Back to work and back to Nice

Det är alltid jobbigt att gå tillbaka till jobb efter sommarsemestern, men i år är det svårare än nånsin. Denna värme... Man kommer ju inte i säng, och när man väl gjort det så somnar man inte! 

Jag mjukstartade igår med att jobba hemifrån men satt och svettades och längtade till ACn på jobb. Idag var jag på jobb och där var visst inte nån fungerande AC... Jobbar på sjätte våningen och ja, jag erkänner att jag brukar ta hissen. Jag orkar inte ta trapporna, det är jobbigt nog att stiga upp okristligt tidigt på morgnarna för att åka tåg till jobb. Men idag åkte jag bara en gång. På lunchen och när jag skulle hem tog jag trapporna. Varför, undrar ni. Jo, för när jag steg in i hissen imorse var där absolut minimalt med syre och jag kunde inte låta bli att tänka att jag verkligen hoppades att hissen inte skulle strula när vi stod tre personer i hissen och delade på minimalt med syre... 

Ja jisses, vilken dag! Kossor på spåret (!) så tåget fick ändra sin route på morgonen och när jag åkte hem var det 31 grader i tågvagnen. Skulle byta tåg halvvägs, men råkade hoppa på fel tåg (pga dålig skyltning) så det var bara att åka en station, hoppa av och vänta på nästa tåg tillbaka, en halvtimme senare. Pust... Vilken dag! Men nu är jag hemma och imorgon är en ny dag. Förhoppningsvis utan tågstrul. Och jag kommer ta på mig en sval klänning eller nåt, så jag inte försmäktar. 

Försmäktade gjorde vi inte i Nice. Snygg övergång där, eller?  Låt oss titta på lite fler Nicebilder.

Vad gjorde vi för att inte försmäkta i Nice?

Genom att äta en och annan glass.

Och genom att dricka mycket. Vatten! Såklart...

Mat som gör gott för själen

Har ni sett Jamie Oliver laga mat på TV nån gång? Då har ni inte missat att han ofta pratar om "comfort food". Mat som smakar gott, inte kryddstarkt men smakrikt och som liksom lägger sig som bomull i magen. Ger en känsla av välbefinnande. 

Häromdagen lagade jag pasta som jag skulle benämna comfort food. Sååå gott. 

Receptet hittade jag HÄR (<--klicka) 

Precis min tanke!

Jag har alltid tusen projekt i tankarna. Om trädgården eller insidan av huset. Och när jag är ledig så får jag alltid tusen till. Häromdagen slog det mig att det hade varit himla käckt med ett lite växthus istället för lekstugan i vår trädgård. Lekstugan som det inte har lekts med på några år. 

Jag hade liksom bilden klar i huvudet. 

Och så igår morse slog jag upp Hemma-delen i morgontidningen och hittade den här bilden. Precis så här hade jag föreställt mig det!

Svarta ramar, plats för möbler och piffiga växter.

Kan ni också se det framför er? Istället för den här lekstugan?

Hade nog inte alls varit dumt. 

Men då får jag tänka om i ett av mina andra tusen tankeprojekt, där jag gräver ner en pool i trädgården och lekstugan ersätts av ett badhus/pumphus till poolen... 

Nåja. Drömma kan man alltid göra.

Sånt jag kommer minnas och sakna när det blir kallt igen

 

Kvällar i trädgården med Alfapetspelande. Vi har blivit beroende. Dock har jag tappat mitt övertag, så jag får väl hitta ett annat spel att spela resten av sommaren... 

En blandning av sött och salt. Och syrligt.

Vet inte om det är sommarvärmen eller att jag beskar äppelträdet ganska rejält i våras, som gjort att vi har gigantiskt stora äpplen i år. Många, men inte jättemånga, men jättestora. Och de är så klart mogna rekordtidigt. Det beror på värmen, det finns det ingen tvekan om. 

Naturligtvis var jag tvungen att testa att baka med dem. 

Såååå gott! En äppelkaka 2.0 typ. Nej, 3.0. Det var en äppelkaka deluxe. Med flingsalt. Nu är jag lite känslig när det är för salt, så nästa gång kommer jag nog dra ner 0,5 tsk på saltet, men grabbarna i familjen tyckte det var alldeles perfekt mängd salt. 

Testa! HÄR (<--klicka) hittar du receptet).

Det blev som Allsångslåten. "En blandning av sött och salt". Och syrligt, eftersom äppelsorten jag bakade med var lite syrliga.

Sova utomhus - retrostyle och under stjärnorna

Vet inte vilken natt i ordningen som man legat halvvaken och svettats och tänkt "man skulle sova i utomhus istället". Häromnatten gjorde vi det.

Makens tält, som nog har fyrtio år på nacken, plockades fram och monterades. På den supertorra gula gräsmattan och mitt bland tvätten, som förresten torkar på rekordtid på tvättlinan dessa dagar.

Med gemensamma krafter kom tältet på plats. Visserligen i ett med nutida mått vansinnigt omodernt både i snitt och material, men vilken kvalitet! Har hållit sig kanonfint i alla år. 

Tadaaaa! Som ett litet cirkustält. Eller i cirkustältfärger.

Loppan och kompisen fick gå loss bland dynor, kuddar och filtar i förrådet. Låt oss titta in och se hur de fick till det. 

Ser riktigt mysigt ut, där bakom myggnätet, eller hur?

Superpiffigt dessutom! Inga sjuttiotalsluftmadrasser så långt ögat når. 

Och vet ni, det var faktiskt fler som sov utomhus den natten. Loppan och kompisen sov i tältet och maken och jag bäddade ner oss under varsitt duntäcke i trädgårdssoffan och sov under bar himmel! Så skönt! Och varmt! Galet varmt. 

Sommaren 2018. Varmaste i mannaminne.

Första franska vykortet

Ok, då kommer det äntligen det första av några försenade vykort från Frankrike. Jag tror jag sprider ut dem och visar några när jag väl börjat jobba igen. Så jag kommer in i semesterkänslan igen. Eller behåller den. 

Nåja, här kommer första vykortet. 

Känner ni igen stranden? Japp, ni som följer min blogg minns inte fel. Jag har varit i Nice en gång tidigare i år. Med jobb och med maken. Och vi konstaterade att det nog var ett ställe vi gärna skulle komma tillbaka till, tillsammans med barnen. Sagt och gjort. Det blev en resa till Nice igen. Och nu har vi upplevt Nice i april och i juli. Vilket jag rekommenderar? Eh... ja det var vansinnigt varmt i juli. Men inte på långa när så varmt som det var, och är, i Sverige när vi kom tillbaka! 

Naturligtvis blev Loppan lika fascinerad som jag av de fina stenarna på stranden och det kan tänkas att vi fick med oss varsin näve full av fina små stenar.

 

Hade kunna fylla en hel resväska full.

Bilderna ovan är tagna på stranden som ligger mitt i stan. Vid Promenade Des Anglais. På Wikipedia kan man läsa att det är ett promenadstråk i Nice, löper längs och har utsikt över Baie des Anges (Ängelbukten), Medelhavets kust utanför Nice. Den löper från Nice flygplats till Amerikanska kajen (Quai des États-Unis) och är ungefär 7 km lång. Mindre angenämt är att man i framtida historieböcker kan läsa om terrorattentatet i juli 2016, precis just där. Lite läskigt. Naturligtvis såg vi beväpnad militär promenera bland soldyrkande turister. Inte på stranden! På promenadstråket längs med stranden.

En av dagarna satte vi oss på en buss och tog oss en bit utanför stadsgränsen. Till Villefranche-sur-Mer. Ett alldeles ljuvligt litet samhälle. Med sandstrand. Inte sten som på stranden inne i Nice. 

Sand är kanske fel att kalla det, om man jämför med våra vita sandstränder på hemmaplan. Men i jämförelse med Nice-stranden så var det grovkornig sand.

Och galet varmt. Och trångt. Jag kollade om det gick att hyra solstolar och parasoller (galet dyrt, men hade varit så värt det) men det var så klart fullbokat.

Istället blev det vätskepaus efter att vi doppat oss. 

Och en promenad genom samhället tillbaka till busshållplatsen. Smidigt att åka buss och spårvagn i Nice, förresten. Antingen köper man femdagarskort eller klippkort. Eller så promenerar man. I april var det ok att promenera. I juli, eh... något för varmt. 

Pastellfärgade byggnader längs med hamnen.

Strandnära hotell. Men som sagt, vi bodde på spårvägs- eller bussavstånd till stränderna och det funkade bra det också.

Galet vackert, eller hur?

Med de här bilderna på näthinnan slutar vi det här första vykortet. Det kommer fler. För som vanligt har jag minneskort både i kamera och mobil fulla med bilder.