Ibland undrar jag hur man klarade sig före mobiltelefonernas tid. Det var egentligen inte alls länge sen och jag vet ju att man gjorde det. Men ibland, alltså. Som häromdagen. Jag var hemma och sonen ringde och ville bli hämtad i grannstaden. Ingen fara, jag ringer när jag är framme, svarade jag. Och körde iväg. Väl framme plockade jag fram handväskan och grävde efter mobilen. Som inte låg där. Jag hade glömt den hemma! Och sonen som inte visste att jag var framme. Och jag som inte kunde få tag på honom. Satt kvar en stund i bilen och hoppades att han skulle dyka upp. Men jag hade ju sagt att jag skulle ringa när jag var framme. Suck. Bara att köra hem igen, hämta mobilen och köra tillbaka.
Gör om gör rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar