Ikväll ska vi teambuilda på jobb. Låt mig bara säga det. Jag är inte jätteglad för teambuilding. Jag har jobbat så många år och i en hel del organisationer (eftersom jag jobbar som konsult) och har deltagit i (läs: genomlidigt) en hel del dylika aktiviteter. Oftast i organisationer som haft lite problem i det vardagliga arbetet. Ni vet, bristande ledarskap, bristande engagemang, otydliga direktiv, ständiga omorganiseringar etc etc. I dessa organisationer har man trott att sådana problem kan lösas om man bara låser in personalen i escape rooms, låter dem paddla kanot, klättra i träd, bygga mänskliga pyramider för att ta sig över plank... etc etc.
Visst blir det tydligt när man läser det så här. Att påtvingade fysiska aktiviteter i grupp knappast gör det lättare att driva projekt, få beslut i viktiga jobbfrågor eller hitta vem som ansvarar för en viktig process i verksamheten.
Men likt förbannat fortsätter man. Att tro att det ska hjälpa och att tro att alla längtar efter fysisk aktivitet tillsammans med kollegor som man kanske inte skulle umgås med privat. Dessutom på tid där man hellre velat vara privat och umgås med familj, nära och kära.
Ni märker att jag brinner starkt för ämnet, eller? Så pass att det kan ha varit jag som föreslagit kvällens teambuildingaktivitet. Inte för att jag tror att just den aktiviteten gör att min närmaste kollega blir mer engagerad i vårt projekt, att ägandeskapsfrågan för det mitt projekt ska leverera blir tydligare, att mina bordsgrannar i kontorslandskapet sänker sin ljudnivå när de sitter i teamsmöte vid sina skrivbord... Men jag slipper åtminstone byta om till träningskläder och svettas tillsammans med dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar