Små steg i taget, så kommer man långt. Fritt översatt av Tolkien-citatet jag hittade på nätet. Oj oj oj, vad sant, för vi har verkligen rest små steg i taget. Och nu är vi framme. Sen några dagar tillbaka. I magiska Italien. Men låt oss börja med den där resan som gjordes i små steg.
Med Italien i sikte packade vi in oss i bilen och begav oss över Öresundbron för att att köra de dryga 390 kilometrarna till Hamburg. Hamburg var vårt delmål för att spara både tid och timmar bakom ratten. I Hamburg hade vi bokat ett biltåg som lätt och smidigt skulle transportera både oss och bil till Verona Italien, där vi skulle köra av och fortsätta de sista milen till vårt slutmål Montelovesco i Italien.
Jo men visst sparade vi några timmar bakom ratten. Men inte så många som vi planerat. Och vi sparade definitivt inte en enda timme av den tid vi planerat spara. Istället kom vi fram till vårt slutmål 24 timmar senare än planerat...
Tågstrul. Det borde ju jag om nån vara van vid, som dagligdags transporterar mig med tåg till och från jobb. Men jag ska nog aldrig mer beklaga mig över en kvarts eller en halvtimmes försening. Kanske inte ens en timme. För att sitta fast på ett tåg i 6,5 timme, strax utanför Hamburg utan någon som helst information om varför och när vi beräknas komma vidare, var ingen hit. Men men, vi kom fram till slut. Efter ytterligare några stopp på vägen. Det var lugnt och sansat på tåget, ingen fick panik och ingen blev märkbart upprörd och alla barn, våra och andra i tågvagnen, uppförde sig exemplariskt. Så gjorde väl även den tappra personalen, som sa sig aldrig ha varit med om nåt liknande och som hade lika lite information som vi.
Det blev en midsommarafton att minnas. För det var ju dessutom midsommarafton!
Det närmaste midsommarkänsla vi kom var förresten den här midsommarstången. Inne på IKEA-varuhuset i Hamburg! Nej, vi passade inte på att shoppa på IKEA i Hamburg, men vi utnyttjade deras parkering, under tiden vi laddade inför vår lååååånga tågresa.
Hur laddar man bäst inför en semester i Italien? Med att äta pasta så klart! Lite tokigt kanske, men jo, vi hamnade på en italiensk restaurang i Hamburg. :-)
Så här i efterhand kan man fundera på om tågstrulet berodde på att pålastningen av bilar var lite strulig... De där killarna i orange som ser rätt obekymrade ut kanske inte riktigt hade nån susning om hur man bäst lastar bilar och motorcyklar på ett biltåg... Där började nämligen första förseningen. Pålastningen tog två timmar istället för en. Och det visade sig sen att vissa passagerare inte lyckats få med sina bilar! Trots bokning fick de inte plats och några var tvungna att lämna sina bilar i Hamburg och boka hyrbil från Hamburg! Eller Villach i Österrike, som senare visade sig bli vår slutdestination. Ja men ni förstår, vilken soppa!
Här står vi lyckligt ovetandes och tittar på när de första motorcyklarna lastas på tåget.
I den här korridoren tillbringade vi många timmar... Med att titta på utsikten, titta på varandra, fundera över vad som hände och när vi månne kunde vara framme, växla några ord med övriga passagerare och tågpersonal...
Och ibland lämnade vi korridor och tågkupé en stund för att gå ut och lufta oss på perrongen.
Intet är som väntans tider...
Tackålov för 4G och ett förmånligt mobilavtal så vi kunde sysselsätta oss...
Efter en natt och nästan en hel dag till på tåget blev vi tillslut avsläppta i Villach i Österrike halv elva på kvällen och kunde checka in på hotell, som tågbolaget stod för.
Och här satt vi, elva på kvällen, midsommardag, dan före min födelsedag på en hotellaltan och firade att vi äntligen kommit av tåget och att vi skulle få sova i riktiga sängar en natt. Visserligen på ett hotell och inte i huset som väntade på oss i Italien...
Men drinken på bilden var god, hotellsängarna sköna och några timmar senare skulle jag få en fantastisk hotellfrukost på min födelsedag. Min födelsedag, som jag fick tillbringa 8 timmar av i en bil...
"Att resa är att dö en smula" skrev poeten Stig Dagerman. Hrm... ja, nästan. Men det finns också en ölreklam där man säger "worth waiting for". Väl framme i huset var resan mödan värd. Eller nej, men i alla fall väldigt snabbt bortglömd.
Italien.
Vilket paradis vi landade i! Mer om det i kommande inlägg. Fast ni har kanske redan sett en hel del
HÄR (<--klicka)
på mitt instagramkonto?
