Dagen före kalasdag och man har en del att göra. Sonen nästan lika uppspelt som inför sina egna födelsedagar och det blivande födelsedagsbarnet hade också lite svårare än vanligt att somna. Ack så skönt, slumra in sjöngs så många gånger att jag höll på att tappa rösten, och jag började känna mig allt mer stressad inför allt som jag ville hinna med. Om bara den lilla loppan ville somna nån gång!
Slutar sjunga då jag plötsligt får för mig att hon äntligen somnat. Då hör jag en liten röst från spjälsängen; "Mamma, natta mig!" och mammahjärtat smälter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar