Tidigare i veckan gjorde jag nåt som jag inte gjort på två år. Inte åt godis, för det har jag gjort hela tiden, men jag var på bio!
Det var rejält luftigt i den coronasäkrade salongen. Riktigt så här tomt var det inte, men vi var först in i salongen så jag passade på att ta den här bilden innan det kom in fler besökare i salongen. Vågar jag säga att det var rätt skönt att det inte var så mycket folk...?
Vilken film vi såg?
Den här. Oscarsbelönade Anthony Hopkins som gjorde sin livs roll i The Father.
Anthony närmar sig de 80 men i hans ögon finns ingen anledning till oro. han har det bra i sin bekväma våning. Hans dotter, lika briljant spelad av Olivia Colman, ser dock hur han försvinner in i sin egen värld av minnen och föreställning.
En fantastisk film, men aj så ont den gjorde i hjärtat. Filmen växlar vardagen, sedd ur dotterns och faderns perspektiv och det gäller att hålla i sig för att hänga med i svängarna i faderns värld.
En film som gick rätt in under skinnet och som stannat kvar där sen jag såg den. För handlingen skull, för det fantastiska skådespeleriet och också för den fantastiska scenografin som jag så klart inte kunde undgå att fästa vikt vid. Men ämnet alltså. Så hjärtskärande.
Jag rekommenderar den. Men var beredd på att den går in under ditt skinn. Dock rekommenderar jag inte godiset på första bilden i inlägget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar