Parkpromenad

Häromdagen var vi på utflykt till en fantastisk slottspark.

Sonen har varit här tidigare med kusinerna och Farmor och Farfar så han visste vad som väntade därinne i parken. För oss och lillasyster var det premiär. Hon rusade in efter storebror.

En solig glänta?

Ja, med lite artificiell hjälp. Träden och marken var gulmålade.

I ett jättestort träd hängde gungor. Högt och lågt. En del fick man ha hjälp att ta sig upp i. Och en del hängde så högt att det var helt omöjligt att komma upp i dem.

En gigantisk röd välvd vägg. Om man ställer sig vid varsin sida och en viskar medan den andra har örat mot väggen hörs det som i normal ton. Och jisses så fina porträttbilder man kan ta med en röd bakgrundsvägg!

Vad skymtar där bak?

En delad pyramid.

Det bästa i parken är att man får lov att klättra på konstverken. Som det här fantastiskt färggranna kubistiska verket.

Alldeles perfekt att klättra på.

Som sagt.

En stor kluven sten.

Ett rum! Utan väggar. Men med dörr, fönster och möbler. Käckt!

Kusinerna intog rummet.

Och här sitter kusintjejerna bredvid en kissande dam. Jag satte mig också bredvid henne och jag hoppas verkligen att det var fotoperspektivet som gjorde att min rumpa såg gigantisk ut... jisses. Eller kanske det beror på alla franska croissanter...?

Trötta små fötter. Eller favoritplatsen. På pappas axlar. Men vad är det för nåt rött som skymtar där uppe i ett av träden?

En jättestor - och jag menar jättestor - boll.

?

Späda pilegrenar på rad?

En labyrint!

Undrar hur det känns att gå i den när den vuxit till sig rejält?

Men den var himla fin

så här gles också.

Detta var bara några av alla fina konstverk - mer eller mindre konst-iga - i den fina slottsparken. Yoko Onos fina konstverk förtjänar ett eget inlägg. Förresten, kolla så fint slottet är. Vilket slottet är? Vad slottsparken heter?

Wanås!