Valborg - tillbakablickar

Så var det Valborg och vi har tagit oss igenom fyra månader - redan?! - av det här året. Hur galet fort går tiden? Vi har ingen direkt valborgstradition i vår lilla familj och jag har heller inga direkta minnen av valborgsfirande när jag växte upp. Dock har jag minnen av att 1a maj var startskottet för vårkläder när jag var liten. Tokigt, för oftast var det svinkallt. Men mamma och jag hade varsin vårstass hängande i garderoben, i varsin sån där genomskinlig klädpåse, och de gick vi och pillade på och drömde om i månader innan det var dags att ta på dem. Gissar att vi köpte kläderna nån gång i februari, mars. Och så 1a maj var det dags att ta på sig dem. När jag sen började skolan var det samma sak igen, fast inför skolavslutningen. Ny outfit som inte fick användas förrän på skolavslutningsdagen. 

Förstamaj-outfittraditionen har jag inte fört vidare till mina barn, men skolavslutningstraditionen absolut. Men nu var det inte det som det här inlägget skulle handla om. Vi skulle ju göra valborgstillbakablickar. Och då är det tacknämligt att ha en blogg att surfa i. Nu kör vi! 

Börjar med en suddig chokladbollsbild från 2013. HÄR skrev jag om våra valborgsplaner det året. Loppan var sex år gammal och hade bakat tillsammans med maken. Tidigare valborgskvällar hade vi somnat innan kommunens firande satte igång, men det här året var hon extra pepp. Hon hade hört talas om tipspromenader, bål och försäljning av korv och fika och sånt. Av oklar anledning var hon nyfiken på om det även såldes strumpor. Det framgår inte av bloggen om det såldes några strumpor och faktiskt inte heller om vi verkligen kom iväg det året. Men OM vi kom iväg är jag övertygad om att vi hade dubbla strumpor på oss när vi gick hemifrån. För kallt brukar det var så här års. 

Året därpå har jag massa bildbevis på att vi kom iväg och firade rejält. Det kan du läsa mer om HÄR. Känns jättekonstigt att titta på bilderna i inlägget och se att hela vår lilla stad gått man ur huse. Galet mycket folk. Jag har faktiskt inte ens kollat upp hur kommunens planer på firande är i år. Säkerligen inställt. 

Vi fortsätter titta i arkivet. 

2015. Det hände nog inget speciellt det året, för jag har inte skrivit nåt, bara lagt upp den här bilden. Gissar att vi frös. Som vanligt. 

2016 begav vi oss till en grannkommun där valborgsfirandet hölls på stranden. Här fångades visst både Loppan och jag på bild. Och en himla massa andra människor.

2017 var det visst en riktigt varm och skön valborgsdag. Fast kyligt på kvällen vid brasan. Det kan man läsa HÄR. Förresten, de där tulpanerna ser inte ut så här i år. De syns inte alls. Det har bara kommit några trista blad och inget mer. Och äppelträdet i bakgrunden finns no more. Trädet fälldes förra året och stubben frästes bort i förrgår.

2018 hade jag kontoret 14 mil hemifrån (hur galet känns inte det nu, när jag bor på kontoret?!) och valborgsafton var tydligen en knasig pendlardag. Det kan man läsa om HÄR. 

Året därpå var jag visst lite vilse på veckodagarna och valborgsfirandet blev inställt pga magsjuka. Det hade jag glömt bort. Om jag inte dokumenterat det här i bloggen. 

Förra året gick valborg så pass spårlöst förbi att jag inte gjorde nåt inlägg alls om valborg. 

Och idag då? Hur ser dagens planer ut? Eftersom jag bor på kontoret slipper jag tågstrulet i en pendlarvardag. Och eftersom det fortfarande råder en pandemi i världen har jag som sagt inte ens kollat vilka alternativ det finns till att fira. Jag firar mentalt att vi har en ledig helg framför oss. Full av trädgårdsprojekt. 

Vad du än gör och hur du än tänkt fira eller ej, önskar jag en trevlig helg! 

Next generation

 

Minns ni att jag skrev för nån vecka sen att jag var sugen på att plocka fram symaskinen? Häromdagen kom den fram. Men det var inte jag som satte sig vid den. 

Behöver jag månne skaffa ytterligare en symaskin?

Gott i dagarna två

 

Men hur kunde jag glömma att länka till receptet på den supersmarriga lunchen vi åt i lördags? 

HÄR är receptet på hur vi åt den som nylagad och här ovan hur vi åt den som rester dagen efter. Hemmagjord pyttipanna på rester. Så gott! Och i just detta fallet extra gott.

En nästan komplett stomme

 

Har man sagt A får man väl säga B. Eller har man berättat att man haft taklagsfest så får man väl visa bildbevis. Inte på festen, för det var inte mycket till fest. Mest ett konstaterande att vi rest stommen. Som manifesterades med den traditionella kransen på taknocken. Känner du inte till begreppet taklagsfest så kan du läsa mer HÄR. Och som synes, här är bildbevis på att stommen är på plats. Nästan nästan komplett, för vi väntar som sagt på en reklamerad del innan vi kan sätta in glasrutorna. 

Helgens mat- och växthusstatus

 

Medan det snöade i Stockholm hade vi solsken på mina sydliga breddgrader. Men attans kyliga vindar. Men vi lät oss inte hindras av det och tillbringade helgen utomhus. Frukost och lunch intogs utomhus och kvällsmaten unnade vi oss hemkörd. 

Vi firade ju taklagsfest! Stommen av växthuset är på plats. Jisses, säger jag bara. Märklig känsla att se det på plats. Fast än återstår en hel del arbete. Rutorna är inte på plats och innan vi kan börja montera dem, måste vi vänta på en reklamerad del av stommen... Suck, ja, det saknades en del i leveransen. 

Tur att vi har gott om andra projekt att färdigställa under tiden. Och skulle det bli riktigt galet varmt, så har vi ju ett växthus som är svalt och skönt. Utan glas. 😀

Check!

 

TV-tips inför helgen

 

Bloodlands 

Brittisk dramathriller i fyra delar på Viasat. Lagom att ta sig igenom under helgen? 

Bloodlands utspelas i Nordirland och serien inleds med att en bil fiskas upp från den nordisländska sjön Strangord Lough. Inuti finns ett misstänkt självmordsbrev men ingen kropp. Detektiven Tom Brannick gör snabbt en koppling till ett ökänt ouppklarat fall som har stor personlig personlig betydelse för honom själv. Brannick är övertygad om att den skyldiga, en halvmytisk seriemördare som går under kodnamnet Goliath, också tagit livet av hans egen hustru.

Trailer hittar du HÄR. 

Grönt som inspirerar mig

 

(bildkälla)

(bildkälla)

(bildkälla)

(bildkälla)

(bildkälla)

(bildkälla)

(bildkälla)

(bildkälla)

(bildkälla)

När man ändå är i gång och snickrar...

 

(bildkälla)

(bildkälla)

...kanske man skulle. Njae, nä. Inte just nu.

Genrep eller extrem tidig framförhållning?

 

Häromdagen var det 50 dagar kvar tills sonen tar studenten. Studentmössan som beställdes för länge sen har kommit och i förrgår beställde jag studentplakat. Jisses, märkligt det här att planera för nåt som man egentligen inte vet om man kan genomföra. Eller hur man ska genomföra det. Vi får ju vänta på hur restriktionerna ser ut när det är dags och under tiden planera för alternativ. Inte helt lätt.. Tur man jobbar som projektledare och är van att jobba med parallella planer, göra riskanalyser och vara flexibel...

Så här såg det ut hemma hos oss igår. Nej, det var inte jag som genrepade dukning! Och det var inte heller jag som var extreeeemt tidigt ute och duka! Haha, bägge alternativen skulle kunna vara rimliga men lite väl tidiga. Nej, det var för en av den blivande studentens skoluppgifter. Han hade i uppgift att skriva och hålla ett studenttal till sin framtida dotter. Varför dukningen, undrar du? Jo, för att det var också en del av uppgiften! Att filma när man håller sitt tal och att man skulle göra det vid ett dukat bord! 

Vilken himla käck uppgift! Udda, men superkäck! Kan tänka mig att det var många mammor som gladde sig åt att få "provduka". Fast nu är det inte denna typ av dukning jag tänker mig i skarpt läge, men för skoluppgiften fick det funka. 

Nästa uppgift på min studentplaneringslista är att googla mat. Jag har två alternativ, det ena coronavänligt och praktiskt himla smidigt (åtminstone i mitt huvud) och det andra lite mindre coronavänligt men också himla smidigt, men på annat sätt. Vilka alternativen är? Nej nej, de håller jag för mig själv än så länge! 

Garden rescue

 

Tittar ni på Trädgårdsmästarna på TV4? I looove it! Ny säsong har börjat nu - hurra! Gissa hur många gånger under vårt pågående växthusprojekt jag önskat att "the Rich brothers" från just den serien skulle dyka upp med sitt team av trädgårdsanläggare och göra jobbet... 

Gör om gör rätt

 

(bildkällor)

I höstas tog vi ner ett träd som vi själv planterat. Vi borde ha planterat ett annat träd. Då får många år sen.

Men vi får väl göra om och göra rätt. 

Så småningom. 

Vissa arbetsdagar...

 

(bildkälla)

Ibland är jag glad att jag sitter uppkopplad via teams och vi sällan har videokamerorna igång... 

En grön skattgömma

 

Ramslök

Allium ursinum. På Wikipedia kan man läsa att det är en "tämligen sällsynt växtart, som finns på lövängar och i lundar". 

Vet inte om det framgår på de här bilderna hur mycket ramslök det växer här. I en park fem minuter från där jag bor. 

Om man googlar vidare kan man läsa att "bladen är blanka och gröna, liknar liljekonvaljbladen". 

'

Absolut. Men medan liljekonvaljen är giftig är ramslöken en ätbar delikatess. 

Hur kan man vara säker att det är ramslök? Jo, för att "växten känns igen på den starka doften av lök". 

Ni kan ju föreställa er doften att gå genom den här parken. 💚

Nu är det jag som googlar recept på ramslök! 

Apropå American national gin och tonic day - Londonåterblickar

(bildkälla)

 

I fredags den 9 april var det visst American national gin and tonic day. Tänk att det verkligen är så. Att det varje dag finns något att fira. Kanelbullar, chokladbollar, våfflor, tulpaner...födelsedagar, bröllop, nytt jobb, att semestern börjat, att det är fredag... Eller gin och tonic då, som i fredags. 

Då passar det väl bra att göra ett inlägg som har med gin och tonic och firande, ett annat firande, att göra. Nämligen när vi firade att maken fyllde år. Med just gin och tonic. Eller ett gin och tonic-äventyr. 

Låt oss flytta oss tillbaka i tiden. Till före corona. Eller precis före corona. Då man fortfarande kunde resa fritt i världen och man trodde att det där viruset man hört talas om fanns Nånannanstans. Och skulle snabbt försvinna. Då vi begav oss till London. 

Maken, som var anledningen till att vi åkte dit just då, är förtjust i gin. Och i googlandet på aktiviteter och sevärdheter i London innan vi åkte, snubblade jag över nåt som hade just med gin att göra. Jag har ju redan avslöjat att jag gillar att ge bort saker som jag själv också får en släng av. Hehe. Så självklart bokade jag en present till honom, som jag också skulle hänga med på. Vaddååå??? undrar ni?

Jo, det HÄR! The Ginstitute Experience. 

På No. 186 Portobello Road i London finns nämligen en pub/restaurang/destilleri som erbjuder en Ginstitute experience. Orkade du inte klicka på länken ovan? Ok, läs hela mitt inlägg först och scrolla sen tillbaka och ta dig tiden att klicka på länken och läsa hela texten. Jag lovar, du kommer att sätta det här på din bucketlist nästa gång du åker till London! Toppade precis allt vi gjorde i London! Nu hade vi barnen med oss i London och tackålov är de så stora att de kunde roa sig själv på hotellet när vi var på Ginstitute och roade oss. Förresten, tänk på att du kommer få två stora flaskor gin (per person!) med dig hem, så det går inte att flyga med enbart handbagage! Jag plockade gratistidningar på stan och lindade runt våra flaskor och sen packade jag dem tillsammans med våra kläder i väskorna vi checkade in. Och alla fyra flaskor höll! Puh.. 

Om du inte läst länken än så kommer här min korta beskrivning av upplevelsen. Du. Måste. Läsa. Hela. Den. Mycket. Talande. Beskrivningen som ges på deras hemsida! Lova att du gör det! 

Nåväl. Vad var det vi gjorde?! Jo, det var ginprovning och egen gintillverkning! Och historielektion. Att sammanbakat under några timmar i källaren på The Ginstitute på Portobello Road. Har du aldrig varit i London så är ett besök i just de kvarteren ett måste! Har du sett filmen Notting Hill med Hugh Grant? Om inte, se filmen, åk till London och bege dig till Portobello Road OCH till The Ginstitute! Det sistnämnda ingår inte i filmen.

Här kommer ett bildregn från när vi var där. 

Jag hade bokat i förväg - tips att boka rejält i förväg - och strax före vår avresa kom det här i brevlådan. Tjusigt värre. Inträdesbiljetten i extra tjockt tjusigt papper. 

Det var en kvällsaktivitet, men jag som gillar att vara väl förberedd föreslog att vi skulle ta oss till Notting Hill och Portobello Road redan på dagen. Dels för att reka så vi hittade dit på kvällen, men mest så klart för att området i sig stod på vår bucket list. 

Eftersom det var en födelsedag vi firade just den dagen stannade vi så klart till här.

Ett ställe som skyltar med sånt här kan man ju inte bara gå förbi. Inte i vanliga fall och definitivt inte om det är en födelsedagsdag! 

Det kan du förresten också sätta upp på din bucketlist om du planerar att åka till London post-corona! Maison Puget. A french bakery. På 148/150 Portobello Road.

Trés bien! Indeed.

Sockerladdade fortsatte vi vår promenad genom området. En massa små butiker, loppis-ställen, antikaffärer, blomsteraffärer, det finns allt där. Och jag kunde så klart inte låta bli att filma, inspirerat av filmen Notting Hill. Tyvärr lyckas jag inte lägga upp den här, men du får föreställa dig. Klippet i filmen där Hugh Grant går genom årstider på Portobello Road. Veckan vi var i London var faktiskt nästan som att vi var där flera årstider. Precis som nu. Det var soligt och varmt nån dag och regnigt och kallt några dagar. Fast tackålov ingen snö! Men vänta, jag kan ju länka klippet från filmen! HÄR. 

Och plötsligt...

...där på ett hörn hittade vi kvällens mål. Och där hoppar vi genast över till det här på bloggen, för det var ju Ginstitute inlägget skulle handla om. 

Vilket äventyr! Det kostar en del, men oj vad man fick mycket för pengarna. Jag har tappat räkningen på hur många gin-drinkar vi blev serverade. Jag tror inte att anledningen till att jag tappat räkningen är att jag är glömsk. Det kan bero på att jag var ganska fnittrig när vi gick därifrån... Och då hade jag ändå bara smuttat på de flesta drinkarna! 

Den här bilden är från pubdelen där vi inledde kvällen. Vi fick varsin, nej, två tror jag det var, drinkar medan vi lyssnade på historien kring gin och historien kring det brittiska publivet. Vet ni förresten varför brittiska pubar oftast är inredda med mysiga soffor och fåtöljer och brasor? Jo, för det var så det började. Man började sälja sprit, drinkar och öl hemma i vardagsrummen! Det är det man vill efterlikna. Käckt.

Sen lyssnade vi på en massa intressant historia om hur man "uppfann" gin, men som sagt, det var mycket att ta in den kvällen, både faktamässigt och dryckesmässigt, så tyvärr har inte alla detaljer fastnat i mitt huvud... Hehe.

När historielektionen var över, och de flesta andra deltagarna hade svept sina drinkar, inte jag, som sagt, begav vi oss ner i källaren till destilleringsrummet. Där vi skulle först avsmaka en massa ingredienser och smakessenser och sen tillverka vår egen gin. Ni ser de lustigt formade glasflaskorna där på hyllan. Alla sorterna fick vi smaka!

Och lukta på en galet massa örter och blommor. 

Uppdraget var att notera vilka smaker vi tyckte om, helt oberoende av varandra. Gin smaksätts nämligen i olika lager. Man kombinerar, här minns jag inte heller hur många, men tror det var 4-5 olika lager. Och varje lager finns det typ 15-20 smakvarianter, som vi fick testa. 

Förståeligt att jag inte minns alla detaljer? Hrm...

Vår supertrevliga gin-expert som guidade oss genom kvällen lovade att oavsett vilka smaker man individuellt valde ut så skulle det smaka bra ihop. Jag som är lite misstänksam av naturen hade svårt att tro henne. För naturligtvis satt jag och funderade på om bergamott och blodapelsin och lavendel och lakrits passade ihop. Till exempel.

Medan vi fick döpa våra egenhändigt smaksatta ginsorter och göra fina etiketter till flaskorna, och vår guide blandade våra ginsorter, gick det upp för mig hur det funkade. Det är ju kemi! Man kan blanda vilka smaker som helst tillsammans och det blir gott, men det är ju viktningen mellan hur mycket av varje respektive smak som avgör om det blir gott! Så klart!

Och faktiskt! Det blev supergott! Till och med jag, som inte varit jättefantast av gin, tyckte det var supergott!

När vi var färdiga fick vi varsin påse med oss.

 Innehållande en flaska egentillverkad gin och en flaska "husets" gin.

Vad vi döpte våra ginsorter till? Men självklart fick en heta "Half a century gin" och den andra "Companion gin".