s.m.i.l.e: Apropå American national gin och tonic day

(bildkälla)

I fredags den 9 april var det visst American national gin and tonic day. Tänk att det verkligen är så. Att det varje dag finns något att fira. Kanelbullar, chokladbollar, våfflor, tulpaner...födelsedagar, bröllop, nytt jobb, att semestern börjat, att det är fredag... Eller gin och tonic då, som i fredags.

Då passar det väl bra att göra ett inlägg som har med gin och tonic och firande, ett annat firande, att göra. Nämligen när vi firade att maken fyllde år. Med just gin och tonic. Eller ett gin och tonic-äventyr.

Låt oss flytta oss tillbaka i tiden. Till före corona. Eller precis före corona. Då man fortfarande kunde resa fritt i världen och man trodde att det där viruset man hört talas om fanns Nånannanstans. Och skulle snabbt försvinna. Då vi begav oss till London.

Maken, som var anledningen till att vi åkte dit just då, är förtjust i gin. Och i googlandet på aktiviteter och sevärdheter i London innan vi åkte, snubblade jag över nåt som hade just med gin att göra. Jag har ju redan avslöjat att jag gillar att ge bort saker som jag själv också får en släng av. Hehe. Så självklart bokade jag en present till honom, som jag också skulle hänga med på. Vaddååå??? undrar ni?

Jo, det HÄR! The Ginstitute Experience.

På No. 186 Portobello Road i London finns nämligen en pub/restaurang/destilleri som erbjuder en Ginstitute experience. Orkade du inte klicka på länken ovan? Ok, läs hela mitt inlägg först och scrolla sen tillbaka och ta dig tiden att klicka på länken och läsa hela texten. Jag lovar, du kommer att sätta det här på din bucketlist nästa gång du åker till London! Toppade precis allt vi gjorde i London! Nu hade vi barnen med oss i London och tackålov är de så stora att de kunde roa sig själv på hotellet när vi var på Ginstitute och roade oss. Förresten, tänk på att du kommer få två stora flaskor gin (per person!) med dig hem, så det går inte att flyga med enbart handbagage! Jag plockade gratistidningar på stan och lindade runt våra flaskor och sen packade jag dem tillsammans med våra kläder i väskorna vi checkade in. Och alla fyra flaskor höll! Puh..

Om du inte läst länken än så kommer här min korta beskrivning av upplevelsen. Du. Måste. Läsa. Hela. Den. Mycket. Talande. Beskrivningen som ges på deras hemsida! Lova att du gör det!

Nåväl. Vad var det vi gjorde?! Jo, det var ginprovning och egen gintillverkning! Och historielektion. Att sammanbakat under några timmar i källaren på The Ginstitute på Portobello Road. Har du aldrig varit i London så är ett besök i just de kvarteren ett måste! Har du sett filmen Notting Hill med Hugh Grant? Om inte, se filmen, åk till London och bege dig till Portobello Road OCH till The Ginstitute! Det sistnämnda ingår inte i filmen.

Här kommer ett bildregn från när vi var där.

Jag hade bokat i förväg - tips att boka rejält i förväg - och strax före vår avresa kom det här i brevlådan. Tjusigt värre. Inträdesbiljetten i extra tjockt tjusigt papper.

Det var en kvällsaktivitet, men jag som gillar att vara väl förberedd föreslog att vi skulle ta oss till Notting Hill och Portobello Road redan på dagen. Dels för att reka så vi hittade dit på kvällen, men mest så klart för att området i sig stod på vår bucket list.

Eftersom det var en födelsedag vi firade just den dagen stannade vi så klart till här.

Ett ställe som skyltar med sånt här kan man ju inte bara gå förbi. Inte i vanliga fall och definitivt inte om det är en födelsedagsdag!

Det kan du förresten också sätta upp på din bucketlist om du planerar att åka till London post-corona! Maison Puget. A french bakery. På 148/150 Portobello Road.

Trés bien! Indeed.

Sockerladdade fortsatte vi vår promenad genom området. En massa små butiker, loppis-ställen, antikaffärer, blomsteraffärer, det finns allt där. Och jag kunde så klart inte låta bli att filma, inspirerat av filmen Notting Hill. Tyvärr lyckas jag inte lägga upp den här, men du får föreställa dig. Klippet i filmen där Hugh Grant går genom årstider på Portobello Road. Veckan vi var i London var faktiskt nästan som att vi var där flera årstider. Precis som nu. Det var soligt och varmt nån dag och regnigt och kallt några dagar. Fast tackålov ingen snö! Men vänta, jag kan ju länka klippet från filmen! HÄR.

Och plötsligt...

...där på ett hörn hittade vi kvällens mål. Och där hoppar vi genast över till det här på bloggen, för det var ju Ginstitute inlägget skulle handla om.

Vilket äventyr! Det kostar en del, men oj vad man fick mycket för pengarna. Jag har tappat räkningen på hur många gin-drinkar vi blev serverade. Jag tror inte att anledningen till att jag tappat räkningen är att jag är glömsk. Det kan bero på att jag var ganska fnittrig när vi gick därifrån... Och då hade jag ändå bara smuttat på de flesta drinkarna!

Den här bilden är från pubdelen där vi inledde kvällen. Vi fick varsin, nej, två tror jag det var, drinkar medan vi lyssnade på historien kring gin och historien kring det brittiska publivet. Vet ni förresten varför brittiska pubar oftast är inredda med mysiga soffor och fåtöljer och brasor? Jo, för det var så det började. Man började sälja sprit, drinkar och öl hemma i vardagsrummen! Det är det man vill efterlikna. Käckt.

Sen lyssnade vi på en massa intressant historia om hur man "uppfann" gin, men som sagt, det var mycket att ta in den kvällen, både faktamässigt och dryckesmässigt, så tyvärr har inte alla detaljer fastnat i mitt huvud... Hehe.

När historielektionen var över, och de flesta andra deltagarna hade svept sina drinkar, inte jag, som sagt, begav vi oss ner i källaren till destilleringsrummet. Där vi skulle först avsmaka en massa ingredienser och smakessenser och sen tillverka vår egen gin. Ni ser de lustigt formade glasflaskorna där på hyllan. Alla sorterna fick vi smaka!

Och lukta på en galet massa örter och blommor.

Uppdraget var att notera vilka smaker vi tyckte om, helt oberoende av varandra. Gin smaksätts nämligen i olika lager. Man kombinerar, här minns jag inte heller hur många, men tror det var 4-5 olika lager. Och varje lager finns det typ 15-20 smakvarianter, som vi fick testa.

Förståeligt att jag inte minns alla detaljer? Hrm...

Vår supertrevliga gin-expert som guidade oss genom kvällen lovade att oavsett vilka smaker man individuellt valde ut så skulle det smaka bra ihop. Jag som är lite misstänksam av naturen hade svårt att tro henne. För naturligtvis satt jag och funderade på om bergamott och blodapelsin och lavendel och lakrits passade ihop. Till exempel.

Medan vi fick döpa våra egenhändigt smaksatta ginsorter och göra fina etiketter till flaskorna, och vår guide blandade våra ginsorter, gick det upp för mig hur det funkade. Det är ju kemi! Man kan blanda vilka smaker som helst tillsammans och det blir gott, men det är ju viktningen mellan hur mycket av varje respektive smak som avgör om det blir gott! Så klart!

Och faktiskt! Det blev supergott! Till och med jag, som inte varit jättefantast av gin, tyckte det var supergott!