Våffelhjärtan till förrätt, på buffén eller till efterrätt

Med ett foto från förra helgens Våffeldagsfirande kommer jag här med ett sistaminutentips till påskbordet. Eller det kanske inte är sista minuten, vi har ju två påskdagar till att äta på... 

Grädda vanliga våfflor (klicka HÄR för recepttips) och dela dem i hjärtbitar. Servera med rom, finhackad rödlök, gräddfil och en liten dillvippa. Eller en bit kallrökt eller gravad lax och lite pesto. 

Supergott! Passar lika bra på buffébordet som till förrätt. 

Och så kan man ju alltid följa upp och göra efterrätt på samma sätt. Spara lite våffelmix och gör efterrätt a la minute. Men toppa med en klick vispad grädde och valfri sylt. Eller färska hallon, jordgubbar eller blåbär istället för sylt. 

Påskkrim

Tipsar om en brittisk krim-mini-serie så här i påsktider. COLLATERAL. Du hittar den på Netflix. 

Här är ett litet smakprov.

Långfredagar och långmåndagar. Och ett biotips. Eller två.

Långfredag. Barnen tycker att maken och jag är lastgamla när vi berättar att man inte kunde gå på bio på långfredagar när vi var små. Nu kan man visst gå alla dagar på året, även på julafton. Tror jag. 

Nåja, nu hade vi inte tänkt gå på bio just denna långfredagen. Det var inte det som det här inlägget skulle handla om. 

Nej det var att maken och jag var på bio på en måndag. En helt vanlig måndag. Eller den blev faktiskt en långmåndag, eftersom det först var en vanlig arbetsdag, sen hem och utfordra familjen och därefter biobesök. Halv nio började filmen. En måndagskväll. Galet. Jag var rädd att jag skulle somna på salongen, men det gjorde jag inte. För filmen var riktigt bra. Även om jag tycker att filmtiteln känns som att det skulle vara en Batmanfilm... Eller kanske en Star Warsfilm. Men det var det inte. Vi såg den här:

DARKEST HOUR med Gary Oldman som Winston Churchill. 

Välspelad och verklighetsbaserad film som utspelar sig i början av andra världskriget, under Winston Churchills första tid som premiärminister. Nyss tillträdd ställs han inför ett av sina mest avgörande val, att försöka mäkla fred med Nazityskland eller stå upp för sina ideal och tron på sin nations suveränitet. Medan de till synes ostoppbara tyska styrkorna breder ut sig över den europeiska kontinenten, utmanad av en oförberedd allmänhet, en skeptisk kung och till och med sitt eget parti, måste Churchill ta sig igenom sitt livs mörkaste timme. 

Alltså hade jag inte vetat att det var Gary Oldman som spelade Churchill hade jag inte sett det. Snacka om förvandling. Och så spännande att få ett annat perspektiv på den här den av historien, efter att ha sett filmen DUNKIRK. Önskar bara att jag sett dem i omvänd ordning. Denna först och Dunkirk sen. Nåja, det är två bra filmer oavsett. Och jag rekommenderar bägge. Jag rekommenderar även att gå på bio en måndagkväll. För långmåndagar är inte dumma de heller. Att förgylla en helt vanlig vardag.



Här kommer ett smakprov ur filmen:







Gary Oldman fick förresten en Oscar för bästa manliga huvudroll i den här filmen. Välförtjänt.

Påskig passion och mumsig mango - Efterrättstips!

Behöver ni tips på en god snabblagad efterrätt som passar i påsktider? Då har jag ett kanonrecept här. Smakar friskt och gott. Och kan förberedas i god tid. Smakar faktiskt bättre om den har fått stå till sig i kylen ett tag. 

Originalreceptet från Allers.se är för två personer, men det är bara att dubbla. Jag dubblade och fick ut 6 lagom portioner. Men det beror så klart på storleken på skålarna eller glasen man serverar i.

2 port.

1 1/2 dl vispgrädde

125 g kesella med vanilj

1 äggula

2 msk vaniljsocker

1 mogen mango

2 passionsfrukter

Gör så här:

1.

Vispa grädden fluffig med elvisp. Vänd sedan ner kesella, äggula och vaniljsocker.

2.

Skala mangon och skär i ganska stora klyftor. Jag hackade i tärningsstora bitar och nöjde mig med att dekorera med klyftorna. Gröp ur passionsfrukterna. Varva sedan mango, passionsfrukt och vaniljkräm i fina glas och servera direkt. Jag smulade lite digestivekex och blandade med lite smält smör, och lät det stå i kylen under tiden jag vispade grädde och hackade mango. Sedan varvade jag kräm, mango, passionsfrukt och digestivesmulor. 

In i kylen och servera kallt! I originalreceptet stod det att man skulle servera direkt, men jag tyckte det var mycket godare kallt. Hur vet jag det? För att det blev några över... 

För de som inte vågar sig på att testa nya smaker, hrm... som någon av de yngsta i familjen, kan man ju alltid servera ett alternativ. Eller så kan man så klart äta bägge sorterna om man är väldigt sugen på efterrätt. Eller inte kan bestämma sig. Jag gjorde det lätt för mig och gjorde chokladpudding från pulverpaket... Serverade med en klick vispad grädde och dekorerade med kolakulor. 

Snabbt och gott! Och ser lite festligt ut. 

Påskpiffat twennierum

Inleder långfredagen med foton på påskriset som Loppan fick fria händer att dekorera tidigare i veckan. Trodde hon skulle gå loss rejält, när jag plockade fram påsklådan full av färggrant pynt. Men vad säger ni? Har jag närt en estet vid min barm? 

Fint, eller hur? 

Förresten, ser ni ljusslingedekorationen på väggen på hennes rum? Som skymtar på sista bilden. Det är hennes egen kreation. Eller idé. Jag har monterat, men hon har bestämt ATT, VAD och HUR. 

Jag har visst närt en mycket bestämd inredningsintresserad estet vid min barm... Hrm...

Smartare än femteklassare? Nej, smartaste fjärdeklassaren!

Jag har väl sagt det förut, både en och två och fler gånger, att jag aldrig upphör att förundras över mina barn. Häromdagen var det Loppan som förundrade oss igen. 

Minns inte hur vi kom in på ämnet, men vi satt runt köksbordet hela familjen och pratade Nobelpris. Ja, som sagt, minns inte varför vi pratade om just det, men det gjorde vi. Och plötsligt så säger familjens tioåring något som fick oss andra att häpna. Och googla om hon hade rätt. 

Vad hon sa? Jo, hon sa "visste ni att Hitler var nominerad till fredspriset?" Eh... vi blev mållösa. Förvånade över vad hon sagt och helt övertygade om att hon hade fel. 

Så vi googlade (<--klicka) Jo, minsann! Hon hade rätt! Gissa om hon var triumferande glad när vi upptäckte det? Fjärdeklassaren som var smartare än både en nioendeklassare och sina föräldrar.

(googlade bilder, bildkällor okända)

Sommartid??!

Vilket har varit det stående samtalsämnet de senaste veckorna? Jo, vädret! Men alltså, vi har fått snö! Sen några veckor tillbaka. Ena dagen snöar det och andra dagen är det barmark. Aprilväder typ. Eller nej, snarare julväder! Snön vi aldrig fick till jul kom visst nu till påsk istället.

Men vi gläds åt ljuset som kom med sommartiden. Även om det känns konstigt att säga sommartid när det mer känns som jul...

Så här mycket snö har vi - tack å lov - inte idag, det var för nån vecka sen. Men just i skrivande stund snöar det. Igen. 

Våffelrecept

Ni missar väl inte att det är våffeldagen imorgon, va? 

Här kommer två goda recept. 

Först ett supergott klassiskt våffelrecept.

150 g smör
2,5 dl kallt mineralvatten
2 dl mjölk
1/5 tsk salt
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

1.
Smält smöret och låt det svalna lite. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt i en bunke.

2.

Häll sedan i vatten och mjölk, lite i taget i början och under noggrann vispning (så att det inte blir några klumpar).

3.

När smeten är helt slät röra man ner det smälta matfettet. Smörj våffeljärnet med lite matfett innan första våfflan gräddas. Sedan behövs ingen smörjning.

4.

Lägg färdiggräddade våfflor en och en på ett luftigt galler i eventuell väntan på servering.

Och vill man vara lite nyttigare, men inte ge avkall på smaken, så kommer här ett viktväktarrecept. Jag lovar - det är supergott!

2 dl lättmjölk

2 dl mineralvatten

2 ägg

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

3 msk flytande margarin

Blanda till en jämn smet. Grädda utan extra fett. 

Let´s dance och låt oss prata mello

Idag är det premiär för Let´s Dance. Och vi kommer väl att titta. Med ett halvt öga så där. Det är liksom mer fredagsmyset framför TV som är behållningen. Ungefär som årets mello. Som jag helt missade att kommentera här eftersom min dator var kass. 

Vi får väl ta det nu i efterhand istället. Vad jag tyckte om årets mello? Eh... 

Ungefär så här. Och då inte i meningen att vara lite käck, utan snarare som sonen tolkar den här posen. "Cringe", som han kallar det. Pinsamt, alltså. Jag kallar det "skämskudde". 

Nä, mello som underhållningsprogram var 2018 under all kritik. Tyvärr så gjorde det att låtarna inte riktigt kom fram. Så här i efterhand har jag två radiofavoriter. Två låtar som gick mig lite märklöst förbi under mellospektaklet, men som får mig att stanna till och lyssna lite extra när de spelas på radio. Vilka låtar? 

Och för att återgå till Let´s Dance, Daniel som är med i årets Let´s Dance och som ligger bakom bästa melloparodin. Som alltid - klockren!

Daniel, jag håller på dig! I Let´s Dance! Och som bästa tolkaren av Mellospektakeln. År efter år. 

Bröllop i Brasilien

Nej, jag är inte bjuden på bröllop i Brasilien. Och jag ska inte gifta mig i Brasilien. Jag är ju redan gift! Och det var i Paris. Men det kan tänkas att en av mina klänningar just nu befinner sig på bröllop i Brasilien. 

Jag har nämligen en kollega som åkt på bröllop och med sig fick hon en av mina klänningar. Som hon eventuellt skulle ha på sig. Om hon inte spontanköpte nån brasiliansk klänning på plats. Ska bli spännande att höra när hon kommer tillbaka på jobb efter påsk, om min klänning varit i Brasilien eller om den fick stanna hemma. 

Apropå klänningar. Kan tänkas att jag nyligen utökade min klänningsgarderob med en sån här: 

(bildkälla hm.com)

Fotbollskarriär 2.0

När sonen var liten spelade han fotboll. Flera gånger i veckan och många lördagar och söndagar åkte vi på fotbollsutflykter. Tills han tröttnade och skejtboardandet tog över och han testade tennis några terminer.

Lillasyster ville inte vara sämre, och som femåring blev hon inskriven i fotbollsskola. När inbjudan kom var hon nästan på väg att banga ur, när hon fick reda på att det varken var brukligt eller praktiskt att träna fotboll iklädd prinsesskläder... 

Minns inte hur länge hon stod ut, men fotbollskarriären blev kort. Väldigt kort.

Men döm om vår förvåning när hon kom hem från skolan häromdagen och deklarerade att nu var det dags igen. Hon ska träna fotboll! 

Idag är det dags för andra träningstillfället. Följ den spännande fortsättningen på den återupptagna fotbollskarriären. 

En bild från förra gången det begav sig. Maj 2012.

Hur man bäst firar en nybliven sextonåring

Vi firade ju en nybliven sextonåring häromdagen. Och han fick, som traditionen bär i den här familjen, önska fritt vad och var han ville äta på sin stora dag. 

Han valde pizza och cookie dough med glass! 

När vi några timmar senare landade hemma, fyllde vi kylen med pizzarester med magarna fulla av pizzakoma. Den nyblivna sextonåringen ville absolut ha en stor pizza alldeles själv och var beredd att betala mellanskillnaden om vi tyckte det blev för dyrt. Naturligtvis orkade han inte. Lärdom kanske? Men också ett kul minne. "Minns när du när du fyllde 16 och du trodde att du kunde äta en hel stor pizza själv?" Typ. 

Lillasyster var först kinkig och ville inte ha nåt, men sen lyckades hon klämma en hel liten pizza alldeles själv! Fast hon blev nog mest lite kränkt över att servitrisen gav henne en barnmeny när vi kom... Högt och tydligt tillkännagav hon att hon minsann var över tio år. Vaddå BARNmeny??!! Hon var ju över tio år! Men vi beställde barnmeny till henne och betalade därefter. Vågar jag säga att servitrisen såg ut att själv gå på barnmeny... 

Japp, så här firar man bäst en nybliven sextonåring. Med alldeles för stora pizzor, mozzarellaost i pizzakanterna och cookie dough till efterrätt. 

Sweet sixteen

Men alltså... sexton år? Sexton år!!! Lilleman... som inte är så liten längre. 53 cm vid födelsen och 185 cm sexton år senare. 

Världens finaste sextonåring firar vi idag! 

Hipp Hipp Hurra!!!

Tack för att du gjorde mig till mamma. 

Unga herrar och lite äldre sådana

Jag brukar alltid inleda mars månad med att konstatera att det är en av årets stora kalasmånader för oss. Det är många i vår omgivning som fyller år. För att bara nämna några, så fyller både maken och unge herrn i familjen år i mars. Fast just detta året blir det nog april som blir värsta kalasmånaden, för då kommer vi att fira sex personer på en gång! Vi kör ett uppsamlingsheat på makens sida och firar totalt sex personer som fyllt år från januari till april. Och samtidigt firar vi lite påsk. Smidigt. Julen vara ska till påska heter det ju. Och visst lär det kännas lite som jul när sex personer ska öppna paket samtidigt. Måtte bara det eviga snöandet avta tills det, så det inte blir vädermässig julkänsla också...  

Men. Ikväll förbereder vi att unge herrn fyller år imorgon. Om man fyller 16 år (herre jisses, hur gick det till?!) så får man väl med rätta kallas unge herrn, eller hur? 

Att fylla år på en måndag är tufft. Det får bli extremt tidig väckning med skönsång och presenter, så vi hinner iväg till skolor och jobb. Och så att jag hinner sätta mig på pendeltåget till mitt jobb. Ja, jag pendlar fortfarande som bekant. Hade hoppats hitta ett jobb närmare hem innan påsk, men... Nåja, det är ju inte påsk riktigt än, så kanske jag hinner. Hrm... 

Tillbaka till kalasandet! Så här såg det ut för några veckor sen när vi firade en annan herre i huset. 

You´re not old, you´re vintage, stod det på kortet.  

Well... jag lyckades visst göra honom tio år äldre, utan att reagera. Förlåt, älskling, men jag lovar göra dig tio år yngre år 2028. 

Phantom Thread

Igår smet maken och jag iväg på matiné. Jag ville se Phantom Thread. När det handlar om sömnad är jag alltid intresserad. Och maken är en fan av Daniel Day-Lewis, så det var inte svårt att välja gemensam film. 

Sååå vackra miljöer! Och fantastiska kläder! Handlingen? Nja... så där. Men miljöerna och kläderna uppvägde. 

Men den miljö som fick högsta betyg av oss var biosalongen vi satt i. Jag har visat den här förut, men alltså... Det är ju så här man ska se film på bio! Vaddå godispåse och popcorn? Nej, så här ska det se ut! 

Det är hit man ska gå!

Och gillar man fina miljöer och fina 50-talskläder är det här filmen man ska se. 

I´m back!

Tio års bloggande (jisses...!) och man kan tycka att man tröttnat på det. Ni som följer bloggen har kanske trott att jag tröttnat och slutat blogga? Eftersom det varit tyst här nästan en hel månad.  Nej, det har jag verkligen inte!


Datorstrul (och lite tidsbrist) har gjort att jag inte kunnat blogga på ett tag och jiiiiiisses vad jag saknat det! Jag har ju inte bloggat nånting alls om vad vi tyckt om årets mellospektakel, hur vi firade makens födelsedag när jag lyckades lägga tio år till hans ålder utan att blinka,  när Loppan och jag var på bio och filmen vi såg gick rätt in på min topp-tre-bästa-filmer-jag-nånsin-sett-lista, att jag hittat nytt favoritchoklad, om bröllop i Brasilien, tankar kring en badrumsrenovering och inte minst, alla goda nya recept vi testat. Jag har inte heller bloggat nåt om toksnön som vi fått när vi trodde att det var dags för vår...


Men men, jag är tillbaka! Och jag ska försöka komma ikapp. Och nu måste ni ju kolla in här lite oftare så ni inte missar nån av de cliff hangers jag precis lämnat.

Skönt att vara tillbaka igen!