 |
| (via pinterest) |
Ibland behöver man påminna sig själv att andas. När det bara blir för mycket och alla drar och sliter i en och vill att man ska hinna med allt och vara överallt samtidigt. Och man har tusen grejor att oroa sig över komma ihåg och huvudet bara svämmar över. Och sånt som egentligen är roligt blir jobbigt bara för att man samtidigt tänker att man borde vara nån annanstans och hinna med nåt annat.
Andas in. Andas ut. Upprepa.
Nån som känner igen sig vet hur man ansöker om fler timmar per dygn?
6 kommentarer:
Jag vet inte ifall jag känner igen mig. De senaste åren har jag nog rensat bort allt "oviktigt" i mitt liv. Kvar har barnen och maken blivit. Jag har en tid i veckan som jag passar som inte har med jobb och barn att göra, och det är en timmas löpträning med 2 vänner.
Mitt råd till dig är att du tänker på hur du själv kommer att tänka när du är 70 - vad kommer du ångra att du inte gjorde. Allt det som du inte kommer att ångra att du inte gjorde ska du heller inte göra.
Kram till dig. Och det går att ansöka om fler timmar per dygn ifall man exempelvis jobbar heltid - men det kostar. För mig har det kostat 25% av min heltidslön. Underbart att gå hem 14:15 varje dag!
Kram till dig! Åh vad jag önskar att vi hade bott närmare varandra. Tänk att kunna träffas en timme så och då...
Förstår din känsla. Om jag hade haft svaret så hade jag mått otroligt mycket bättre än jag gör.
Hade nog också kunnat leva gott på det nobelpriset jag fått om jag visste det svaret.
Var rädd om dig.
KRAM
Nä jag ansökte om mer tid genom bloggen men det gav inget resultat... Hmmm får du reda på var så kan du väl höra av dig! Ha det gött och ta hand om dig!
Kram
Ja det hade definitivt varit värt ett nobelpris. :-)
Bloggen är nog både bov och räddning. Tar tid men ger samtidigt en liten andningspaus.
:-)
Bra råd men ibland så svårt att ta till sig.
Ja tänk så mysigt om vi bott närmre varandra. Både för oss och barnen. Saknade er i somras! Hälsa!
Skicka en kommentar