I den föredetta
jutevävsfabriken fanns inte bara stämpelklockor bevarade.
Även en gammal hederlig telefonkiosk! Ljuva nostalgi. Nioåringen tyckte det var helmärkligt när jag berättade att såna stod utställda på stan när jag var liten och ville man ringa så fick man ringa från en sån. Och betala med tioöringar.
Men om man tittar lite närmare på bilden så är det nåt som ser konstigt ut.
Så såg det minsann inte ut på "min tid". Vi tittar ännu närmare.
Nämen, kolla! Ingen telefon, men väl en dator! Himla käckt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar