Valborg 2018. Alltså vilken dag. Eller vilken start det blev på dagen. På väg till jobb - ja, jag jobbade, denna klämdag där det verkade som resten av världen var lediga - råkade jag snubbla till i en trappa på tågstationen. Aj som sjutton! Byxorna höll, men ena knät fick sig en rejäl smäll. Där låg jag och hade ont och kände mig fånig - varför känner man sig alltid fånig när man trillar? - men samlade mig och begav mig lätt haltande upp på tågperrongen. Bara för att konstatera att mitt tåg var inställt. Fick stå kvar och vänta på nästa tåg. Som var ett "mjölkatåg", dvs stannade på varenda liten station på vägen till min slutdestination. Där tyckte jag att det hade räckt.
Men morgoneländet var inte över. Halvvägs framme slås jag av den hemska insikten att pendelkortet ligger hemma! Pulsen gick upp rejält och tåget gick i snigelfart mellan alla småstationer. Funderade om jag skulle hoppa av och betala biljett och komma en timme sent till jobb eller sitta kvar och chansa om det blev nån biljettkontroll.
Ni får själv gissa vilket alternativ jag valde. Och hur lång tid det tog innan pulsen gick ner...
Men jag köpte en trisslott på vägen hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar