Vänster eller höger, ont och gott

Det är väl inte helt okänt att det rekommenderas att man ibland ska utmana sig själv i vardagen. Borsta tänderna med andra handen, ta trapporna istället för hissen, ta en annan väg till jobb än den man är van vid... för att nämna några exempel.

Det sistnämnde tipset använde jag mig av häromdagen. På väg hem från jobb. Jag har egentligen två vägar att välja mellan, tidsmässigt är det inte jättestor skillnad, men underlaget och miljön lite olika. Antingen kan jag ta en skogstig (en stig bredvid ett grönområde som kanske mer ska beskrivas som park än skog, men ni fattar, det är en stig som inte är asfalterad) eller så tar jag en parallellväg som är en trottoar på en liten villagata med små mysiga hus. Jag brukar oftast ta stigen.

Men häromdagen då, det var mörkt och skogstigen jag valt på morgonen på väg till bussen var ganska lerig redan då efter att snön smält. Jag klev av bussen, tvekade en liten stund om vilken väg jag skulle välja och valde till slut trottoarvägen. Mindre lera och mer mys, med julbelysttända små hus. 

Hände det nåt speciellt, undrar ni, eftersom jag berättar det?

Jo, det gjorde det.

Vägen jag valde var inte lerig. Den var hal.

Kan ni gissa vad som hände?

Jag sitter här just nu och knappar in det här inlägget med en hand. Medan den andra är lite öm. Jag halkade så klart! Typiskt! 

Men inget är brutet och jag har inte ens ett blåmärke. Men jag har grymt ont i min vänstra arm, ingen styrka i handen och jag har ett litet skrapsår på mitt vänstra knä. Plus lite ont strax över höger fotknöl. Märkligt, hur kan man slå sig både på höger och vänster sida? Jag måste ha gjort nån mer eller mindre graciös knyck med höger ben samtidigt som jag lutar mig åt vänster och landar på vänster arm. Och knä. 

Hrm... Nåja, det kunde varit värre, men lite retfullt är det. 

Fast jag slipper putsa fönster inför advent. Och lyfta ner advents- och julgrejor från vinden. Det får nån annan göra. Nåt gott som de onda förde med sig. Hehe.