Morsning alla morsor!

 

Hoppas alla coola mammor blivit firade rejält idag. Det har jag, men jag har inte lyckats ladda över bilderna från mobilen, så det får bli bildbevis en annan dag. På världens överraskning och bästa bästa morsdagspresenten. 

En somrig tomteoutfit?

 

Häromdagen såg min hemmakontorsoutfit ut så här. Röda byxor och blus med små blommor. Kände mig ovanligt färgglad och lite somrig. Tills familjens yngsta kom hem från skolan och utropade 

"Hallå tomten!"

Knappast för att bli självförsörjande

 

Vårt växthus är på plats!

Vår plan har inte varit att bygga ett växthus för att vi ska odla växter och grönsaker i, vi ska odla själen istället. Det är mer tänkt som ett uterum. Men visst, lite växter kan jag tänka mig. 

Och uppenbarligen även lite grönsaker.

Skojigt och lite scary

 

Av oklar anledning roade sig barnen häromdagen med att googla mina skolkamrater. Inte helt lätt att hitta tjejerna, då jag tror att jag tillhör en generation där de flesta tjejerna tog mannens efternamn när de gifte sig. Men det visade sig att en hel del hade behållit sina flicknamn. Eller så kanske de hade skiljt sig och tagit tillbaka sina flicknamn? De googlade och vi förundrades. Barnen var nog extra snälla den dagen för de tyckte att deras mamma hade åldrats bäst av oss alla. Haha! Men visst var det så att vissa åldrats och vissa såg ut som sina föräldrar! Så som jag mindes deras föräldrar, från tiden vi var små. 

En annan sak som var kul att se var att alla hade gjort spännande karriärval. "Wow, mamma, inga lastbilschaufförer där inte!" utropade Loppan. Varför hon hade funderingar kring lastbilschaufförer har jag ingen aning om. Men vi hittade butikschefer, verksamhetsutvecklare, rektorer, musikproducenter (!) och egna företagare. För att nämna några exempel.

Men det var, eller blev, scary för när barnen tröttnat att googla fortsatte jag och googlade arbetskamrater från tidigare anställningar. Arbetskamrater som jag inte träffat på över 20 år. Och idag, några dagar senare, när jag var i en butik i grannstaden står plötsligt en av de jag googlade framför mig!!! Jag har som sagt inte träffat henne på över 20 år! Vad var sannolikheten att jag skulle springa på henne ett par dagar efter att jag googlat henne?? 

Scary!

Låt oss kommentera helgens tv-spektakel

 

Inser att jag måste kommentera årets mellofestival. Bara så jag har det dokumenterat. Om jag skulle få för mig att scrolla tillbaka i bloggen nån gång och undra vad tyckte jag egentligen om eurovisionfinalen 2021? Jo, det händer att jag scrollar runt här i bloggen. För att minnas. Och för att hitta bevis när resten av familjen är envisa om nåt som jag vet att jag har bloggat om och kan bevisa. Som till exempel när 3 av 4 i familjen var helt övertygade om att det regnade när vi var på halloweenfirande på Tivoli i Köpenhamn får några år sen. Lika övertygad var jag om att det inte regnat. Ja, jag vet, vilken galen diskussion. Varför pratar man om sånt? Ja inte vet jag, men det gjorde vi. Och jag hade så klart rätt. Och kunde bevisa det genom att scrolla tillbaka här i bloggen. Häpp!

Men nu var det mellofinalen vi skulle avhandla. Min favorit från semifinalerna var den HÄR och den gick ju vidare till final. Men vann inte. Men den var fortfarande min favorit. Och om jag måste välja ut några andra låtar så nämner jag Malta, Portugal, Moldavien, Norge och Israel. Ojdå, hade jag så många favoriter? Nu några dagar senare minns jag inte en enda av dem. Men jag gjorde en notering i mobilen att det var de låtarna jag gillade. Gillade mest, kanske jag ska skriva. Det var inga som var så där "wow, en blivande klassiker!" precis. Och nu när jag lyssnar igen när jag googlar dem för att länka här, vete sjutton om jag var riktigt vaken när jag listade favoriter i mobilen...

Men några reflektioner står jag fortfarande fast vid. 

Jag gillade Israels klänning. Innan hon tog av den. 

Det gjorde inte direkt ont att titta på Italiens sångare... Lite udda att höra en hårdrockslåt (räknas den som hårdrock förresten?) på italienska. Man har mest hört smäktande smörsånger på italienska.

Norges outfit fick mig att tänka på Elton John. Låten fick mig att fundera på om den inte påminde om nån annan låt, men jag har fortfarande inte kommit på vilken. 

Nederländernas låt lät som om den var tagen från Lejonkungenfilmen... 

Precis som tidigare år var det väldigt svårt att höra engelskan i vissa låtar... Den var lite grötig. 

Visst påminner Cyperns bidrag om nån annan låt? Men inte heller här kan jag komma på vilken. 

Men en annan likhet var så slående att den kunde jag bara inte missa. Schweiz sångare. Han såg ju ut som om han var lillebror till sångaren i 90-talsbandet Spandau Ballet! 

Ser du ens skillnaden?

Men alltså, Frankrike? Hon var jättesöt och precis så jag föreställer mig en typisk fransyska. Nu ser säkert inte en typisk fransyska ut så, men det är oftast så de ser ut i filmer... Men låten..? Piafinspirerad visst, men... eh...? Njae... Nej. Otippat. Otippat är också att Italiens låt vinner ju mer jag lyssnar på den. Gillar inledningen.  

Men faktiskt är jag lite orättvis när jag skriver spektakel i titeln på det här inlägget. Så illa var det inte. Inget höjdarprogram, men nåt spektakel i klass med tidigare års freakshows var det inte. 

Livet är en fest

 

Mitt i studentförberedelserna fick vi häromdagen bekräftelse på vilket datum vi har nästa stora firande i familjen. 2 juli 2022. Då firar vi konfirmation.

Ålderskränkta fötter

 

Igår unnade jag mig att sommarförbereda mina fötter. Torra vinterfötter skulle bli pigga och fräscha. Redo för att (så småningom) släppas ut i sandaler. Jag hade bokat tid för fotbehandling.

Men alltså, det var en lite kluven känsla det där. Fotvårdarkvinnan som fixade mina fötter var väldigt pedagogisk och pratglad. Pratade i ett. Om att mina fötter såg ut som de gjorde pga min ålder. Och nu går det bara utför ju äldre jag blir. Hon tipsade om skor. "För äldre fötter". Men samtidigt berömde hon mig att det såg ut som att jag inte använt för fot-o-riktiga skor. 

Men som sagt, lite kluvet. En upplevelse som jag sett fram emot skulle vara lite avkopplande. Men som blev störd av en pratglad fotvårdsspecialist. Som bara pratade om ålder. 

Jag kände mig lite ålderssekundärkränkt. Å mina fötters vägnar. 

Så jag tröstade mig. När jag gått därifrån. Med att köpa ett par diggiloo-skor. Barföratt.

Gårdagens favorit

 

Pyrus har flyttat in

 

I hålet efter trädet med den gigantiska kronan och ännu större rotsystemet står det numera en Pyrus Salicifolia. Nyfiken på hur en sån ser ut? Tryck HÄR.

Dokumentärt från skolan

 

Har tidigare berättat här är jag är en sucker för dokumentärer. Nu har jag fastnat för en som är riktigt otäck. De utvalda barnen - en granskande dokumentärserie i tre delar inifrån en sluten Waldorfskola. Finns på Svt play. Du hittar den HÄR. ÄN så länge har det släppts två avsnitt. 

Vad är det som är otäckt? Och vad handlar egentligen dokumentären om?

Så här beskrivs den på svts hemsida: "Filmaren Jasper Lake har alltid känt sig priviligierad som slapp gå i en vanlig skola. Han kände sig utvald. Speciell. Men när Jasper i 40-årsålder börjar prata med sina gamla skolkamrater så tvingas han inse att hans positiva minnen kom på bekostnad av andra elevers trygghet. Hade skolan i hemlighet sorterat eleverna i rätt och fel sorts barn? Ju fler personer han träffar desto tydligare blir bilden av ett experiment med många offer. Undersökande serie om en Waldorfskola som många har sett på bild, men som få vågat berätta sanningen om". 

Jag har som sagt sett två av de tre avsnitten och jag tycker den är otäck. Mest otäckt är det nog att jag, som gick i en helt vanlig kommunal skola på sjuttiotalet, kan känna igen en del av de radikala tankarna och handlingar från Waldorfsskolan som porträtteras i serien, fast från min kommunala skola...

Undrar hur man kommer att se på nutidens skola, sen om 30 år eller så.

Se det blommar!

 

Förra året planterade jag tre svartplommon på vår entrésida av huset. Så här såg de ut när de kom hem från plantskolan.

Så här såg de ut i början av förra veckan.

På morgonen såg jag den första lillan blomman utslagen. Vilken lycka!

Några timmar senare samma dag såg det ut så här. Blommorna bara exploderade fram. 

Och nu ser de ut så här! Som små prinsessträd. 

Men självklart förlorade jag

 

Ett givet underläge om man knappt får några vokaler. Eller man som här, får fem likadana konsonanter! 

Synd jag inte fick ett G...

Innan himlen öppnade sig

 

Bilder från den här skogen har ni sett många gånger här på bloggen. Jag har varit här på lunchpromenad och jag har varit här på afterworkpromenad. Men idag gjorde jag nåt jag aldrig tidigare gjort. Jag var där redan 7:15 på morgonen! 

Galet, eller? En ledig dag mitt i veckan när man kan ha sovmorgon. Men jag vaknade redan halv sex och kände grymt stresspåslag. Det har varit några galna jobbveckor och jag börjar känna pressen på allt som jag vill hinna med hemma innan det är dags att fira sonens studentdag. 

Det var mental terapi som jag definitivt kan tänka mig att göra om. Ljuvligt väder och lagom mycket folk. Det var typ jag och ett sällskap till. Och massor av morgonpigga fåglar! 

På vägen hem passade jag på att shoppa med mig nygräddade bullar och croissanter.

Men kolla HÄR vad som hände fyra timmar senare! Värsta åskregnet!

Korsordseufori och knasiga ord

 

Jag är hooked på korsord. Inte minst såna här med siffror. Det finns få känslor som överträffar känslan när rutor efter rutor blir ifyllda. Men ibland blir det tokigt. När man läser ett ord om och om igen och absolut inte får ihop ordet. Man har fyllt i alla bokstäver och det borde vara rätt, men man förstår ingenting. 

Som det inringade ordet ovan. Jag fattade ingenting. Jag läste det om och om igen. 

Riddräkt. Vaddå ridd-räkt?? Vad sjutton betyder det? Ridd-räkt. Rid-dräkt!!! Men åhhhh...så tokigt det kan bli!

Skogsafterwork, kommunikationsfokus och feedback

 

I fredags efter en galet intensiv jobbvecka och galen fredag begav jag mig hit så fort jag stängt ner jobbdatorn. Jag behövde promenera bort veckan för att ladda för helg. 

Men så plingade det till i mobilen och jag fick det här mailet:

Underbart! Det gjorde min helg, lika mycket som skogspromenaden. Eller mer. För det bevisade det jag tycker är så viktigt: tydlig, rak och saklig information, inte minst när man har negativ information att förmedla. Och lika viktigt är feedback. Fast det kanske inte är bästa tajmingen att lämna negativ information på en fredagseftermiddag... 

Gör om gör rätt

 

Ibland undrar jag hur man klarade sig före mobiltelefonernas tid. Det var egentligen inte alls länge sen och jag vet ju att man gjorde det. Men ibland, alltså. Som häromdagen. Jag var hemma och sonen ringde och ville bli hämtad i grannstaden. Ingen fara, jag ringer när jag är framme, svarade jag. Och körde iväg. Väl framme plockade jag fram handväskan och grävde efter mobilen. Som inte låg där. Jag hade glömt den hemma! Och sonen som inte visste att jag var framme. Och jag som inte kunde få tag på honom. Satt kvar en stund i bilen och hoppades att han skulle dyka upp. Men jag hade ju sagt att jag skulle ringa när jag var framme.  Suck. Bara att köra hem igen, hämta mobilen och köra tillbaka. 

Gör om gör rätt. 

Trädgårdsstatus och konstaterat morgonsolsläge

Hur går det med våra trädgårdsprojekt, undrar ni kanske? Jo tack, det går. Så sakteliga. Eller vissa projekt går som tåget och andra går inte alls. Växthusbygget står stilla. Väntar fortfarande på den reklamerade delen till stommen så vi kan få upp rutorna. Och möblera. Men i helgen fick vi ett ryck och på två dagar lyckades vi (jag är fortfarande lite chockad) riva befintlig pergola (vilket i och för sig var ganska lätt gjort eftersom den, likt lekstugan, var halvrutten) och montera en ny!  Jag har inga bildbevis för det har bara regnat och regnat sen vi blev klara. Men det är jag supertacksam för, eftersom det betyder att vildvinet som vi med mycket möda och stort besvär slingrade ner från gamla pergolan och satte tillbaka i nya, sannolikt får en växtskjuts av välbehövligt regn. 

Men växthuset kan jag visa bildbevis på. Vilket även inkluderar bevis på att det kommer att vara morgonsol däri, alldeles perfekt då jag planerar intaga min frukost därute så fort det är lite mindre dragit därute. Det vill säga så fort rutorna är på plats. Och den HÄR.

Peppande tankar

 

"Vill du vara den som lyser upp ett rum när du kommer eller när du går?" 

Lyssnade på ett peppwebinar via jobb häromdagen och den här meningen fastnade. "Vill du vara den som lyser upp ett rum när du kommer eller när du går?" Om vikten av vad man utstrålar. Om man ser positivt och lösningsfokuserat på det man ställs inför eller om man är en person som fastnar i det negativa. Som gnäller. Lägger energi på sånt man inte kan påverka. Eller om man hämtar energi från tråkiga saker som händer och vänder det till nåt positivt. Att det är en förmåga man måste träna. 

Så klockrent. 

Jag tränar dagligen. På att hantera de som lyser upp när de går...

"...så nära verkligheten att man nästan håller andan"

 

Dags att tipsa om en streamad serie igen. Years and years hittar du på HBO. 

Serien som består av sex delar följer den brittiska brokiga familjen Lyons femton år in i framtiden. Familje- och relationsförvecklingar kombinerat med omvälvande världshändelser.

Googlade på den och kunde läsa följande "men det är ju mer än ett familjedrama, det är en samhällssatir som får vem som helst att sätta snacksen i halsen. För satiren är så nära verkligheten att man nästan håller andan". (citat härifrån)

Så är det absolut! Obehagligt och stundtals dystopiskt, men samtidigt så rimligt. Serien gjordes 2019, så det var före Corona, och det blir så tydligt att verkligheten överträffar dikten. Vill inte spoila, men om vi 2019 inte skulle tro det var sant det vi nu levt med i över ett år med en pandemi, så blir det läskigt att tänka på det som utspelas i filmen och på ett sätt känns overkligt. Och samtidigt inte. För om vi kan befinna oss mitt i en galen pandemi, varför skulle det som händer i serien inte kunna hända? 

Vill som sagt inte spoila, så jag berättar inte mer. Du måste titta själv! 

HÄR är ett smakprov.