Var en snabb tur inne på Erikshjälpen igår och kom därifrån med en omålad knopplist till lekstugan. Stod en stund och funderade på om jag skulle slå till på en liten metallåda. Tvekade länge, funderade på om den skulle funka bra på byrån i hallen till nycklar och annat smått som hittills samlats i en liten skål. Men nej, det blev ingen affär.
Men jag kunde inte låta bli att tänka på det lilla skrinet, så idag tog jag en chansning och stuvade in en sovande dotter i bilen, körde snabbt in till stan och hittade naturligtvis bara parkeringsplats alldeles för långt från Erikshjälpen. Hade varken vagn eller bärsele med mig, så jag fick ta dottern under armen och raskt promenera till Erikshjälpen. Dottern vaknade och verkade tycka det var spännande att gå på stan med mamma, utan vagn.
Lyckan (och lättnaden) var stor när vi kom in på Erikshjälpen och skrinet stod kvar. Jag högg skrinet, la mina pengar på disken och gick snabbt ut och tillbaka till bilen. Parkeringen kostade 2,-. Det var nog en av de snabbaste shoppingturer jag gjort.
Nu står skrinet på hallbyrån, fullt med nycklar och annat skrafs. Det blev precis så bra som jag föreställt mig. Så det var värt chansningen att bege sig på tokigt shoppingäventyr. För det hade varit ganska försmädligt att åka iväg så där, bara för att upptäcka att skrinet var borta...
UPDATE: Sonen gillade också skrinet. Han tyckte det liknar det skrin som Teddy och Freddy i Saltkråkan lurar killarna att tro att det innehåller en gammal skatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar