Men alltså detta mörker som lagt sig över tillvaron. För varje år som går tycker jag det blir allt jobbigare. Vintermörkret. Jag orkar absolut ingenting på vardagskvällarna. Och eftermiddagarna när jag jobbar är ungefär så här:
Jag brukar hoppa av en hållplats för tidigt på väg till kontoret på morgonen, för att börja dagen med en kort morgonpromenad. Sen försöker jag bege mig ut på lunchen för att promenera i dagsljus, men när jag väl stängt ner jobbdatorn, är det som om någon klubbat mig med nåt hårt i huvudet. Allra värst är de dagar jag jobbat på kontoret. Lite lättare, men inte jättemycket, när jag jobbat hemifrån.
Läste det här i ett inlägg som dök upp i mitt flöde på instagram och jag ska försöka ta det till mig.
Note to self:
2 kommentarer:
Så kloka ord just i november!
Synd bara att det är det roliga på fritiden man måste dra ner på (ja, det går att jobba mindre, men helt enkelt att genomföra är det nog ändå inte...)
Men eller hur! Gör som sagt mitt bästa för att maxa dagsljusupplevelsen, men oj så jobbigt det är att tillåta sig att bara vila när man är trött. Man vill ju göra så mycket!
Skicka en kommentar