Mamma och minimodellen

När symaskinen ändå var framme igår, så blev det även en vardagssommarklänning till dottern. Enligt originalmönstret, dvs inte så lång som den andra och utan pynt på magen.

 

Nu är det jag som går och kastar lystna blickar på klänningen, för himmel vilket fint tyg! Jag vill också ha! Fast jag kanske hade nöjt mig med en kjol av tyget. Trist bara att det var en gammal stuvbit som legat i mina gömmor länge, så jag kan inte få tag på mer.

  

Men dottern blir fin i alla fall. Och det finns en risk att jag syr mer, för det ger mersmak det här. Kreativitet föder kreativitet. Himmel, börjar jag prata som Ranelid nu??