Förra helgen begav jag mig iväg på ett jobbäventyr på andra sidan jordklotet. Resan gick mot Shanghai på Kinas ostkust. Shanghai är med sina 22,3 miljoner invånare, Kinas största stad. 22,3 MILJONER invånare. I en STAD. Mäktigt, eller hur? Att jämföra med Sverige som har ca 9,5 miljoner invånare. I hela landet. Mäktigt, som sagt.
Men 22,3 är inte riktigt hela summan. Räknar man med förorterna blir invånarantalet så mycket som 25,6 miljoner, vilket gör det till ett av världens tio största storstadsområden. Mina kinesiska kollegor trodde att siffran låg runt 30 miljoner vilket gör det ännu mäktigare.
Mäktigt och lite märkligt var att jag inte upplevde Shanghai så "trångt" som jag väntat mig. Det var inte superjättemycket folk i rörelse. Inte så som jag i min fantasi föreställt mig. Men visst, det var mycket folk. Och mycket bilar och mycket mopeder. Men mer om det i kommande inlägg från mitt Shanghaiäventyr.
Som sagt. Jag åkte till Shanghai i jobbsyfte. En veckas utbildning i ny IT-lösning för asiatiska kollegor. Från sju länder, närmare bestämt. Kina, Taiwan, Thailand, Sydkorea, Japan, Indien och Indonesien. Och från Sverige kom jag och fyra manliga kollegor. Fyra extremt shoppingpeppade manliga kollegor skulle det visa sig, men mer om det också i kommande inlägg.
Så himla smidigt att checka in förresten, att sitta hemifrån och göra det via datorn och sen bara hämta ut boardingkort och bagagetag i en apparat för att slutligen lämpa av bagaget (som jag noggrant vägt hemma, by the way) i en bagage drop.
Bagage, det är en historia för sig det. Eller packning. Vad packar man för en veckas jobbresa i ett något varmare klimat än det man befinner sig till dagligdags? Inte helt lätt. Man vill ju dessutom inte packa för mycket, för man vill ju ha utrymme till att fylla på packningen på plats om det ges shoppingutrymme. Men jag lyckades fylla väskan till en tredjedel ungefär och var onödigt nervös för att kollegorna skulle tycka att jag hade alldeles för stor väska med mig. Min var minst, kan jag berätta. Men som sagt, det visade ju sig att jag skulle resa med ett shoppingtokigt gäng karlar.
Jag är alltid ute i extremt god tid när jag ska resa. Kan till viss del bero på att jag gillar flygplatsen jag reste från och jag gillar känslan av semesterförväntan på en flygplats. Nej men, vänta nu... jag skulle ju inte på semester..? Eller jo kanske, för det var precis så den yngsta av mina kollegor uttryckte det när vi placerat oss på flygplanet. "Det känns precis som vi ska på semester". Och vet ni, jag höll med.
Nåja. Jag är alltid ute i god tid och det är ganska skönt att koppla av och ta det lugnt en stund, innan man går ombord. På ett plan där man ska ta det lugnt i elva timmar... Hrm... Ja ja. Jag laddade med att lufta fötterna och dricka vatten i alla fall. Och titta på folk.
Jag var konstigt nog inte så sugen på taxfree shopping, men...
desto mer sugen på den här chokladen som ropade på mig. Men jag avstod. Faktiskt.
Jag fortsatte lufta fötterna, dricka vatten och började läsa en bok istället.
Och hux flux var jag ombord på planet och hade elva timmar framför mig. Tackålov på gångplats. Elva timmar på ett flygplan är drygt.
Man får göra sitt bästa att roa sig och fördriva tiden. Kollegorna spelade schack.
Jag läste. Och kollade film. Och gjorde mitt bästa att sova lite. Inte helt lätt när stolsryggen plötsligt gungar till för att grannen bakom är på väg upp och använder min stolsrygg som handledare.
Ja visst ja, vi åt också. Barnen var nyfikna på vad jag fick för slags flygplansmat.
Nån sorts gryta med ris och broccoli. Och sallad. Och bulle. Och en smarrig kaka till efterrätt. Kakan var höjdpunkten. Det andra, inte så spännande.
Och när vi närmade oss slutdestinationen fick vi varsin frukostbricka. Inte lika smarrig som hotellfrukostarna som väntade. Finns det nåt bättre än hotellfrukostar, förresten? Mmmm...
Men först skulle vi checka in på hotellet och sova. I riktig säng. I horisontalläge. Drömmen efter elva timmar i sittande ställning.
Fortsättning följer. Kameran är full av bilder, så det ligger ett antal inlägg på lut från den här resan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar