyra rosa. Av någon anledning väljer jag aldrig en grön. Blå eller rosa är mina favoriter. De randiga muggarna använder jag bara om vi är många som ska dricka. Tar sällan en av de randiga muggarna om det bara är jag som ska dricka kaffe. S-muggen använder jag typ aldrig. Vet inte varför. Den försvinner nog i samlingen... Eller så är det för att muggen längst fram är min absoluta favorit. Älskar den. Syns kanske inte riktigt på bilden, men det står "No, YOU grow up!" på den och familjen tycker den är klockren för mig. Undrar varför...

Så kom det snö även på mina sydliga breddgrader

Visserligen hade jag uppmärksammat varningarna redan igår att det skulle bli snöstorm, men jag tog det med en nypa salt. Tänkte, nja, det blir nog ingen snö hos oss.

Eh... fel hade jag. Idag har det snöat och stormat så pass. Alldeles blöt snö som kom från sidan. Här nere i Skåne snöar det alltid horisontellt. För det blåser så över vårt platta landskap. 

Det fick bli hemmakontor med den här utsikten.

Siktar på att upprepa det imorgon. Jobba från hemmakontoret, alltså. Men stormen får gärna lugna sig. 

Häromdagen...

firade vi en födelsedag i familjen och uppvaktade med en Dagmar. Nästan lika god som en prinsesståtta. Definitivt mycket godare än en semla.

Efter stormen

 

Jag har blivit väldigt duktig på att prioritera min träning. Men tyvärr lite sämre på att prioritera att röra på mig utomhus. Som att gå lunchpromenad. Jag har ju en perfekt skogsrunda att gå, inte alls långt hemifrån om jag jobbar hemifrån. 

Häromdagen tvingade jag mig själv att ta en lunchpromenad just där. 

Men det visade sig att det blev nästan lika ansträngande som ett pass på gymmet. Sviterna av stormen Otto för nån vecka sen hade lämnat skogsstigen lite mer svårpasserad än vanligt. 

Ibland behöver man lite pepp...

 

(bildkälla)