torsdag 17 september 2009

Mål i mun

Dotterns språk har lossnat och det pratas rejält här. Riktiga meningar. Häromdagen ville hon inte bli buren uppför trappan. Hon skulle hålla mig i handen och gå uppför trapporna. "Jag ska försöka gå" sa hon och jag gick häpen bredvid och höll henne i handen.

Imorse passade hon och storebror på att leka lite med Briospisen i köket, i avvaktan på frukost. "Jag sitter här och leker bebislekar" sa sonen. Då mörknade blicken hos dottern och hon slog sig för bröstet och sa med bestämd ton: "Det är JAG som är bebis!"

Om en vecka fyller hon 2. Min stora lilla bebis.

4 kommentarer:

♥ mamman i huset ♥ sa...

Gulleplutt!

Och samma sak sker såklart här i huset. Babbel ifrån morgon och till kväll. Ibland förstår man allt och det kan vara 5 ord och mer i meningarna. Fascinerande!

Men just nu är det nonsens-prat i massor inne i storasysters rum av en en liten snorig blivande 2-åring.

Kram!

Anonym sa...

Åh härliga språkutveckling & härlig två-årstrots..jag längtar nästan tillbaka när du beskriver det. Kram Milla:)

Annelie Johnsson sa...

Jo tack, det senaste här hemma är nu JAG VILL INTE, till allt och ingenting. Livet kan vara härligt...

StrandviksVillan sa...

Härligt när småttingar börjar kommunicera! Särskilt när dom upprepar sånt de äldre syskonen eller föräldrarna sagt (NOT!)
Våra barn har alla tre börjat prata extremt tidigt och dessutom varit lite "lillgamla" av sig, hihi!

Har läst bakåt, du e för kul du!
Jag skulle också behöva en mamma-räknare, man kan ju bli galen vissa dagar :P

Tänk att det är fredag - igen!!
Önskar er ett trevligt veckoslut!
Ann-Christine