Jag hade ju att plocka fram symaskinen på min sommarbucketlista, om ni minns. Och vet ni, den kom inte bara fram, jag använde den också! Äntligen! Det blev en lång vit linnekjol till Loppan och när vi var på bröllop i början av september hade jag sytt ytterligare en kjol till Loppan och en kjol och en blus till mig själv. Chockade nästan mig själv, men jisses vad det gav mersmak! Men dagarna och veckorna har rusat på sen dess och har jag inte hunnit. Men kanske. Kanske jag hinner i helgen.
Men innan dess tycker jag vi tittar på min bröllopsklädsel. Alltså det jag sydde till mig själv.
Jag åkte till tygaffären för att hitta tyg som skulle matcha en ljust rosa klänning som jag köpte i våras när jag var i Berlin. Jag hade tänkt sy en liten kavaj till klänningen. Men. Så gick jag förbi stuvbitslådan och blev kär. Det här randiga tyget talade till mig. Eller det skrek på mig. Jag blev helt kär, och bara såg framför mig att det skulle bli ett set, kjol och blus.
Det blev ett set med kjol och blus, men inte riktigt som jag tänkt mig från början. Jag tänkte mig att det skulle bli en sån HÄR blus med lång ärm. Och en sån HÄR kjol, utan volang. Jag tillbringande en hel helg i slutet av augusti med att först testsy blusen i ett gammalt lakan och sen i det randiga tyget. Blusen blev jättefin i vitt lakansväg, men a bit too much i det randiga småveckade tyget.
Det blev pulshöjning och till att tänka om. Tackålov var det en ovanligt stor stuvbit.
Och det här blev resultatet!
Kjolmönstret funkade perfekt, och istället för en blus som var alldeles too much, blev det den enklaste enklaste av blusar och den blev alldeles perfekt. Jag använde det HÄR mönstret. Och av tyget som blev över blev det ett brett midjeband.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar