Nice har en historisk koppling till Italien och det kändes starkt, inte minst i maten. Mitt hjärta brinner lika starkt för Frankrike som för Italien, så det kan nog vara en av anledningarna till att jag trivdes så bra i Nice. Förresten, vet ni vad Nice heter på italienska? Ledtråd, det rimmar på pizza. Precis, Nizza!
Tillbaka till maten. På kvällen efter första arbetsdagen skulle vi så klart äta tillsammans, jag och kollegorna. En guidad mattur hade bokats. Så himla käckt! Nice Food and Wine Tour.
HÄR (<--klicka kan du läsa mer om det. Jag rekommenderar det varmt).
Här var vår utgångspunkt. Vid Promenade des Anglais.
Vår guide för kvällen, Nadia, dök upp i promenadvänliga skor och fullpackad korg. Naturligtvis blev jag superförtjust i korgen och kunde så klart inte låta bli att fråga vart man kunde hitta en sån. Återkommer om det i ett eget inlägg... Tillbaka till maten och Nadias korg.
Och genast började hon packa upp.
Två sorters lokala bröd. Typ foccacia. Fast här heter det fougasse.
Det ena smakade ost, tomat och skinka, vill jag minnas. Och det andra parfym... Hrm... inget vidare. Smaken satt i en lång stund efter man ätit färdigt. Men det skulle snart åthjälpas, för efter en kort promenad, typ över gatan, stannade vi igen och hon plockade upp nästa smakprov.
Alltså den där korgen. Jag tror jag har tio bilder på den i min mobil. Från alla vinklar. Jag blev sååå förtjust i den och kunde inte låta bli att kasta lystna blickar på den.
Nästan så jag missade att lyfta blicken och kolla in sevärdheterna vår guide också berättade om. Ja, turen handlade inte bara om mat och vin. Även om det var väääldigt mycket mat och vin.
Förresten, den där restaurangen på översta bilden, det är tydligen Leonardo Di Caprios favoritrestaurang. Och Madonna och Elton "made up" där efter ett gräl. Och i grannbyn bor U2-folket. Det berättade vår guide.
Med stor inlevelse, som synes. Och där fick jag med korgen på bild igen. Haha. I have a thing about baskets, tydligen.
Så här såg det ut när vi fick våra smakprover. Mitt i gatan, och korgen omringad. Lite kul var det när Nadia plockade upp nästa godsak...
Den här. Små lemon tartes. En förbipasserande chic parisiennsk dam stannade till, drogs till kaklådan och ville smaka. Tyvärr, det här är en betald tour, sa Nadia och damen fick snopen gå därifrån utan bakverk.
Det var delikat, kan jag berätta. Det var även den Limoncello-likör vi fick till.
Fast serverat plastig sjukhosmugg fick jag dock associationer som passade bra till den här "sevärdheten" alldeles intill där vi stod.
Eh.. nej, det var ingen pissoar, även om det såg ut så. Ser ni texten ovanför? Dogs bar. En hundbar.
Vi gick vidare.
Älskar butiksskyltarna i Frankrike.
Maison Auer. Konfektyrbutik sen 1820-talet.
Det var stängt så vi kunde inte gå och se den ursprungliga inredningen som är intakt, men det gav maken och mig en anledning att gå dit några dagar senare.
Härifrån fick vi smaka chokladdoppade mandlar. Jag var tydligen så ivrig att jag stoppade den i munnen utan att fotografera... Men den var inte så fotogenique ändå. Det var däremot de här kanderade apelsinskalen. Suuupergott.
Så gick vi vidare och beundrade lite hus på vägen. Och fick lite historiekunskap på köpet.
Här landade vi.
I en vinbutik.
Jag beundrade pastishyllan.
Och den här tavlan.
Himla läcker butik.
Vinet vi fick smaka? Inte lika läckert.
Det var typ "dagens vin" och tappades på återvunna PET-flaskor.
Men tillbehören var supersmarriga.
Kan tänkas att brunnen utanför vinbutiken riskerade översvämning... Det var mer än jag som smög ner resterna av vinet i brunnen när guiden tittade bort...
Men jag dör, hur många foton tog jag egentligen på den där korgen?
Nu för tiden ställer man Ferrarin utanför huset för att visa att man är rik. För i tiden såg man till att dekorera fasaden på sina hus för att visa hur rik man var.
Näst sista stoppet på vår runda var ett restaurangbesök. Vi fick Nice-specialiteten Socca, som är kikärtspannkakor till förrätt. Sen blev det en tallrik blandat, bl a lökpaj, ugnsrostad tomat, paprika och svamp. Till efterrätt nån kaka som var gjord på nån grönsak jag just nu glömt namnet på. Den smakade så där.
Men. Vilken tur då att vi hade ett sista stopp kvar på vår matrunda.
Vi stannade på en italiensk glassbar med typ tvåhundra smaker.
Mitt val var givet. Körsbärsglass. Så. Himla. Gott. Så gott att jag gick dit två gånger till under de återstående dagarna i Nice...
Det var allt. Fyra timmars mat- och vinguidning. Vi rullade hem, mätta och belåtna. Och det här är mitt absoluta bästa Nice-tips. Men jag har fler tips. De kommer i egna inlägg. Än släpper jag inte Nice bakom mig.
