onsdag 11 februari 2009

New York? New York!

I september är det tio år sen jag åkte till Frankrike för att byta efternamn. Den 15e september 1999 gifte jag mig på franska ambassaden i Paris. Efter ett halvt års planerande och hemlighållande åkte vi iväg tillsammans med två av våra närmaste kompisar. Ingen mer än vi visste att vi skulle gifta oss. Det blev ett minne för livet.


 


På bröllopsdagens morgon begav sig blivande bruden och tärnan ut i ösregnet för att knacka på dörren hos en av Paris finaste blomsteraffärer (upptäckte vi senare) för att beställa brudbukett. Floristen blev chockad när hon förstod att jag skulle gifta mig tre timmar senare. Kanske inte konstigt, när jag stod i affären i regnjacka och dygnblött hår och såg allt annat än bröllopspiffig ut. Men brudbukett fick jag, precis som jag ville ha, med murgröna och vinröda kallor och tärnan köpte bokstavspasta i en livsmedelsbutik på vägen tillbaka till hotellet.


 


När vi nån timme senare, färdigpiffade och klara, gick ner i receptionen för att åka iväg i den taxi som vi förbeställt hos hotellreceptionisten kvällen före, fick vi en rejäl överraskning. "No, no, no...not in Paris! Inte möjligt att förbeställa taxi! Ni får promenera en bit ner på gatan och ställa er i taxikö. Och ta två bilar, för man får inte åka fyra personer i en taxi i Paris!". Ridå! Svenska ambassaden låg i andra ändan av Paris och det var lunchtid och rusningstrafik. Den blivande brudgummen röt till i receptionen och fick personalen att ringa till ambassaden för att berätta att vi sannolikt skulle bli sena, pga att missförstånd på hotellet.


 


Tack å lov hade det slutat regna, vi haffade två taxibilar ganska snabbt och kom iväg till ambassaden. Minns att jag hade en lång konversation med den supertrevliga taxichauffören, fast jag inte kan ett ord franska. Jag tror att vi pratade om trafiken, vädret och att vi skulle gifta oss. Jag har ett fantastiskt bildbevis av taxituren, eftersom chauffören, som förstod att vi skulle gifta oss, helt resolut vände sig om - medan han körde i rusningstrafik! - tog kameran från min väska och tog ett kanonfoto på oss två i baksätet!

 
Ambassadpersonalen visste att vi var sena - hotellreceptionisten hade ringt och sagt att vi var sena pga dåligt väder (!) - och de hade stuvat om så vi fick ny tid och kunde förbereda oss i lugn och ro och tjuvöppna champagnen i väntan på ceremonin. Vi hade riktigt trevligt där i väntrummet och det blev en fin bröllopsceremoni och jag upplevde inte alls det så kort och snabbt som jag tidigare hade föreställt mig en borgerlig vigsel.




Undrar om taxichaufförer i Paris är fotografutbildade i smyg? Utanför ambassaden haffade vi nämligen en annan chaufför och bad honom ta foto på oss alla fyra. Återigen fick vi kanonfoto. Ingen blundar eller ser konstig ut på bilden och det ser ut som om det är en välplanerad bild med bakgrund och perfekt komposition med den svenska trekronorskylten på ambassadens fasad.

För att göra en lång historia lite kortare; vi åt en fantastisk lunch på Svenska klubben, blev fantastiskt väl mottagna där och det var en ljuvlig miljö både att njut en god lunch i och att ta fina bilder i. Dagen och kvällen fortsatte med ett besök i Eiffeltornet och ytterligare god mat och dryck på en fin restaurang.
Första dagen som gifta firade vi alla fyra på Disneyland och sen vinkade vi farväl av våra kompisar och åkte runt på bröllopsresa med hyrbil i Normandie, och två veckor senare åkte vi hem med tåg från Paris.




Nu är det som sagt snart tio år senare och vi funderar på hur vi ska fira vår tennbröllopsdag. Tillbaka till Paris? Gärna! Men vi var där ifjol med barnen. Och vi är sugna på New York! Vi var på väg att fira vår tvååriga bröllopsdag i New York, men av någon anledning som jag inte minns, blev det inget av de planerna. Vi firade med en slottshelg i Danmark istället och tack å lov för det, eftersom vi inte hade velat vara i New York runt den 15 september år 2001...

Varför skriver jag om detta just nu? Jo, jag läste om en tävling hos Engla och kunde inte låta bli att deltaga. En resa till New York för att fira tioårig bröllopsdag hade inte varit tokigt. Håller ni tummarna för mig? Man kan vinna en weekendresa för två hos Airtours. Jag vill till New York med maken! Mormor, ställer du upp som barnvakt om vi vinner?

(Bilderna är tagna i Paris förra året. Bröllopsbilderna håller jag för mig själv).




3 kommentarer:

Petra C sa...

Jag håller tummarna jättehårt!

♥ mamman i huset ♥ sa...

Jätte-jätteroligt att få läsa det här! Vilket äventyr!

Jag håller med Petra och håller tummarna jag också - för dig! Kanske är chansen större för dig om jag - Turgumman - låter bli att tävla...

Attans att du hade det där tillägget... Jag som hade hoppats på en bild. Men jag kanske... ;)

Kram!

Cajsa sa...

Roligt att få läsa det här! Så klart håller även jag tummarna jättehårt!