Låt oss kommentera helgens tv-spektakel

 

Inser att jag måste kommentera årets mellofestival. Bara så jag har det dokumenterat. Om jag skulle få för mig att scrolla tillbaka i bloggen nån gång och undra vad tyckte jag egentligen om eurovisionfinalen 2021? Jo, det händer att jag scrollar runt här i bloggen. För att minnas. Och för att hitta bevis när resten av familjen är envisa om nåt som jag vet att jag har bloggat om och kan bevisa. Som till exempel när 3 av 4 i familjen var helt övertygade om att det regnade när vi var på halloweenfirande på Tivoli i Köpenhamn får några år sen. Lika övertygad var jag om att det inte regnat. Ja, jag vet, vilken galen diskussion. Varför pratar man om sånt? Ja inte vet jag, men det gjorde vi. Och jag hade så klart rätt. Och kunde bevisa det genom att scrolla tillbaka här i bloggen. Häpp!

Men nu var det mellofinalen vi skulle avhandla. Min favorit från semifinalerna var den HÄR och den gick ju vidare till final. Men vann inte. Men den var fortfarande min favorit. Och om jag måste välja ut några andra låtar så nämner jag Malta, Portugal, Moldavien, Norge och Israel. Ojdå, hade jag så många favoriter? Nu några dagar senare minns jag inte en enda av dem. Men jag gjorde en notering i mobilen att det var de låtarna jag gillade. Gillade mest, kanske jag ska skriva. Det var inga som var så där "wow, en blivande klassiker!" precis. Och nu när jag lyssnar igen när jag googlar dem för att länka här, vete sjutton om jag var riktigt vaken när jag listade favoriter i mobilen...

Men några reflektioner står jag fortfarande fast vid. 

Jag gillade Israels klänning. Innan hon tog av den. 

Det gjorde inte direkt ont att titta på Italiens sångare... Lite udda att höra en hårdrockslåt (räknas den som hårdrock förresten?) på italienska. Man har mest hört smäktande smörsånger på italienska.

Norges outfit fick mig att tänka på Elton John. Låten fick mig att fundera på om den inte påminde om nån annan låt, men jag har fortfarande inte kommit på vilken. 

Nederländernas låt lät som om den var tagen från Lejonkungenfilmen... 

Precis som tidigare år var det väldigt svårt att höra engelskan i vissa låtar... Den var lite grötig. 

Visst påminner Cyperns bidrag om nån annan låt? Men inte heller här kan jag komma på vilken. 

Men en annan likhet var så slående att den kunde jag bara inte missa. Schweiz sångare. Han såg ju ut som om han var lillebror till sångaren i 90-talsbandet Spandau Ballet! 

Ser du ens skillnaden?

Men alltså, Frankrike? Hon var jättesöt och precis så jag föreställer mig en typisk fransyska. Nu ser säkert inte en typisk fransyska ut så, men det är oftast så de ser ut i filmer... Men låten..? Piafinspirerad visst, men... eh...? Njae... Nej. Otippat. Otippat är också att Italiens låt vinner ju mer jag lyssnar på den. Gillar inledningen.  

Men faktiskt är jag lite orättvis när jag skriver spektakel i titeln på det här inlägget. Så illa var det inte. Inget höjdarprogram, men nåt spektakel i klass med tidigare års freakshows var det inte.